Uttråkad och konfunderad

Jag har så tråkigt! Nackdelen med att bo i en liten stad är att när det inte finns nåt att göra finns det verkligen INGENTING att göra. Har varit ensam jättemycket i sommar, har liksom inte riktigt orkat med att vara social, men nu saknar jag sällskap litegrann. 

Var med om en ovanlig sak idag. Satt i solen på en bänk när det kom fram en man i 60-årsåldern och frågade om det var okej att han slog sig ner. Han hade lunch, och började prata med mig efter ett tag. Han frågade jättemycket om allt möjligt, och efter ett tag hade jag berättat att jag separerat, flyttat hem, saknade tydlig riktning i livet och en massa annat. Valde dock mina ord litegrann, det kändes lite konstigt att prata om så personliga saker med en främling. Det var en mycket märklig situation, men inte otrevlig på nåt sätt. Efter ett tag reste han sig för att gå, presenterade sig som Thomas, och vinkade hejdå.