Resa eller inte resa - jobb eller inte jobb

Det verkar mer och mer som att jag inte kommer att kunna åka på min drömresa. Vilket i sig inte är odelat negativt eftersom det har att göra med huruvida jag får ett jobb som jag är aktuell för eller inte. Får jag jobbet kan jag inte åka, men då har jag ett jobb. Om jag inte får jobbet kan jag åka på min resa men då har jag inget jobb sen. 

Jobbet i sig verkar spännande, och det finns många faktorer som bidrar till att jag tror att det skulle vara utvecklande för mig. Företaget är inom en helt annan bransch än jag jobbat i tidigare, även om det fortfarande är inom handeln, så jag måste lära mig helt nya produkter, tillbehör, lära mig förstå ett nytt kundsegment. Det är ett mindre företag ur den aspekten att det är få anställda, och inte så många led i beslutskedjan, en platt organisation med högt i tak, för att använda uttjatade klyschor. Företaget verkar dock vara stabilt, på alla sätt och vis. Könsfördelningen är aningen skev och ifall jag blir anställd ökar andelen kvinnor i företaget med ca 3,5%, vilket är kul på många sätt. Killarna är jättepositiva till att få in tjejer i företaget, och det är kul att få vara en av de första kvinnorna på en sån mansdominerad arbetsplats. 

Jag inser att det faktum att jag är tjej och i en väl synlig position innebär att jag kommer att bli nån sorts galjonsfigur ett tag men det gör mig inget. Förhoppningsvis blir jag inte anställd på grund av det utan för på grund av mina kompetenser och personliga egenskaper. Om jag nu får tjänsten, vill säga...

Sysslolös latmask

Är inne på min tredje vecka som arbetslös, och det är så skönt!! Inte att vara just arbetslös, men att vara lite ledig. Att ha egen tid, all tid i världen. Inte för att jag gör nåt vettigt av all den här tiden jag har. Är mest ensam och gör ingenting alls. Ligger mycket och latar mig på soffan, surfar, spelar Farm Heroes, kollar på serier, läser lite, lagar mat och bakar ibland, slår på tvättmaskin och diskmaskin när det behövs. Känner mig så viljelös just nu, lyckas inte ta mig för nånting på dagarna. Hade tänkt försöka dra igång med träning när jag slutat jobba för sommaren men i nuläget går det jättedåligt (pga brist på handlingskraft) och resulterar mer i dåligt samvete än nånting annat. 

Har dock planerat en 6,5 veckors resa i 3 länder och 11 olika orter. Ja, 4 länder och 12 orter om man räknar med stoppet jag planerar att göra i Stockholm. Det är lite oklart ännu om jag verkligen kan åka iväg, men i nästa vecka vet jag förhoppningsvis mer. 

Jag har också målat klart nästan alla möbler som ska målas. Jag har bara ett varv kvar på en stol, sen måste jag bara vänta till de torkat ordentligt och sen kan jag ta hit de sista två stolarna och pallen. 

Ska försöka få hit lite fler växter att ha i fönstren, och så ska jag fixa höstfint på balkongen. Och så måste jag ringa elektrikern och kolla om han kan hjälpa mig med mina lampor i vardagsrummet. Jag letar fortfarande speglar till hallen och så vill jag ha nån sorts belysning vid byrån också. 

Lite smågrejer kvar alltså, men det är ju ingen brådska. Jag hinner!!

Septembervärme

Så var det fredag och dags att bli stucken igen. Idag kändes det inte alls, inget stick, ingenting. Som vanligt var jag klar på under en minut. Inte alls så betungande att lämna blodprov. Ska dit igen nästa vecka, men det borde vara min sista provtagning. Läkaren har inte sagt nåt om hur länge jag ska ta prover, men rekommendationen om man läser om behandlingen på nätet är att man tar ett prov även efter man avslutat behandlingen.

Jag har inte fått några indikationer på att proverna skulle visa nåt ovanligt, men det känns ändå bra att göra som man ska.

Sitter i solen på Byxtorget och det är så varmt! Tog dagen till ära på mig strumpbyxor under klänningen (det är ju ändå september), men nu börjar jag ångra mig. Det är alldeles för varmt. Har ioch för sig precis varit och köpt tunnare strumpbyxor så jag skulle ju kunna gå och byta nånstans... :)

Statusrapport och biverkningar

Den 11 augusti startade jag min ca 6 veckor långa Toxoplasma-behandling, och den 27 september ska jag ta min sista kortisontablett. Idag är sista dagen jag äter Daraprim (Pyrimethamine) och jag har tre tabletter Azithromycin kvar, och sen kan jag sluta ta Folacin (folsyra) också. Efter det är jag klar med de tuffa medicinerna. Är från och med idag nere på tre Prednisolon-tabletter per dag, och det minskas var femte dag. Jag ska ta ett eller två blodprov till, och sen är min Toxoplasma-behandling klar! För den här gången iallafall. 

Ögat är mycket, mycket bättre! Jag ser nästan precis som vanligt. Känns lite konstigt ändå att det gått så fort, tidigare har det ju tagit uppemot 3 månader att läka ut. Jag har ju inte drabbats av några direkta biverkningar men jag slipper ändå gärna den här behandlingen i framtiden, för så kul är det inte att proppa i sig en massa kemikalier och antibiotika. Sen är det ju det där med resistens mot antibiotika, det är ju bra ju mindre man behöver ta, så att medicinerna får önskad effekt när man väl behöver dem. 

De biverkningar jag märkt av är:

• Sömnsvårigheter (de första två veckorna)

• Trötthet, matthet (vecka 1-3)

• Molande huvudvärk (första veckan)

• Ökad smärtkänslighet och känslig hud (vecka 1-2)

• Lätt klåda, mest på armar och händer (vecka 1-2)

• Ljuskänslig

• Minskad matlust, men hungrigare än vanligt

• Mer aktiv mage än vanligt men inga större problem

• Stelhet och smärta i nacke och skuldror (fr.o.m. vecka 3, har fortfarande ont)

Besviken

Känner mig lite besviken på den här stan just nu. Om man som jag är över 35, singel och barnlös så passar man verkligen inte in. Överhuvudtaget. Ingen vill hitta på nåt eller ens luncha, alla är upptagna med annat. Känner mig mest tjatig när jag hör av mig till folk, de har ju ändå aldrig tid. Jag vill inte ha nåt förhållande, men det känns som att det är det enda sättet man kan komma in i den märkliga gemenskapen här i stan. Då behöver man inte känna sig så ensam. Men i helvete att jag tänker försöka träffa nån bara för att slippa vara ensam..! 

Klicka hem

När jag bodde i Stockholm fattade jag inte riktigt varför man sa att e-handeln tagit över så mycket av marknaden. Nu fattar jag. Bor man i en storstad behöver man inte handla på nätet. I småstäder är näthandeln oumbärlig om man som jag vill ha sånt som kanske inte varenda kotte vill ha. I ärlighetens namn är det mest skor jag shoppar, och nu med mitt senaste köp känner jag mig nöjd och nästan färdighandlad. Mina favoritkängor är i syntet och det har jag redan nämnt funkar dåligt för mina fötter. Favoriterna är dock en kopia av en Vagabond-sko som finns i skinn, och det är dessa jag klickat hem. Jag hoppas bara att storleken är rätt, annars måste jag ju skicka tillbaka dem. 

Vagabond Dioon 999:- på Zalando.com (med nykundsrabatt 899:-)

Nu är det egentligen bara ett par ordentliga vinterskor jag behöver... 

Uttråkad och konfunderad

Jag har så tråkigt! Nackdelen med att bo i en liten stad är att när det inte finns nåt att göra finns det verkligen INGENTING att göra. Har varit ensam jättemycket i sommar, har liksom inte riktigt orkat med att vara social, men nu saknar jag sällskap litegrann. 

Var med om en ovanlig sak idag. Satt i solen på en bänk när det kom fram en man i 60-årsåldern och frågade om det var okej att han slog sig ner. Han hade lunch, och började prata med mig efter ett tag. Han frågade jättemycket om allt möjligt, och efter ett tag hade jag berättat att jag separerat, flyttat hem, saknade tydlig riktning i livet och en massa annat. Valde dock mina ord litegrann, det kändes lite konstigt att prata om så personliga saker med en främling. Det var en mycket märklig situation, men inte otrevlig på nåt sätt. Efter ett tag reste han sig för att gå, presenterade sig som Thomas, och vinkade hejdå. 

Ont i nacken

Läste precis igenom biverkningslistorna till mina mediciner (för vilken gång i ordningen vet jag inte, de är ju flera kilometer långa) och tydligen så är en av de mindre vanliga biverkningarna (kan förekomma hos upp till 1 av 100 patienter) av Azithromycin "ledinflammation, smärtor i muskler, rygg och nacke". 

Jag har definitivt ont i nacken/skuldrorna idag också. Men hur vet jag ifall det beror på medicinen eller om jag bara har ont i musklerna pga träning, dålig sovställning, dragigt i sovrummet osv? Om det skulle bero på medicinen, vad gör man då? Biverkningar är väl bara nåt man får leva med så länge de inte är livshotande? Det är ju dessutom bara en dryg vecka kvar av behandlingen nu. Sen är det bara kortisonet som ska fasas ut. 

Idag ska de sticka mig igen. Fjärde gången på fyra veckor. Gissar att det kommer bli en eller två gånger till efter idag. 

Nämen om man skulle ha stigit upp kanske?

Ajajaj

Idag vaknade jag till ännu en "ledig" dag. En ledig dag som direkt gjorde sig påmind som "en ledig dag med ont i skuldran och nacken". Har nästan nackspärr och det gör redigt ont. Äter ju rätt mycket preparat som det är just nu, så därför håller jag smärtstillande tabletter liksom alkohol på avstånd, tänker att det är bra att ge kroppen en så bra utgångspunkt som möjligt. Men idag... Googlar på om Alvedon reagerar med något av de andra medicinerna jag äter, och jag hittar inga resultat annat än att det troligen inte påverkar vare sig behandlingen eller kroppen. Så med det sagt tänker jag härmed ta en Alvedon, för det här är fasen inte kul.

Ännu en investering i mina fötter

Jag har klickat hem nya sneakers, ett par nätta, vita skor i skinn. Skinnskor för att slippa få så mycket problem med mina fötter, för syntet är ju verkligen ingen höjdare för mig som är så varm om fötterna. Är inne på mitt femte par syntetisar sen förra sommaren, och de håller helt enkelt inte. Materialet spricker och tätheten gör att det snabbt blir dålig lukt i skorna, trots att jag byter skinnsulor rätt ofta. Jag hoppas att storleken blir rätt på de nya skorna då jag inte kunnat prova annat än storleken större. Men den var ganska mycket för stor så det borde bli bra. 

Reebok Classic Leather, 800:- på Reebok.se 

När man registrerar sig för Reebok's nyhetsbrev får man 15% rabatt, så jag betalade 680:- exkl. frakt. 

1 september

Första september alltså. Det är med andra ord bara en tredjedel av året kvar. Mindre än fyra månader kvar till jul. Idag träffade jag personen med jobbet. Det verkar onekligen lovande, men det är fler som ska tycka och annat som måste fixas innan det kan bli aktuellt. 

Köpte fönsterlampor idag, men ljuskällorna var för starka. Måste byta dem imorgon. Själva armaturerna och lampskärmarna är fina, väldigt enkla och stilrena. De blev jättebra i fönstren, som små vita bollar. 

Kollade klart på Sopranos i morse och jag gillade inte alls slutet. Visst, man kanske inte behöver veta allt, men nu blev det ju liksom en cliffhanger som man aldrig får veta fortsättningen på. Näe, det var lite dåligt, men i övrigt gillade jag serien. 

Vad ska jag kolla på nu då?