Jag har gått upp några kilo i vikt det sista halvåret, och så tung som jag är nu har jag aldrig varit tidigare. Känner en enorm misstrivsel i min kropp för tillfället och som vilken normal människa som helst så vet jag ju att den enda som kan ändra på detta är jag själv. Genom att röra på mig mer, för det är där skon klämmer. Det har varit en skitjobbig vinter med supermycket snö, bara minusgrader hela tiden och så jättemycket jobb som tagit all min energi. Har inte orkat göra nåt annat än att gå hem och vila och sen sova de senaste 4-5 månaderna.
Nu har jag varit ledig i fyra dagar och idag var första dagen jag kände mig utvilad. Så jag gick ut och promenerade i en halvtimme, men det är så isigt och knöligt att det knappt hjälper med de 32 dubbarna på mina Icebugs. När jag kom in tänkte jag att ok, jag blev ju inte jättetrött av promenaden så jag provar ett 30 minuters yogapass framför TVn. Efter ungefär 20 minuter fick jag ge upp. Mina handleder gör så fruktansvärt ont att jag inte kan fullfölja övningarna, och förutom det så kändes till och med de enklaste övningarna svåra idag. Jag känner mig så himla besviken på min kropp. Det är så mycket jag vill kunna göra men jag är begränsad av mina svaga handleder, mina stela, onda axlar och min svaga bål. Jag vet att det mesta går att träna upp/bort, men det är så frustrerande att vilja så mycket men att tvingas ge upp.
Grät mig genom de sista 5 minuterna av yogan, och har suttit i tårar i säkert en halvtimme.
Jag vet också att det är dumt att vara besviken när jag ju faktiskt ändå har gjort något istället för att bara passivt vara stilla, men jag känner mig mest misslyckad just nu. Inte alls den där sköna känslan att "vad bra jag är som fått allt detta gjort idag". Jag hoppas att duschen ska skölja bort den här negativa känslan jag har och att jag orkar fortsätta röra på mig.
Jag vill ju tycka om mig själv.
