Fan också...

Jag vill inte skriva för mycket, men min jobbsituation känns nästintill ohållbar. Jag känner mig typ...knäckt nästan. Jag vet inte hur jag ska hantera det här. Delvis är det nog mitt eget fel, men vissa saker kan man inte påverka. När någon bestämt sig så har de bestämt sig. Det som känns absolut värst är att jag inte vet vad de berörda personerna egentligen tycker om mig, och jag vet inte heller hur mycket skit som pratas bakom min rygg. Vad jag däremot vet är att den person det i första hand gäller är en jävel på att prata skit om alla andra som hon tycker illa om så jag kan inte tänka mig att det skulle vara annorlunda i det här fallet. Och hon bryr sig inte om att försöka hålla igen inför personal eller andra arbetskamrater, det vet jag av egen erfarenhet, så jag vet inte om folk bara ler mot mig på låtsas eller om de gör det på riktigt. Ni kanske kan föreställa er hur skojigt det är att åka dit och låtsas om ingenting, låtsas vara glad, försöka ge energi och vara positiv...

Mitt självförtroende har fått sig en redig törn och jag mår inte prima för tillfället, och ledsenheten finns runt hörnet mest hela tiden. Jag är så trött på att det hela tiden bara blåser motvind, och det har det egentligen gjort sen dag ett på det här jobbet. Min chef är dock jättebra och stöttar mig i den mån hon kan. Har ingen aning om vad som blir av det här i slutändan. Vi får se.