Livsbeslut

Ibland måste man ta svåra beslut. Jag och Alexander bestämde oss igår för att gå skilda vägar. Det känns som helt rätt beslut, men trots att det inte finns någon tvekan ligger hjärtat i tusen bitar på golvet iallafall. Drömde att jag grät och när jag vaknade visade det sig att jag grät på riktigt, i sömnen. Gråten kommer och går. Jag har inte orkat träffa eller prata med någon människa ännu, kanske väntar med det tills imorgon. Skönt att man kan skicka meddelanden och berätta vad som hänt när man inte orkar prata. 

11 veckor sedan operationen

Dags för en liten uppdatering om min axel. Igår var det 11 veckor sedan operationen. Jag har fortfarande lite ont vissa dagar och framförallt i rörelser som är utanför kroppen, som när man sträcker sig efter något, eller när jag ska ta på mig min tunga vinterjacka. Jag tragglar fortfarande med mina rehabövningar, alltså små, små övningar utan någon tung belastning och huvudsakligen med armbågen nära kroppen. Det ömmar fortfarande lite vid operationsärren om jag trycker på dem, men det kan jag ju låta bli att göra. Jag får inte lyfta något tungt eller belasta axeln med för mycket av min kroppsvikt. Men det är inget större problem att låta bli då jag nästan inte har någon kraft alls i axelpartiet och överarmen. Jag har svårt att lyfta en tillbringare eller större flaska. I övermorgon ska jag träffa sjukgymnasten igen, och då hoppas jag få utveckla mina övningar lite, kanske lite mer fokus på rörlighet och kanske till och med lite styrka.

Som det känns hittills är jag jätteglad att jag valde att genomföra operationen. Det är klart att jag haft lite ont efteråt, men om jag jämför med hur ont jag hade innan och hur påverkad jag var i min rörlighet så är det ändå 100 gånger bättre nu. Och förhoppningsvis ska det med träning bli ännu bättre!