På väg hem igen

Sitter på Kallax och väntar på att få flyga hem från Luleå. Jag känner mig krassligare och krassligare. Det känns för en gångs skull rätt skönt att laptopen blir så varm, för den värmer verkligen i knät, och jag fryser...

En sak som jag ser fram emot är att min lägenhet inte kommer vara tom när jag kommer hem ikväll. Sällskap är mysigt. Saker och ting utvecklas och fördjupas och beslutet att skynda långsamt känns helt rätt. Har inte velat lägga benen på ryggen en enda gång :)

Jag tror jag kan (läs vågar, för jag är verkligen en fegis) säga det nu...

Jag är kär..!

Men säg det inte till nån... :)