Dagen efter

Igår var jag då ute i Piteå för första gången på...ingen aning hur länge. Och nu känns det som att det inte är nån brådska med en repris. Först och främst, usch, vad sliten jag känner mig. Gillar verkligen inte dagen efter alkoholintag. Och igår blev det lite mer än jag egentligen behövde, mest bara för att, ja jag vet inte, när man är ute på krogen så dricker man? Värdelöst. Att gå på efterfest är också tärt. Att avvärja ett "fyllenärmande" från en kompis kändes också sådär. Men att träffa folk jag saknat var jätteroligt, och att träffa lite nytt likaså. Men vi hade kunnat gå hem direkt från förfesten och jag hade varit lika nöjd, eller förmodligen nöjdare. Och mindre sliten. 

Och klockan är omställd så det känns som jag sovit bort hela halva dan. 

Var så trött och frusen inatt/i morse när jag kom hem att jag struntade i att tvätta bort sminket och kröp direkt ner under täcket istället och nu gruvar jag mig för att se mig i spegeln. Fy!

Lunchtankar på Nodo

Tänk om jag hade en egen lägenhet!

Då skulle jag köpa en ny säng, så fort det bara möjligen gick. En skön säng som jag inte får ont i hela kroppen av. Jag har verkligen ont överallt! Till och med i händerna, men det kan ju bero på att jag på jobbet använder händerna på annorlunda sätt än jag är van vid. Men jag är sjukt stel och öm i kroppen varenda morgon. Axlarna värker och mitt revben började spöka redan efter första natten i Piteå. 

Ska försöka gå och träna mer styrka på gymet, annars rasar jag väl ihop. Min muskelmassa har nog minskat betydligt sen i november då allt gick åt skogen. Tappade lusten och motivationen, för att inte tala om orken, att träna då och har inte riktigt hittat den igen. Jag behöver träna min överkropp, rygg och core, eller ja, hela kroppen egentligen, men kontentan är att om jag inte blir starkare kommer jag förr eller senare att gå sönder. 

Så. Iväg till gymet :)

"Ring ring"

Jag har precis bestämt mig för att bli bättre på att höra av mig. Jag har jättemånga samtal som ingår i mitt abonnemang och jag använder ju inte ens en tiondel per månad. Sms må vara bra, men det blir ju ganska opersonligt om man inte kan ses personligen då och då. Tänk om jag skulle lyckas använda upp alla mina samtal en månad! Shit vad jag skulle få ringa för att komma upp i 600 samtal.

Fåfänga och piff

När allt är kaos runtomkring en och man har tappat fotfästet litegrann, då är det enkelt och ganska skönt att ta hand om och hålla ordning på det man kan. Det kan verka ytligt att fixa hår och naglar, pyssla om sig själv, men det är nåt enkelt och konkret att hålla sig i när det stormar i livet. Jag är inte den mest fåfänga personen, men jag tar gärna hand om mitt yttre, för att vårda det inre. Och för att jag tycker det är roligt också såklart. Men jag kommer nog aldrig bli en sån som inte kan gå ut osminkad, fasen jag går ju till jobbet osminkad ibland, på sommaren kan det vara i princip varenda dag, och det går jättebra :) Att gå till mataffären i myskläder, jo det skulle jag nog kunna göra, men troligtvis inte om jag kände mig jättesunkig i övrigt. Då skulle jag nog ta en dusch först. Men där kommer vi till kärnan i det hela; när jag känner mig sunkig mår jag ju sällan jättebra, och då kan en dusch och lite piff göra att jag mår lite bättre. Så piffet är i första hand för mig själv. 

Men det är klart, jag är ju inte immun mot yttre påverkan, jag är ju precis lika utsatt för vår tids skönhetsideal som alla andra. Däremot tror jag mig ha klarat mig undan den värsta hetsen. Kanske hade jag känt annorlunda om jag fått en annan lott i det genetiska lotteriet, men man kan ju inget annat göra än att spela den giv man fått. 

Bättre!

Idag har allt, verkligen ALLT, känts mycket bättre. Jobbet på VM rullade på hur bra som helst, jag kände mig trygg i vad som skulle göras och försäljningen gick som en dans. De 15 timmar jag nämnde tidigare är bara det som är kvar under mars månad. Från och med april är det ett vikariat på 75%, i åtminstone 4 veckor, kanske längre. Under sommaren kunde det till och med bli heltid. Och från hösten kanske ett mammavikariat på 1,5 år om allt går bra. Det vore ju fasen najs. 

Är lite sliten i kroppen. Är inte van att bära omkring galgade kläder i flera timmar, och jag bär nog tyngre än jag borde. Jag får tänka på det så jag inte drar på mig nåt skit i axlarna, för jag känner redan av att jag gjort nåt ovant. Och så får jag se till att gå till gymet och träna upp min styrka också. I förebyggande syfte. 

Imorgon ska jag försöka komma ihåg att ringa arbetsförmedlingen och a-kassan och fråga hur jag ska göra. Om jag ska jobba 75% från och med första april känns det ju riktigt onödigt att söka ersättning från a-kassan. Plus att jag inte kommer vara arbetssökande längre. Så egentligen borde jag väl avanmäla mig?

Imorgon ska jag gå förbi på Hemtex och få reda på vad hon har tänkt sig för omfattning på anställningen, och sen ska jag fundera lite över helgen på hur jag ska göra. Jag ska inte ta nåt förhastat beslut utan jag ska känna efter ordentligt. Och prata med folk. Det är vad jag ska göra i helgen. Själv då?

Provjobb och tankar

Har nu provjobbat två dagar på VM och imorgon blir det en tredje. Hittills har det gått bra och det känns ändå helt okej. Kassasystemet lämnar väldigt mycket att önska, det är väldigt krångligt och osmidigt. Jag känner mig begränsad av att inte kunna sortimentet, både i säljsituationer och när man ska hänga om. Jag känner mig otrygg i konceptet, och vet inte riktigt vad som förväntas av mig. Tjejerna är gulliga, och jag känner mig välkommen. 

Imorgon skulle chefen skriva ett kontrakt som gällde lite timmar för nästa vecka. Tror jag. Allt känns väldigt luddigt och jag vet inte hur det egentligen känns. Hade fått intrycket att anställningen gällde minst femtio procent, kanske mer, men nu pratade hon om 15 timmar i veckan och det är ju så lite att det nästan är ett skämt. 

På Hemtex kunde hon ge mig minst 50% från och med maj månad iallafall, men kanske bara fram till augusti. 

Spontant känns det lite bättre med Hemtex, just för att hon var så tydlig med vad hon kunde erbjuda mig. På VM blir allt liksom hängande i luften, en massa kansken och det sägs saker som "Jamen hon blir ju säkert borta längre, men...". Sen tycker jag inte att de har haft den bästa introduktionen på VM heller. Känner mig rätt så förvirrad vad gäller företaget och deras vision. 

Just ikväll känner jag mig tveksam till vad jag egentligen gjort som flyttat hit. Hur ska jag kunna hitta ett jobb här i Piteå som jag kan leva på, som jag trivs med och som känns utvecklande och roligt?

Tisdag och sol

Igår provjobbade jag på VeroModa och det kändes bra. Ska gå in och köra några timmar imorgon också så får vi väl se sen hur det blir. 

Solen skiner idag också och termometern visar på flera plusgrader i skuggan. Så har det varit i flera dagar nu och det ligger verkligen vår i luften. I helgen var jag ute i Lakafors och hälsade på och på söndagen var vi på en pimpeltävling. Vi fiskade dock inget utan grillade korv och åt varma mackor och gick en tipspromenad. Lagom söndsgsaktivitet tyckte jag. 

Nu har jag varit i Piteå i lite mer än två veckor och det känns...bra!

Lite konstigt att vara här, lite ensamt eftersom alla är på jobbet hela dagarna, men ändå så himla skönt att ha lämnat Stockholm. Tråkigt att inte träffa tjejerna på jobbet. Känns lite, men bara lite, jobbigt att inte ha sitt eget hem. Jag håller mig väldigt mycket för mig själv, är uppe på mitt rum och kollar serier och sånt. Lägger mig tidigt och vaknar runt halv sju varenda dag. Har försökt börja träna men har inte riktigt kommit igång ännu. Har sprungit tre gånger, promenerat en gång och varit på gymet en gång, men det är allt än så länge. Jag har varit så trött sen jag kom hit. Vet inte om det är miljöombytet det beror på eller vad det är. Kanske den där vårtröttheten folk pratar om?

Det blir nog ordning på det också...

Nu ska jag gå ner på stan en sväng. Jag ska leta upp en ståltermos så att man kan ha med sig varm choklad när man her sig ut i naturen. Man kan behöva nåt som värmer en lite när man är ute, för än är inte sommarn här. Men snart!!

Allt faller på plats

Igår skulle jag träffa Johan för surr och AW på Nodo, men innan dess gick jag till salongen så fick Linnea hjälpa mig att fixa till några fästen i löshåret. Hon passade även på att styla mitt hår så jag kände mig superfin när jag gick därifrån. Under tiden hon pysslade med mitt hår hade jag ett missat samtal från VeroModa så jag passade på att gå förbi där på vägen till Nodo. Det visade sig att de var jätteintresserade av att jag eventuellt skulle kunna börja hos dem. Så jag ska in och provjobba där på måndag, sen får vi se hur det blir. Om jag får jobbet där lär jag börja relativt omgående då en av hennes tjejer blivit sjukskriven och en annan ska sluta. Det är så mycket som går min väg just nu, så nu går jag och funderar på vad det är som ska gå snett? Eller så kanske jag ska strunta i att tänka så. Japp! Det går bra nu!!

Idag är en fantastiskt fin dag här i Piteå. 9 grader varmt och nästan vindstilla. Våren är här!!

Bra dag!

Idag har jag haft mycket för mig. Såpass att jag fått tacka nej till en lunch med en vän och en promenad med en annan vän och en Bertilsson. Bertilsson är en Jack Russel-terrier. Började dagen med en informationsträff på arbetsförmedlingen. Sen knatade jag ner på stan i govädret och där postade jag lite papper till a-kassan. Klockan 12 gick jag på en intervju på Hemtex och vet ni vad? Jag fick jobbet! Förvisso bara ett sommarvikariat, men det fanns eventuellt möjlighet till en fortsättning till hösten. Lite beroende på deras andra extrapersonal, men det lät ju hyfsat lovande iallafall. Sen åt jag en oinspirerad lunch på Nodo, en skittråkig grillad macka. Efter det gick jag till Håråsånt och fick mina extensions isatta. Det blev jättebra, tror jag, får se om det känns lika bra efter att jag tvättat håret en gång. Just nu känner jag mig som Lady Rowena i Ivanhoe...fast på ett omesigt och ovåpigt sätt.  

Nu ligger jag på kammarn och tar igen mig lite. Imorrn är en ny dag!

Mindre trött

Jag tror att idag har varit den första dagen som jag inte bara gäspat och behövt vila mig igenom sen jag kom upp till Piteå. Har varit så trött hela tiden. Det har ju varit ganska mycket på sistone och nu börjar det lugna ner sig något. Jag tror min trötthet helt enkelt beror på att jag börjar slappna av. 

Korp och semla

Idag slog jag på stort och köpte ett årskort på Korpens träningsanläggning här i stan. Och det firade jag med en semla och kaffe på Ekbergs. Måste väl erkänna att det kanske var lite ostrategiskt ur hälsosynpunkt men det var gott! 

Här i Piteå skiner solen idag och det är minst fem plusgrader i skuggan. Sååå härligt med vårvinter, det spritter i kroppen och fåglarna låter som att de håller med mig. 

Fikatraditionen här är väldigt målinriktad. Många verkar tro att man betalar för hur lång tid man nyttjar stolen, för de hinner knappt få i sig sin kaka med kaffe innan de hastar iväg. Medans jag gärna sitter i nån timme, tar en påtår, kollar på folk. Borden bredvid mig hinner byta ockupanter en tre-fyra gånger innan jag börjar fundera på att röra på mig. 

Framtiden cashar in

Igår blev allt klart med banken och Daniel förde över min del av pengarna för lägenheten, alltså för vår bodelning. Pengarna åkte direkt till mitt framtidskonto, för de ska användas till just det - framtiden, som bostad, möbler, bil och såna större grejer. Så det är pengar som jag egentligen inte har, just nu iallafall. Men så himla skönt att det mesta ekonomiska oss emellan är avklarat. Nu äger jag ingen halv lägenhet i Årsta längre. Nu väntar jag bara på att det ska synas bland lånen på banken också. Allt är fixat, men det kan ta upp till en vecka innan det syns. Två av fem poster är nollade hittills, så det är på gång, helt klart.

Det har varit en jobbig tid, men nu kanske det börjar ljusna. När det praktiska är löst mellan mig och Daniel kommer vi ju kunna se hur vår vänskap kan se ut. Kanske blir det bra, kanske blir det inte det. Vi får se vad som händer. 

En vecka snart

I lördags gick flyttlasset. Min underbara lillebror körde 87 mil enkel väg för att hämta mig. Han kom på fredagkväll, på lördag morgon hämtade vi släpet och 12.15 släppte jag ner nycklarna i brevinkastet. Resan gick bra, brorsan körde hela vägen, den "lilla" hjälten. Så himla snällt av honom att hämta mig. Och så skönt att åka med nån man känner när det är såpass långt. Kl 23.45 var vi framme på mammas gård. 

Söndagen använde jag huvudsakligen till att packa upp och ställa i ordning mitt rum, och så körde vi upp lite grejer till brorsan, sånt jag inte behöver ännu, som köksgrejer och sånt. Sen lämnade vi släpet i Öjebyn. 

På måndagen var jag på en intervju i Luleå. Jag tror det gick ganska bra. Ska dit igen och göra arbetsprover nu på måndag, tillsammans med deras Head Visual Merchandiser. 

Jag har skrivit in mig på Arbetsförmedlingen och jag har sökt en massa jobb. Några annonserade och några spontanansökningar. 

I onsdags tog jag mina Icebugs på en tur på 3,4 km. Det gick bra, fast väldigt långsamt. Behövde dock inte stanna och hämta andan, vilket kändes jättebra. Idag funderar jag på att ta en tur till, och att gå förbi Korpen senare och teckna ett träningskort. Det är lätt att man blir stillasittande här, just nu iallafall. Känns konstigt när jag är van att röra på mig så mycket i jobbet. Det duger inte att sitta still på rumpan..!

Obekväm människa

Jag tror att jag just gjorde mig obekväm. Jag var för tredje dagen i rad inne i en butik här i Piteå för att lämna mitt CV och blev återigen anvisad att komma tillbaka en annan dag. Just idag var personen jag pratade med dessutom allmänt dissande och ointresserad, inte särskilt trevlig eller tillmötesgående. Hon ringde upp och fick prata med nån sorts ställföreträdande person som sa att "de inte hade tid och att jag fick komma tillbaka nån annan dag". Blev först så paff över att de inte kunde ta sig två minuter för att säga hej och ta emot ett papper att jag började gå därifrån, men sen fann jag mig och gick tillbaka till den ohjälpsamma människan och frågade om hon kunde ta reda på när "nån annan dag" skulle kunna vara. Då började hon prata om att tisdagar och torsdagar var dåliga dagar för då kom det varor och blablabla. Då sa jag: "Men det är ju bara dina gissningar, du skulle inte kunna försöka ta reda på när det skulle passa bra så jag slipper springa här och vara i vägen varenda dag?" Då ringde hon upp igen och då fick jag lite mer klara besked. Undrar om jag sabbade mina chanser nu? Fast nej, de vet ju inte vem jag är. 

Piteå

Framme efter en dag på vägen. Måste återkomma med reflektioner över flytt och separation och uppsagt jobb och grejer senare, för nu måste jag sova. Godnatt!