Tisdag

Idag var det dags för min pratstund. Det var bra. 1½ timme blev två istället, och jag grät en massa, pratade en massa och lyssnade en del också. Det verkar inte som att hon tyckte att jag borde gå tillbaka till jobbet ännu, iallafall inte i mina ordinarie arbetsuppgifter, och då vet jag inte vad jag skulle göra istället. Hon skulle prata med min chef om att jag skulle kunna fortsätta vara sjukskriven tills det blir dags att hoppa på det nya jobbet i september, så att jag får utrymme att bearbeta alla tankar och all ledsenhet, och så att jag får tid på mig att försöka lära mig lyssna på mig själv, på vad jag behöver och vad kroppen vill. En av de viktigaste sakerna verkar vara att jag ska sluta göra saker för att jag måste och försöka fokusera på vad jag vill och inte vill göra, och det gäller allt ifrån vad jag äter till vad jag gör och inte gör. Jag har en ny tid bokad i nästa vecka och då ska vi fortsätta prata om sånt vi inte hann med idag. Under tiden ska jag sysselsätta mig med lite andra saker.

Jag fick några hemläxor:

• Lyssna på vad kroppen vill och att göra precis det och inget annat - t.ex. inte gå ut på en promenad för att jag måste gå ut och gå ett visst antal kilometer, utan för att kroppen och benen vill gå en sväng, i den takt som känns bäst just då
• När det blir som jobbigast, då ångest och hopplöshet smyger sig på, bryta mönstret och sysselsätta mig med något annat än det jag gör just då
• Göra en "livskarta", en sorts mind-map för mig själv där jag skriver ner alla delar av mitt liv, hur jag känner runt de olika delarna och vart jag vill nå i framtiden
• Låta mig själv vara ledsen och gråta ut, inte hindra gråten utan låta den komma, så att den inte blir liggandes undantryckt för att senare välla fram när jag minst anar det