Orosmoln och solglimtar

Det är en härlig helg att vara ledig. Igår var det soligt, och idag, ja det är inte direkt soligt, men det är inte skräpväder iallafall. Det enda som är jobbigt är det här förbannade ögat jag har. Det verkar inte bli bättre, snarare lite sämre, och det käns ju i ärlighetens namn helt jävla värdelöst. Ska till ögonläkare på tisdag och jag har under helgen tvingats kapitulera inför det faktum att behandling verkar vara oundvikligt. Jag vill inte äta kortison, och jag vill inte äta antibiotika. Kortison har ju så trevliga biverkningar, som t.ex. viktuppgång, hudproblem, sömnrubbningar och humörsvängningar, och antibiotika slår ut varenda liten bakterie man har, oavsett om kroppen behöver dem eller ej, vilket i sin tur brukar leda till underbara små fungus-infektioner i icke nämnbara regioner av den kvinnliga kroppen... Jey. Love it. Men det kanske är värt det. Att gå upp några kilo, och allt det andra. För att få se klart. Det som skrämmer mig lite är att även om jag behandlar nu, så kan jag får tillbaka samma problem igen. Jag vill inte bli en medicinsk följetong, där kortisonbehandlingarna avlöser varandra.

Jag har ju haft det lite jobbigt en tid, och jag måste säga att det här med att få gå och prata med någon har verkligen hjälpt mig - det och att börja på ny kula med nytt jobb, nya förutsättningar och mera tid för mig själv. Jag mår mycket bättre och jag börjar se en framtid som jag trivs med och mår bra i. Därför känns det verkligen som ett bakslag det här med ögat. Visst, det är jätteskönt att få veta vad det är som är fel, men mindre roligt att det bara går att behandla tillfälligt och att det inte finns några garantier för att bekymren inte kommer tillbaka. Det är verkligen svårt att hålla uppe humöret. Det går bra när jag är på jobbet och så, men det är betydligt svårare här hemma. Tycker lite synd om D som får leva med en flickvän som är till synes glad ena stunden och som skakar av gråt i nästa. Jag behöver nog inte säga att allt som hänt runt mig på sistone påverkat även oss, men inte nödvändigtvis till det sämre. Helt enkelt har det dock inte varit, och är inte ännu heller, men jag tror vi kommer gå stärkta ur det här.

Jag har sån tur som har D.