Jag är dessutom värd mer, jag har två års utbildning med en yrkesexamen, jag har mer än 6,5 års erfarenhet bara i skobranschen, sen har jag jobbat som opikerassistent i nästan fem år, jag har jobbat på HM, Specsavers, Din Optiker, Två Blå och Synsam, jag har varit lokalvårdare på fabrik. Jag har producerat en egen bok, praktiserat på en reklambyrå och ett homestagingföretag. Jag är intelligent, kommunikativ, serviceinriktad och en lagspelare. Jag är noggrann och tålmodig, och anser att yrkesstolthet är en nödvändighet för att kunna göra ett bra jobb och för att man ska trivas på sin arbetsplats. Jag har varit engagerad i en studentförening, suttit i styrelsen för volleybollklubben, jag har sjungit i flera olika körer och långt, långt tillbaka var jag med och drog igång ett projekt som ledde till att vi fick en samlingsplats för unga här i stan. En plats och ett projekt som inte längre finns kvar men som präglade mig som person. Jag menar, vem skulle inte vilja anställa mig? Jag är ju en tillgång för vilken arbetsgivare som helst! :) På riktigt - jag tycker det!
Tänk om jag visste vad jag ville göra? Jag vet inte om jag egentligen VILL jobba i handeln längre. Överkonsumtion och slit och släng talar egentligen emot så mycket av vad jag själv står för. En gammal bekant tipsade mig idag om en tapetserarutbildning, och det skulle ju kunna vara nåt, med tanke på återbruk och restaurering av gamla möbler och annat, men så var det det där med allergier. Fan. Man får inte vara allergisk mot damm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar