torsdag, mars 07, 2019

Det tar visst aldrig slut...

Min medicinering funkar som tidigare, inga förändringar. På söndag går min nuvarande sjukskrivning ut, efter det vet jag inte hur det kommer se ut. Ingen aning om hur många procent jag kommer jobba, eller vilka arbetsuppgifter jag kommer att ha. Känns sådär.

På onsdag den 13 mars ska jag börja en gruppbehanding (Unified Protocol) på hälsocentralen, under ledning av psykolog. Behandlingen ska lära mig mer om mina känslor, bli bättre på att hantera svåra känslor, utmana mina rädslor och träna mod. Två timmar per tillfälle, tolv tillfällen. Det blir nog spännande!

Igår när jag vaknade hade jag röda utslag på låren, på en ganska stor yta. Var till lättakuten på eftermiddagen och då hade det lugnat sig något, och de sa att det troligen inte var nåt allvarligt, förmodligen nässelutslag utlösta av värme eller kyla. Under kvällen fick jag ordentlig klåda och kraftigt röda utslag på halsen (min gissning är att det var från min halsduk) På kvällen när jag tog av mig kläderna hade jag röda utslag precis där min BH suttit (banden runt kroppen och bygeln under bröstet syntes tydligt ett par timmar efter jag tog av mig plagget), 3cm stora, kliande utslag på båda armbågarna, och där jeansen suttit åt kliade det som bara den. Mest på insida lår, mage och nedre delen av rumpan.

Idag när jag vaknade var utslagen på bröstkorg och hals borta, men på låren var det mycket värre än igår. Som tur är kliar det inte nämnvärt.

Googlade runt lite igår och det finns nåt som kallas "tryckutikaria" och även "fördröjd tryckutikaria". Jag tror att det är den senare varianten som jag drabbats av. Utikaria är nässelutslag, så det verkar ju stämma ganska väl med lättakutens teori. Även om orsaken kanske är en annan än värme och kyla. Jag ska prova ha lite andra kläder idag för att se om det dyker upp på andra ställen.