Bara regn hos mig

Det ska visst bli nån slags storm på västkusten. Här regnar det bara lite. Än så länge iallafall. Ytterligare en av mina lediga dagar då jag gjort absolut ingenting. Måste bli bättre på att ta mig för saker när jag är ledig, det är så deppigt att inte göra nånting alls. 

Snart är sambon hemma från jobbet så det är väl dags att svänga ihop lite middag. Tjipp! 

Jaa!

Nu har även Daniel bokat en biljett upp till Piteå över jul! Jag är SÅÅÅ glad över att vi får fira jul ihop, såklart, men framför allt att vi får några dagar lediga tillsammans och att han följer med mig upp till Norrbotten. Jätteglad är jag!

Tack för visat intresse...

Igår fick jag mailet (de brydde sig inte ens om att höra av sig personligen utan skickade ett massmail som man inte kunde svara på). Tack för visat intresse. Bla bla bla. Ingen feedback, ingen erfarenhet att ta med sig vidare, förutom förvåningen över hur dåligt ett sånt stort företag sköter sin rekrytering. Obefintlig information om tjänsten vilket var direkt missvisande, ingen feedback efter intervjun, ett opersonligt "tack-men-nej-tack-meddelande". Jag är besviken, inte för att jag inte fick tjänsten för jag hade antagligen tackat nej om jag fått den, utan på deras bemötande genom hela ansöknings- och intervjuprocessen. 

Jag ser intervjuer som tillfällen att träna och bli bättre, men i det här fallet känner jag mig mest utnyttjad och bortsjasad. Totalt meningslöst slöseri med tid och energi. På ett jobb som jag troligtvis aldrig skulle ha sökt om de skrivit ut tjänstens omfattning från början. Jag vet fortfarande inte vart man skulle ha jobbat eller hur långt vikariatet var. Fast jag vet att det var heltid, det hade de lyckats skriva i annonsen iallafall...

2 veckor

Det borde förresten vara dags för ett sånt där brev snart "Tack för visat intresse, tjänsten har gått till annan sökande". Det har gått två veckor sen intervjun nu.

Uäää

Börjar tidigt idag. Vi ska rodda lite i butiken, och det är alltid skönt att ha nån timme att stöka på utan att det är kunder i butiken. Så jag fick vakna tidigt idag. 05.30 gick reveljen och runt sex klev jag upp. Jag har egentligen inget emot att stiga upp tidigt, börja jobba tidigt, sluta jobba tidigare. Det enda är att när man inte är van vid de här tidiga morgnarna så funkar inte magen heller. Kan inte äta frukost utan att börja må illa. Det finns nån gräns för mig där runt klockan sju. Efter sju går bra. Innan - not so much. 

Inte så att jag kräks eller nåt, men hela kroppen känns lite i olag, jag är nog helt enkelt inte riktigt vaken ännu. 

Hemresa

Idag var det dags att lämna Paris. Tänkte göra det på samma sätt som jag kom dit, med tunnelbana och pendeltåg. Hoppade på Metron på Blanche i Montmartre och åkte till La Chapelle. Där promenerade jag till Gare du Nord för att hoppa på pendeln ut till Charles De Gaulle AirPort, men väl nere på rätt perrong så fick jag stå och vänta en god stund. Plötsligt försvinner mitt tåg från infotavlan och det kommer upp ett meddelande på franska där jag lyckas tyda orden personolycka, ett stationsnamn och inställt. 

Förvirringen var total när ingen information alls gavs på annat än franska och ingen som jag frågade kunde engelska. Den femte eller sjätte personen jag frågade kunde till slut förklara vart bussarna fanns. Typ. Frågade vidare i en informationskur där jag fick ytterligare väganvisningar och information att man kunde köpa biljett på bussen. Och så hittade jag till sist busshållplatsen. Där fick jag reda på att jag var tvungen att ha kontanter, vilket jag såklart inte hade. Så jag stressade iväg för att försöka lösa bussbiljett i den stora avgångshallen, men det funkade inge bra så jag började leta en uttagsautomat istället. Efter många om och men hittade jag en automat och av en slump tog jag ut 20 euro istället för tio, som borde ha räckt till bussresan flera gånger om. Det var tur. 

Väl ute på busshållplatsen igen hade köerna till bussarna växt till nåt som i bästa fall skulle kunna vara VIP-fållan på en One Direktion-konsert där det var först till kvarn som gällde. Den första bussen såg ut som ett japanskt pendeltåg i rusningstrafik. Sen kom det ingen mer buss. 

Stressen hos samtliga resenärer började få en lätt anstrykning av panik. Folk började bilda små samåkningsgrupper och det blev huggsexa om taxibilarna som passerade. Jag hittade en engelsman och en engelsktalande fransyska som jag teamade upp med och vi knatade iväg till en taxikö en bit längre ner på gatan. Väl där gick det lätt att få en bil och hon förhandlade sig till ett pris av chauffören, sa till honom vilka terminaler vi skulle till och sen bar det iväg. Visste inte om jag skulle hinna med flyget då jag kom iväg från Paris mer 1,5 timme senare än beräknat men nu hade jag iallafall gjort allt jag kunde. 

Eftersom jag tog ut lite extra kontanter så hade jag tillräckligt för att betala min del av resan, och jag anlände till min terminal ca 15 minuter innan boardingtime. Skyndade mig genom säkerhetskontrollen, barfota för att slippa några extra moment, och sen sökte jag upp min gate, och köpte en flaska vatten på vägen. Två minuter innan boardingen inleddes kom jag till min gate och jag kunde äntligen andas ut. 

Jag hann med flyget, landade på utsatt tid och missade såklart pendeltåget. Med 3 JÄKLA SEKUNDER! Skräp. Fick alltså vänta en halvtimme på nästa tåg, men nu sitter jag äntligen på pendeln och jag är snart hemma. 

Jobb imorgon klockan nio...

Jag ska skriva mer om vad jag gjort och sett i Paris de här dagarna, men inte ikväll. 

Stewards, politik och boost

Nu sitter jag i luften (eller inte nu, men för en stund sedan), närmare bestämt på ett Air France-plan. Jag tror det är första gången jag flugit med en nästintill helt manlig besättning. Jag såg en kvinna när jag klev på men jag har inte henne sen dess. 

Sitter och funderar på hur det kommer att gå att göra sig förstådd när jag väl är på plats. Det löser sig nog. Johan kommer också ner, eller han är nog redan på plats för han åkt med en tidigare flight, så det lär bli en weekend fylld av samtal om böcker, politik, volontärarbete och annat som jag är relativt svältfödd på i mitt vanliga liv. Det lär väl även bli ett eller annat glas vin, om jag känner mitt sällskap rätt. 

Hur det än blir så kommer jag förmodligen att komma hem fulltankad av nya intryck och med lite ny, välbehövlig energi. Beräknad landning är kl 15.40, om exakt en timme. Snart är jag framme!

Nu åker jag :)

Jag har egentligen inga förväntningar på den här resan, utom att jag tror att fransmännen inte kommer vilja prata engelska med mig, men det är också alla förväntningar jag har. Borde liksom inte kunna bli besviken. Det ska vara halvdåligt väder men ändå humana temperaturer, så jag tror nog det blir bra iallafall. 

Nu är jag iallafall på väg!

Besök

Daniels tvillingbror Christian är här och hälsar på. Det är första gången han är här sen jag träffade Daniel. Han träffar inte sin familj särskilt ofta, de bor ju en bit bort de med, precis som min familj. Därför är det extra kul att C är här. De sitter ute i vardagsrummet och det är riktigt trivsamt att höra dem sitta och småprata. Kul för Daniel med lite sällskap nu när jag åker bort också. 

På tal om det, dags för sömn, flyget går om 12,5 timme :)

Drömmar

Inatt drömde jag att jag var försenad till flyget, fast det var ett tåg. Min kollega Zara skjutsade runt mig i sin orangea Folkvagn (en klassisk bubbla) och jag hade glömt att packa trosor. 

Är det vad som är mina värsta farhågor, att missa flighten och att vara utan underkläder i Paris..?

Imorrn åker jag!

Kollade precis väderprognosen för Paris de kommande dagarna, och jag bör nog se till att impregnera mina skor innan jag åker. Det ska regna mer eller mindre varje dag. Där försvann möjligheten till häng i park, men caféerna blev plötsligt ännu hetare kandidater än de var innan. 

Idag börjar jag jobba lite senare men jag har tänkt röja undan lite här hemma och eventuellt packa väskan inför resan också, innan jag börjar jobba. Dessutom får vi besök, Daniels bror kommer hit idag så då vill man ju att det ska vara lite fint hemma. 

Nu har klockan ringt två gånger så nu är det snart dags att stiga upp. Hejs! 

Du är lurad

När man inte kan sova så kan man blogga istället. 

Jag letar efter nytt jobb. Det är ingen nyhet, det har jag gjort länge, i princip sen jag fick sluta jobba som concept coach. Det är heller ingen hemlighet för varesig mina kollegor eller min chef. Den typen av jobb jag söker växer dock inte på träd. Jag vill ha ett heltidsjobb, som dekoratör/visual merchendiser, helst i EN butik (inte flera och helst inte regionalt), och jag söker inga vikariat. Jag menar, man måste ju vara lite lätt korkad om man avsäger sig en fast tjänst med allt vad det innebär i garantier och trygghet till förmån för ett jobb som inte är varaktigt. 

I början av september hittade jag ett jobb hos HM som verkade vara precis det jag letade efter. Jag fixade till mitt CV och personliga brev, slet mitt hår i frustration över att HM's uppladdningsverktyg inte fungerar i iPaden, och efter många om och men fick jag slutligen över mina dokument till Macen (ja, det borde ju bara vara att maila dem, jag vet, men det ÄR inte så enkelt, bara nästan). Laddade upp filerna och fyllde dessutom i deras kilometerlånga ansökningsformulär. 

Några veckor senare fick jag ett mail där jag fick veta att jag var utvald att göra en videointervju på nätet. 

Jaha, jamen vad...kul?

Det enda man behövde var en webbkamera och en mikrofon. Toppen! Daniel gick och köpte en bluetooth-mikrofon/headset, en som var kompatibel med PS3, eftersom han använder det ganska mycket. Jag lockade håret, piffade till mig och valde kläder noggrant, det var ju ändå en anställningsintervju, och sen skulle jag köra igång. Var det tänkt. Förutom att iPaden inte kunde köra det Flash-program som HM's intervjupartner använde sig av. Dead end. 

Okej. Få se nu. Vi har ingen webbkamera till vår Mac Mini. Vad är alternativet? 

Jag plockade fram Daniels gamla härk till laptop, en PC som knappt håller ihop och som brummar som en skördetröska. Klickade mig vidare i intervjuprogrammet och det blev dags att testa att min utrustning hade de rätta kvalifikationerna. Uppladdningshastighet - check. Mikrofon - nähäpp... 

Google Google Google... 

Det visade sig att det inköpta headsetet inte var kompatibelt med PC. Suck. Provade den inbyggda mikrofonen i PC'n. Stendött. 

Ringer Daniel och frustrationsgråter i telefonen (har suttit och jävlats med den icke fungerande tekniken i 3-4 timmar) och ber honom köpa en webbkamera med inbyggd mikrofon, vilket han också gör, den räddande ängeln. 

Installerade kameran och gick igenom prestandakontrollerna igen. Uppladdningshastighet, mikrofon, kamera - check, check, check. Game on! Genomförde intervjun utan några ytterligare problem och sen var det bara att vänta. 

Tre veckor senare kändes det som att tåget gått, och jag började kolla i inkorgen efter det där mailet ni vet "Tack för visat intresse. Tjänsten har tilldelats annan sökande. Bla bla bla". Då kom istället ett mail som sa att de ville träffa mig för en personlig intervju. Yes!!

Den tid jag fått för intervju passade sådär, då jag jobbade hela den dagen, så jag mailade med ett par förslag på dagar och tider då jag kunde och fick tillbaka ett alternativ då jag också jobbade. Såklart. Det slutade med att jag fick avsäga mig två timmars jobb för att gå på intervjun. Nåväl. Sagt och gjort. Fixade i ordning lite referenser och sen var det dags. Idag, eller igår nu då. 

Väl på intervjun får jag veta att det ska ta mellan 45 minuter till en timme och så satte vi igång. 1 timme och 15 minuter senare var jag klar med intervjun. De grillade mig med frågor och det var en rätt tuff intervju. I slutet öppnade de för om jag hade några frågor och det hade jag så klart, så jag sa att jag hade lite frågor om tjänsten. Längre hann jag inte innan jag blev avbruten med informationen att de skulle återkomma om senast två veckor och att alla detaljer skulle man få veta då, och de kunde inte heller säga ifall det skulle bli fler intervjuer. Sen sa hon: "Tjänsten är ju ett vikariat...bla bla bla...roligt att träffa dig...vi återkommer".

Hörde jag rätt? VIKARIAT?!!

Jävla skit. Här har jag lagt ner så sjukt mycket tid och energi på en tjänst som jag antagligen inte ens vill ha. För att inte tala om den mentala processen i att eventuellt byta jobb och lämna tryggheten för nåt annat, nåt ovisst. Satte mig igen och lusläste annonsen och all korrespondens men INGENSTANS nämns det faktum att tjänsten skulle vara ett vikariat. 

Jag känner mig så lurad. 

Nu när jag fått skriva av mig ska jag försöka sova lite till.

Vinterbona?

Tisdag - ledig - kvar i sängen kl 11. Jag verkar ha drabbats av latmasken. 

Tänkte att jag skulle ha gått och simmat lite idag, men så kom jag på att jag måste vänta tills tatueringen läkt. Typiskt. 

Så. Vad ska jag hitta på idag då? Plocka in kläder i garderoben vore ju bra. Och kanske passa på att rensa lite samtidigt. Göra vinter i garderoben och bland kläder och skor i övrigt också kanske? Det vore ju himla skönt att ha det gjort. Men först lite frulle!

Wiiihoo!

6 dagar kvar - vad roligt! 

Vet inte riktigt vad jag ska tänka om Paris egentligen. Å ena sidan säger folk att det är en makalöst vacker stad, å andra sidan att fransoserna inte är särskilt trevliga och gästvänliga, iallafall inte mot folk som inte talar franska, vilket jag ju inte gör. 

Nå. Ska väl inte måla fan på väggen innan jag varit där. Får väl försöka vinna över dem med mina bruna ögon och min norrländska charm :)

Bonjour!

Idag har vi städdag i bostadsrättsföreningen. Jag jobbar, som vanligt. Lite pinsamt att aldrig ha varit med. 

Om sju dagar åker jag till Paris! Känns lite märkligt att det faktiskt blir av, trodde inte det. Alltså när jag köpte biljetten trodde jag ju det, men inte innan. Ni vet, man pratar och bara "...jamen jag kommer ner och hälsar på, vad kul det skulle va, jag ska bara kolla lite...", och så blir det liksom inget mer än löst prat. Men nu! Nu ska jag åka! Eller alltså, om en vecka...

Bonjour!

Bild från www.globaltraveler.com

Magical!!

Sådärja. På väg hem från Duvan. Själva sittningen kanske tog en kvart, högst, men sen surrade vi en stund medan hon väntade på nästa kund. 

Det är en sån där superfin höstdag, med löv i alla tänkbara färger och klarblå himmel. Önskar att jag kände mig lite piggare, då hade jag nog promenerat hem istället. Vackra, magiska höst!!

Back to life, back to reality

Jag börjar känna mig friskare. Fast nu har jag feber åt fel håll. Min normala temperatur ligger ganska lågt, 36.6 grader, igår var jag uppe på 37.2 men nu är den ner på 35.9. 

Jag äter ju mina dunderalvedon för min axel så det är svårt att veta vad min temperatur är egentligen, eftersom de är febernedsättande. Men oavsett vad så känner jag mig piggare idag och det är ju bra!

Har en tid inbokad idag, för att bättra på min tatuering. Hade jag fått välja hade jag hellre väntat tills jag var helt frisk, men det är inte så lätt att få en tid hos Fru Duva, och jag ska ju inte göra nåt stort, kanske 3-5 kvadratcentimeter, för att fylla i några små fläckar där färgen försvann vid läkningen. Vi har bokat in en timme bara och det borde inte fresta på kroppen mer än skrubbsåren jag fick i förra veckan. 

Nåja. Har ju hasat omkring oduschad i raggsockor och onepiece sen i lördags så det kan nog behövas både det ena och det andra för att göra mig presentabel...

Still home

Hemma idag också, vilket visade sig var helt befogat. Gårdagen sov jag mig igenom. Vaknade bara för att äta och ta mina värktabletter för axeln. Hade även lite feber, trots alla alvedon jag proppade i mig. Idag mår jag ungefär likadant, även om jag inte är riktigt lika trött. Har ont i ryggen också, men det är bara för att jag varit så stilla de senaste dagarna. 

Jag är så glad att jag tog beslutet att stanna hemma. Oftast känns det som att man sviker sina arbetskamrater om man funderar på att gå hem, så man släpar sig igenom dagarna ändå, trots att man kanske skulle må bättre av att vara hemma. Det känns alltid jobbigt att sjukanmäla sig. Kommer de att stå en man kort eller får de in någon som kan täcka upp mina timmar? Det är egentligen inte mitt problem, men ändå. 

Skräpig

Näe, jag lyckades inte vila bort förkylningen. Jag bara sköt upp den lite. Var på kursen igår och vartefter dagen led så började jag hosta mer och mer. Hade lite tungt att andas också, fast jag trodde det berodde på ventilationen. Daniel ville gå på Mamas and Tapas och äta så vi gjorde det, men jag kände mig hängig och utan ordentlig matlust så vi blev inte långvariga. Gick och la mig direkt vi kom hem, och i morse när jag vaknade kände jag mig riktigt skräpig. Så jag är hemma från jobbet idag, och imorgon också. Inte van att vara hemma och vara sjuk. Känns lika konstigt varje gång det händer. Men jag är väldigt glad att jag är hemma, för jag behöver verkligen vila i lugn och ro. Har känt mig sliten i över en vecka, och nu vet jag varför. Så nu ska jag bara hosta och kraxa mig igenom några dagar så ska det nog bli bra...