Till Zandra

Att KOL är en fruktansvärd sjukdom känner de flesta till. Men att se någon sakta tyna bort i sjukdomen är det tack och lov inte många jag känner som behövt göra hittills. Min moster har under många år nu kämpat emot sjukdomen men igår orkade hon inte mer. I hennes fall gick det dock fortare än det brukar göra när man har KOL, och på sätt och vis får man kanske vara glad för att hon slapp uthärda sjukdomens sista stadier - då det istället var hennes hjärta som gav upp. Men oavsett hur det gick till så lämnar hon ett tomrum och en sörjande familj efter sig, för att inte tala om alla deras älskade hundar. Lilla Zandra.

Stilla, så stilla Du somnat
Din smärta så tåligt Du bar
Flitiga händer har domnat
Men Ditt ljusa minne står kvar