Det här med revben. Det känns lite tjatigt, som om jag inte skriver om nåt annat, men då är det ju också så att jag tänker på min lilla skada en väldigt stor del av min vakna tid. Jag tänker på det när jag tar mina tabletter tre ggr om dan, och där emellan när jag kollar på klockan ett par gånger för att kolla om det snart är dags att fylla på igen. Varje gång jag böjer mig ned för att plocka upp nåt eller ta på eller av mig skorna, varje gång jag sträcker mig efter nåt, alla gånger jag springer in på lagret för att hämta skor till kunder och måste akta mig för att krocka med någon, alla tunga lyft som jag försöker
be om hjälp med att göra istället för att försöka ensam. När jag hostar, nyser, gäspar, sträcker på mig, vänder mig i sängen... Listan kan göras hur lång som helst. Att välja kläder är inte helt enkelt, då jag helst inte vill ha nåt som smiter åt i midjan, eftersom det känns som det pressar på revbenen efter några timmar.
Att försöka röra på sig känns omöjligt i nuläget, då jag inte får lyfta tungt och då minsta stöt känns i hela bröstkorgen. Åka buss med dåliga stötdämpare är inte skoj, över huvudtaget så är ryckig lokaltrafik ingen favorit för tillfället. Vet verkligen inte vilken sorts träning jag skulle kunna fixa just nu, och det känns skittråkigt, rent ut sagt.
De sista två dagarna har inte varit jätteroliga. Jag har haft ganska ont och känt av mina ömmande revben mer än jag gjorde för några dagar sedan. Jag provade minska ner dosen igår men har varit tvungen att gå tillbaka till maxdos igen. Det funkar inte ännu.
Suck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar