Magen igen

Gårdagen var nog den värsta dagen sen jag började ta medicinerna. Att jag drack alkohol kvällen innan gjorde nog sitt till, men fy fan vilken hemsk dag. Runt 13.00 började det och jag fick springa på toa ända fram till 18.00. Då lugnade det sig lite, men när klockan var 23.00 hade jag fortfarande väldigt ont i magen.

När man måste gå på toa så ofta och när det som kommer är i rinnande form så gör det väldigt ont efter ett tag. Pappret river och det svider som eld. Det som hjälper bäst är helt enkelt att bara badda bort det värsta och sen ställa sig i duschen. Och sen smörja in de ömma områdena med en fet salva.

Jag har minst två veckor kvar på min antibiotikakur och så här kan jag ju inte ha det på jobbet. Har försökt få tag i min chef för att kolla om jag kanske kan jobba hemifrån men har inte fått nåt svar.

Fortsatta biverkningar

Idag har jag haft problem med magen i en hel månad och jag upplever att det blir sämre och sämre. Probiotikan hjälper knappt. Det är bara kaos i magen. Sen antar jag att jag inte hjälpte till så mycket genom att dricka alkohol igår. Idag blir det lugnt. Jag orkar inte med att försöka återhämta mig imorgon också. Dåligt med sömn, ingen matlust och allt jag stoppar i mig bara rinner ur mig på ett eller annat sätt. Nu räcker det med festival. Åtminstone när det gäller alkohol.

Jag tror att ögat blivit bättre, mina grumlingar har iallafall blivit färre. Men jag har inget återbesök hos ögonläkaren inbokat förrän om två veckor, vilket innebär två veckor till av magproblem. Jag börjar känna mig väldigt trött på att vara sjuk. Hela semestern har varit en enda lång planering för att inte vara för långt ifrån en toalett, och då helst en med vanliga väggar, toalettbås är inte jättekul...

Ledsen

Det verkar som om allt går ganska bra med det här uppbrottet, eller vad jag ska kalla det. Han tycks se klart på situationen, och det gör det lite lättare för mig att vara den som förstör allt. Jag har ju inget val egentligen, kan inte låta honom tro att allt är bra när det inte är det.

Men att jag är den som väljer att bryta upp gör inte att det på något sätt är enkelt för mig. Är riktigt, riktigt ledsen idag också.

Känner mig så ensam. Eftersom vi inte varit så offentliga med att vi setts har jag liksom ingen jag kan prata med. Några få personer, men de är upptagna med sitt.

Det kommer gå över, det vet jag, men det är jobbigt just nu.

Wake up and smell the coffee

Har under ca 10 månader träffat en person som jag tycker mycket om. Vi har setts med vetskapen om att vår relation hade slagsida redan från början, och nu har vi så att säga kantrat helt och hållet. Det går väl ganska bra för mig, sämre för honom. Vi, eller mest jag, har bestämt att vi inte ska ses mer. Det känns förjävligt. Han har blivit en av mina bästa vänner och nu kan jag inte träffa honom längre. Det kan vara första gången som jag tvingas lämna en person som jag verkligen tycker så mycket om, utan att veta om vi kommer att kunna vara vänner i framtiden. Det gör ont, och jag är så ledsen.

Det kändes verkligen som att jag inte hade nåt val. Han har så starka känslor för mig, känslor som jag inte kan ge honom tillbaka. Det känns som att jag för både honom och mig själv bakom ljuset genom att fortsätta ses. Vi förtjänar båda två att vara med en person som vi verkligen vill vara med, och som vill vara med oss tillbaka, lika mycket. Därför var jag tvungen att bryta.

Det känns tomt och ensamt, och jag är så ledsen. Och den person jag skulle hört av mig till om jag kände så här annars, det är ju han, och nu kan jag inte det.

Jag kan bara föreställa mig hur ledsen han är...

4 veckor - ledsen mage

Jag behövde inte sätta in Daraprim ännu. Jag fortsätter som tidigare, 500mg Azithromycin och 10mg Prednisolon per dag. Nu har jag ätit antibiotika i 4 veckor och det är inte jättekul. Tillskottet Lactiplus (probiotikan) jag äter för att lugna magen hjälper inte riktigt vissa dagar. Helt värdelös känsla att inte riktigt våga mig hemifrån då jag inte vet hur magen ska bete sig. Känner mig instängd och begränsad, tvingad att hålla mig hemma och inomhus (det är alldeles för varmt på min balkong) trots det fantastiska vädret vi har.

Var på Norrstrandspoolen med Pernilla, Julia, Roger, Greta och Wilma idag och efter nån timme kraschade magen. Inte roligt med toalettbås när allt bara rinner ur en... Åkte hem direkt, av rädsla för att det skulle hålla i sig i tre timmar som det brukar göra, men magen har varit lugn de två timmarna jag varit hemma nu.

Inte meningen att det här skulle bli nån sorts bajsblogg, men som situationen är nu så... Det är dessutom väldigt bra att kunna gå tillbaka och kolla hur jag svarade på behandlingen, vilka biverkningar jag haft, doseringar osv.

Ska åka och handla snart, har slut av en massa saker.

21 dagar och nya synförändringar

Idag är det 21 dagar sen jag började äta Azithromycin. För 13 dagar sedan kraschade min mage och jag fick diarré. Inte så jag måste springa på toa hela tiden, men med rejäla kramper i magen som gjorde att jag inte kunde stå upprätt när det började vara dags att gå på toa. Mådde dessutom illa nästan hela tiden, det var svårt att säga om jag mådde illa eller var hungrig. Det sved nästan i magen. Att åka bil var jobbigt då minsta acceleration eller skarpare sväng gjorde mig åksjuk. Efter 4-5 dagars hanterbar diarré ungefär en gång per dag började den komma oftare och det började kännas jobbigt att gå hemifrån. Precis lagom till att jag anlänt till Stockholm för att få ett miljöombyte och vila upp mig...

På onsdag eftermiddag, när kramperna och illamåendet lagt sig, gick jag till Apoteket och köpte Lactiplus, en probiotika. Tog maxdos, 8 tabletter, på vinst och förlust, och dagen efter var ingen mer förvånad och lättad än jag. Det hjälpte verkligen. Har fortsatt med kapslarna varje dag sen dess (är inne på sjätte dagen) men har minskat ner till 6st/dag nu och det verkar räcka. Nu är problemet snarare det motsatta istället. Men hellre det. Mår inte lika illa, bättre matlust och jag vågar gå hemifrån utan att måsta veta var jag har närmsta toalett...

Ikväll har jag sett nya synförändringar/ljusblixtar i utkanten av synfältet, nere till vänster. Vet inte om det betyder att inflammationen växer sig större. Hoppas inte.

Återbesök på torsdag morgon. Då ska han besluta om vi ska sätta in Daraprim eller inte.