Telefonledes...

Nackdelen med att bo långt ifrån sin familj gjorde sig påmind igår igen.

Lillebror ringde och berättade att pappa blivit hämtad med ambulans hemma i Rönnberget. Han hade varit jätteyr hela dagen och var i ganska dåligt skick när brorsan kom dit. Igår kväll pratade jag med läkaren som haft hand om honom under kvällen och hon sa att han mådde bra och att alla värden såg bra ut efter de undersökningar de gjort, men att de skulle göra ytterligare en undersökning av hjärnan med inriktning på blodkärlen för att se ifall det kan ha varit en stroke han haft.

Känner mig så hjälplös. Och som en dålig dotter för att jag inte finns i närheten. Jag lämnade mitt telefonnummer till läkaren och hon skrev in det i journalen så att de kunde ringa ifall han blev sämre, men ingen har hört av sig. Får a det som ett gott tecken. Ska ringa upp strax och se ifall jag får tag i pappa. De skulle ha kvar honom över natten, men flytta honom till en annan avdelning. Vet inte vilken...

Förresten verkar det inte ha varit kräksjuka, D mår redan mycket bättre och jag mår fortfarande bra.