Gnäll

Jag vet inte om det är den annalkande semestern som spökar eller om det är sommarreans effekter på mitt yrke som spelar in, antagligen båda, men det känns bara så sjukt jobbigt att resa runt just nu. Mitt jobb känns tråkigt, jag är oinspirerad och opeppad, och jag längtar heeeem!

Jag vill inte vara borta 4 dagar per vecka. Jag vill få valuta för min hyra, jag betalar ju trots allt för en hel månad men är bara där hälften av tiden, ungefär. Okej, nu kommer ju D att stå för hälften, men det är ju inte hyran som är grejen. Det är resandet. Det känns mindre och mindre värt det för varje dag och varje vecka som går. Så till alla er som nån gång frågat mig om det inte är jobbigt att resa så mycket - det är sjuuukt jobbigt men det funkar så länge man inte reflekterar över att det är tungt. Så fort man nuddar tanken att det är det minsta jobbigt så förändras det, och det blir jobbigare och jobbigare för varje gång man är tvungen att packa väskan. Har jag sagt att jag avskyr söndagar (packdagen)?

Jag avundas er som har ett jobb i närheten av era hem att gå eller åka till och som när ni går hem för dagen kan släppa jobbet och vara lediga, vad nu det innebär för var och en. Ligga i er egen soffa och pilla naveln, om det nu är det ni känner för. Vara ensamma om ni vill, eller bara sitta tysta med en kompis eller en sambo. Att kunna gå iväg och träna på gymmet, hitta favoritpass att gå på varje vecka, få lite rutiner i vardagen. Äta hemlagad middag och frukost - kanske till och med tillsammans med nån ni tycker om. Ni vet inte hur tur ni har och hur glada ni ska vara för den rikedom ni besitter i de här till synes simpla vardagsgrejerna.

Jag vill också.