Sed maxima horum est caritas

Den här bloggen har fått sitt namn efter den superba låten "Because the night" med Patti Smith, och anledningen till det är, förutom att det är en skitbra låt, att jag sedan länge haft planer på att tatuera in just "The night belongs to lovers". Detta bottnar i att jag till syvende och sist är en obotlig romantiker som nog alltid kommer att hylla kärleken. Att ge sig själv till någon annan är det största man kan göra.

Somliga kanske hävdar att bli förälder är det största man kan uppleva, men se just däri ligger skillnaden, att GÖRA eller att VARA MED OM. Jag har aldrig prövat få barn och de som säger det har säkert rätt, det är antagligen det häftigaste man kan vara med om, men att bli kär...

Att lita på någon, att lämna ut sig fullständigt, att blotta sig och vara sårbar inför någon annan... Det är bland det läskigaste man kan göra och jag vet vad det innebär att bli bränd. Att man trots att man går på sina minor och möter sina motgångar ändå försätter sig i samma situation, öppnar upp för att i värsta fall fara lika illa igen, måste ju tyda på antingen låg intelligens, eller en övertygelse om att det är värt det. Och jag anser mig vara hyfsat intelligent iallafall. Det var väl Karin Boye som skrev "Ja visst gör det ont när knoppar brister - varför skulle annars våren tveka?" och hon hade så rätt. Att utvecklas och förändras kan göra ont, men det är ändå värt det, skönheten i livet väger upp hindren och prövningarna vi möter på vägen.

Iallafall, "The night belongs to lovers" är något som jag håller väldigt högt, och som jag verkligen vill tro på.

Störst av allt är kärleken (1 Kor 13:13)