Isoleringsexpert?

Jag tror jag blivit lite av en expert på området isolering. Jag går sällan utanför dörren, jag ringer aldrig till någon, jag har slutat uppdatera min status på Fejjan, jag bloggar mindre och mindre, sms-antalet är nästan nere på den negativa delen av skalan. Jag vet inte varför det tar emot så mycket att höra av sig till folk, men det bara gör det...Jag mår inte så bra, och har inte gjort det på ganska länge. Det finns antagligen en massa anledningar - men jag tror inte att jag är kapabel att reda ut vilka de är själv.

Jag pratar inte med någon, inte ens min familj. Jag är sjukskriven sen i måndags men jag har inte berättat det för nån, utom D då såklart. Vet egentligen inte varför jag inte sagt nåt, jag antar att det är för att jag inte vet vad jag ska säga. Och för att det känns lite skämmigt, lite pinsamt - att inte orka med vardagen. Jag har alltid varit den som gått min egen väg, alltid klarat mig själv, alltid varit stark och självständig - och nu känner jag mig vilsen, ensam och rädd. De är så långt bort och jag vill inte vara till besvär.

På tisdag har jag fått en tid för att prata med någon. Det känns bra.