Tillbaka i Stockholm

I onsdags lämnade vi Koh Lanta, men först såg vi till att bada och sola lite vid poolen innan det var dags att checka ut. Vi hade bokat en delad minibuss med AC, och med delad menas att vi var 11 passagerare, och med AC menas tydligen att det behöver det inte alls vara. Shit, vilken svettig resa... Eftersom bussen var så full med folk så fick en del bagage inte plats inuti så föraren klättrade helt sonika upp på taket där han spände fast alla stora resväskor. Tur att det inte regnade som det gjorde någon dag innan, för det var verkligen som att nån bara tömde ut en stor hink över oss, en hink som rymde hur mycket som helst. När det regnar i tropikerna - då regnar det ordentligt.

Framme på flygplatsen i Krabi fick vi vänta en stund, men till sist blev klockan 18.50 och planet lyfte mot Bangkok. Framme på flygplatsen i Bangkok hade vi ca 5 timmar till nästa flight, och dem tillbringade vi med att försöka spendera de sista thailändska pengarna vi hade, ca 3500 baht. Det visade sig inte alls vara så svårt när allt på flygplatsen var ca 3-4 gånger dyrare än i vanliga fall. Vi åt lite på en restaurang där, och betalade 650 baht för två appetizers (som inte var särskilt aptitliga) och två små flaskor vatten. En liten Chang hade kostat 150 baht till skillnad från 50 som de kostar normalt. Som överallt annars var det jättemycket personal som jobbade, men de verkade mer intresserade av att stå och hänga vid disken och prata med varandra, eller i sina mobiltelefoner, än att serva sina gäster. Thailändarna är grymma på att ta första kontakten och vara urtrevliga när man kommer in på ett ställe, men de är inte lika bra på att följa upp servicen därefter. Iallafall på flygplatsen. På Lanta var det generellt trevligare, både folket och ställena, och maten var sjukt god.

Efter några timmars flanerande runt i flygplatskorridorerna klev vi ombord på planet som skulle ta oss hem till Svedala, och så fort vi fått vår middag somnade jag. Och sen sov jag, större delen av resan. Eller sov och sov, jag sov som man gör när man sitter upp, har ont i benen samt en stolsgranne som är lite för stor för sin stol och liksom väller ut i din lite grann plus att han snarkar rätt bra när han sover. Vid sju på morgonen tog planet mark på Arlanda och vi välkomnades av dis, regnvåt asfalt och 9 graders stockholmsvärme. Jag som hade hoppats att våren skulle tagit fart möttes av träd som knappt slagit ut alls under tiden vi varit borta. Tydligen har det varit jättedåligt väder medan vi varit borta, vilket känns skönt såklart, att man lyckades undvika det alltså, men det har ju då bidragit till att våren kommit av sig en aning.

Igår var det dock vädigt fint väder här i huvudstaden, och vi tog oss ut på stan för att göra lite ärenden. På kvällen mötte vi upp Ola, Henke och Per för att hänga lite och ta några öl, och det blev en mycket trevlig kväll.

Det är lite besvärligt med tiden sen vi kom tillbaka. Man tycker inte att 5 timmar är så mycket, men det känns i kroppen, det kan jag säga. Jag försöker stanna upp så länge jag orkar på kvällarna, och första natten innebar det att jag somnade ca 19.00. Igår var vi hemma runt 01.00 och dä tänkte jag att nu kanske det blir ordning, men i morse vaknade jag klockan 6. I Thailand motsvarar det klockan 11, och min kropp tyckte nog att det var onödigt att slösa bort hela dagen... Har dock vilat ett par timmar nu på förmiddagen så snart borde jag ju vara i fas, tycker jag.

Idag är det lördag och det står ingenting på agendan. Skönt. Om vi inte varit iväg på den här resan hade jag nog befunnit mig i Norrkoping på tatueringsmässa den här helgen, men jag orkar verkligen inte åka dit. Näe, nu blir det hemmatid resten av semestern, och på tisdag börjar allvaret igen. Back to work.