Nu har jag ätit antibiotika i 11 dagar, 2st den det första dygnet, sen en per dag. Folacin äter jag två tabletter i veckan. Sen i tisdags äter jag 4 tabletter kortison per dag, 20mg. På måndag ska jag på återbesök i Sunderbyn och om det inte blivit bättre då måste vi sätta in den tuffa medicinen, Daraprim. Då måste jag gå och lämna blodprover en gång per vecka. Hoppas jag slipper det.
Jag upplever att min syn är i stort sett oförändrad - ser fortfarande jättedåligt, men vad som händer inuti ögat har jag ju ingen aning om. Hoppas att det blir bättre av Azithromycinet jag äter. Mitt allmäntillstånd är bättre, huvudvärken börjar gå över, och jag är inte sådär vansinnigt trött som jag var för ett par veckor sedan då jag bara ville sova. Däremot är jag så himla slut, orkar knappt umgås med folk. Igår jobbade jag min sista dag innan semestern och nu ska jag inte jobba förrän den 30 juli igen.
Om jag inte känner mig piggare om två veckor kanske jag måste gå till läkaren, utmattningssyndrom är inte att leka med, så där vill jag inte hamna igen. Känner mig inte som mig själv. Jag brukar normalt sett vara ganska glad och positiv, men nu är jag...ingenting. Har bara känt mig stressad och jobbet har inte känts roligt alls, trots att jag gör sånt jag normalt tycker är kul. Har bara gått omkring med en känsla av att jag glömt saker, haft ont i magen och inte kunnat sova ordentligt. Jag har blivit irriterad för minsta lilla, både hemma och på jobbet. Jag avskärmar mig nästan helt från andra efter jobbet då jag blir helt dränerad på energi av att ha folk omkring mig. En personlig grej som mest är en iakttagelse för framtiden är att min sexlust varit i princip obefintlig i över en månad. Vilket i sig gör att jag inte känner igen mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar