Har under ca 10 månader träffat en person som jag tycker mycket om. Vi har setts med vetskapen om att vår relation hade slagsida redan från början, och nu har vi så att säga kantrat helt och hållet. Det går väl ganska bra för mig, sämre för honom. Vi, eller mest jag, har bestämt att vi inte ska ses mer. Det känns förjävligt. Han har blivit en av mina bästa vänner och nu kan jag inte träffa honom längre. Det kan vara första gången som jag tvingas lämna en person som jag verkligen tycker så mycket om, utan att veta om vi kommer att kunna vara vänner i framtiden. Det gör ont, och jag är så ledsen.
Det kändes verkligen som att jag inte hade nåt val. Han har så starka känslor för mig, känslor som jag inte kan ge honom tillbaka. Det känns som att jag för både honom och mig själv bakom ljuset genom att fortsätta ses. Vi förtjänar båda två att vara med en person som vi verkligen vill vara med, och som vill vara med oss tillbaka, lika mycket. Därför var jag tvungen att bryta.
Det känns tomt och ensamt, och jag är så ledsen. Och den person jag skulle hört av mig till om jag kände så här annars, det är ju han, och nu kan jag inte det.
Jag kan bara föreställa mig hur ledsen han är...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar