Songkran 4 - fortsättningen

Nåväl. Vi lämnade alltså ett regnigt Koh Chang vid nio på måndagsmorgonen. Vi hoppade in i en minibuss tillsammans med en massa annat folk som också skulle till flyget och sen påbörjade vi resan mot färjeläget och sen vidare till flygplatsen i Trat. En del hade redan börjat lämna ön efter helgens nyårsfirande så det var ganska fina bilköer när vi närmade oss färjan. Efter vi stått stilla rätt länge i en saftig uppförsbacke vinkade vår chaufför till sig en av parkvakterna som även fungerade som trafikpoliser och plötsligt vinkade han förbi oss. Jag antar att han förklarade att vi skulle med flyget och att vi hade lite bråttom. Svårt att veta :)

Iallafall, vi hann till flyget i tid och vi anlände till Suvarnabhumi Airport runt tre på eftermiddagen. Därifrån tog vi Airport Rail Link, ARL, till Phaya Thai Station, och där hoppade vi in i en tuk-tuk som lovade ta oss NÄRA Khao San Road, eftersom det var sista dagen av Songkran och gatorna runt Khaosan var avspärrade till förmån för nyårsfirande thailändare och faranger, alltså västerlänningar, i huvudsak européer.

Under vår färd passade vi på att täcka våra ryggsäckar med regnskydden och chauffören gjorde tummen upp i backspegeln. Nåt kvarter längre bort fick vi vår första dusch med vatten, och sen bara fortsatte det. Chauffören var till och med så behjälplig att han stannade och lät dem hälla vatten över oss. Oh well... Man får ta seden dit man kommer tänkte vi och skrattade och lyckönskade vattenspridarna. Framme vid Khaosan var kaoset ett faktum. Jag har nog aldrig sett så mycket folk på ett och samma ställe, alla, även vi, var helt dyngsura från topp till tå, och varannan meter var det nån ny främling som kletade talklera i ansiktet på en. I det här galna vattenkriget skulle vi alltså försöka hitta vårt hotell... Det gick sådär. När vi kom till ett ställe som verkade vara rätt så var det fel, för det finns flera olika hotell i Buddy Group. Just då tog min energi och mitt goda humör slut. Vi tog oss knappt framåt och det skvalpade i skorna och leran rann ner i ögonen. Helt utan att veta vart vi var riktigt så beslutade jag att vi skulle vika av in på en liten gränd eller sidogata. Vi följde den tills den tog slut och vi kom ut på en annan del av Khaosan road, bara ca 20 meter från vårt hotell. Halleluja! Vi hade nog spenderat ca 40 minuter med att ta oss totalt 300 meter, nu tog det typ fem minuter. Helt galet mycket folk!

Vi checkade in på hotellet och tog en välbehövlig, varm dusch, för det är inte bara ljummet vatten de kastar utan isvatten. Huja! Sen sköljde vi ur leran ur våra kläder och hängde upp allt på tork över hela hotellrummet.

När vi var klara med det var jag så färdig att jag bara ville gå och lägga mig men vi gick istället till en restaurang i samma hus och käkade. Vågade inte ge oss ut på gatorna igen, för åtminstone jag hade fått mer Songkran än jag kände att jag behövde. Missförstå mig rätt, Songkran är en jätterolig högtid, alla är glada och vänliga, men att gå och släpa på en tio-tolv kilos ryggsäck efter att ha varit vaken sen före soluppgången, och efter att ha rest i ca tio timmar och sen dessutom inte ha ett torrt plagg på hela kroppen, och vart du än vänder dig får du skålar med vatten över dig, eller blir beskjuten med vattengevär - efter en stund är det helt enkelt inte lika roligt längre.

Det blev en hyfsat tidig kväll för oss i Bangkok kan jag meddela.

Bilderna från Khaosan Road har jag lånat från http://www.rtwbackpackers.com/