Om Juni

Det verkar som om tiden börjar rinna ut för vår lilla Juni. Tumörerna verkar i och för sig inte bli så mycket större nu, men bakbenen vill inte alls hänga med och hon börjar få svårt att hålla sig ren, eftersom hon inte kommer åt att tvätta sig ordentligt längre. Vi kan ju såklart hjälpa henne att tvätta rumpan men kanske inte i den utsträckning som faktiskt behövs, då vi jobbar så långa pass båda två. Jag såg idag att hon verkar ha fått en liten knöl på nosen också. Hon äter ganska bra fortfarande, men jag tycker hon verkar mycket tröttare än hon var bara för en vecka sen. Kitty är oförskämt pigg om man jämför med sin syster, och där är nästa problem. När Juni vandrar vidare blir Kitty ensam och råttor ska inte hållas ensamma, de är ju flockdjur. Ska vi försöka hitta ett omplaceringshem till Kitty eller ska vi behålla henne här hos oss? Hon är ju en gammal dam, så en flytt kan ju lika gärna innebära att hon misstrivs med nya råttor hon inte känner och en onödig stress på grund av miljöombytet. Svårt. 

Juni poserar för kameran ❤

Älskade, efterlängtade regn!

Jag har längtat efter regn i över en vecka nu. Luften har känts varm, kvalmig och dammig. Laddad på nåt sätt. Och nu ligger jag i sängen med fönstret öppet och jag hör regnet droppa på fönsterblecket, hör de större dropparna smattra på taket. Trädens blad viskar till mig i mörkret, lovar nya tag, nya krafter. Friskare luft och djupare andetag. Mera lugn, mera fridfullt på nåt sätt. 

Jag tycker så mycket om när det regnar. I hanterbar mängd iallafall. När hela somrar regnar bort i tio plusgraders värme, nej då är jag inte så förtjust i regn jag heller. Men den här sommaren har varit en bra sommar. Många soliga, varma, fina dagar. Inget att klaga på. Förutom att det varit lite för lite regn. Markerna är för torra, gräset blir brunt och träden ser lite trötta ut. Med regnet får allt en vitamininjektion. Även vi människor. Det blir lite lättare att andas, luften blir lite klarare och bekymmer känns inte riktigt lika bekymmersamma efter ett ordentligt regn. 

Jag älskar när det regnar!

Civilkurage

Jo jag har ju jobbat idag, och som ni vet jobbar jag på en av de mest välbesökta platserna i vårt land, Sergels Torg, "Plattan", mitt i centrala Stockholm. Det stjäls en del i vår butik, våra kunder blir bestulna på allt från plånböcker, mobiltelefoner och datorer till hela väskor med husnycklar och allt annat värdefullt som vi (oftast kvinnor) bär med oss. Tjuvarna jobbar ofta i team där en person distraherar och avleder medan en annan plockar på sig grejerna och drar. Oerhört frustrerande för oss i butikerna och katastrofalt för dem som drabbas. Varje dag säger jag till ett par kunder att inte lämna sina tillhörigheter obevakade, även om de bara går tre meter bort och "har koll" på sina saker. Nåja. 

Som jag sa så ligger vår butik på Plattan, och med sol, sommar, semester och turister ökar också antalet fickstölder och väskryckningar. Har aldrig sett eller hört nån som faktiskt blivit avryckt sin väska, men idag, då hände det. Gick runt och pysslade i butiken när jag plötsligt hörde en massa skrikande och springande utanför i Galleria-gången och när jag tittade ut såg jag hur en grupp människor samlats runt någon som låg på marken. Sen ser jag att de faktiskt trycker ner personen i marken och en kvinna sitter på ryggen på honom och vrider upp hans armar bakom hans rygg. Strax därefter lämnas en väska tillbaka och två av väktarna som finns runt Plattan kommer rusande med handfängsel och för sedan bort tjuven. 

Så himla coolt av den som tacklade tjuven så att de andra hann ifatt honom. Och så coolt att faktiskt våga göra motstånd och sätta ner foten. Och så bra att de fick tag i en av dem, nu kanske de kan få bort en av ligorna iallafall.

Nu ska jag göra varma mackor.

Premiär?

Jag är inte på PDOL. Jag vet inte när det hände senast, om det nånsin hänt sen jag började gå dit. Känns helt okej faktiskt. Festivalen kör ett annat arrangemang i år, inga dyra områdesbiljetter utan man betalar inträde till konserter och vissa öltält, som jag förstår det. Undrar om det funkar och undrar om festivalen klarar sig? Med alla festivaler som gått i graven den senaste tiden och PDOL's svikande publik- och resultatsiffror så har det bara känts som en tidsfråga. Kanske är det här en lösning. Vi får väl se. 

Jobbelijobbjobb

Meh! Vad trött jag är! 

Vaknade vid halv fyra av några som kom hem och ställde in cyklarna, vi har ju cykelförrådet nedanför sovrumsfönstret. Sen kunde jag inte somna om förrän runt kvart över sex, en kvart innan jag skulle upp. Hade ju varit fint om jag inte somnat om alls, för jag tror bara jag blev tröttare. Jag skulle ju egentligen börjat tolv idag men jag går in redan vid nio. Kollegan är fortfarande sjuk och skulle jobbat hela dagen. Istället för att Monica skulle vara tvungen att komma in nio på sin lediga dag så förlängde vi mitt pass och hon kommer in från klockan tolv till stängning, min ursprungliga tid. Då får hon iallafall lite sovmorgon, även om hon inte blev ledig, som det var tänkt. 

Mycket nödlösningar och mycket extratid nu. Jäjä. 

Flygmyror

Det är en massa flygmyror överallt här i Årsta. Googlade på "flygmyror juli" och hittade ett par artiklar om en flygmyrsinvasion i Stockholm i början av augusti 2007. Det verkar som att det är säsong för dem att flyga nu. 

Idag är det ingen invasion, men ganska gott om dem iallafall. 

Mera jobb

Skulle vara ledig idag men en kollega ringde och sjukanmälde sig igår. Det var i och för sig väntat då hon var krasslig redan dagen innan. Frågade runt bland de få extra vi har nu under sommaren men alla jobbade redan, så jag fick hoppa in själv istället. Det blir dock en kort dag, 12-17 bara, om inget oförutsett händer (typ anstormning på grund av löneutbetalningar idag). Vi får väl se hur det blir. 

Jag tycker verkligen sommaren är jobbig. Vi går på minimalt med personal och har inga extra att ringa in. Om folk bli sjuka så blir vi helt enkelt för få, eller så får vi hoppa in på våra lediga dagar. Dessutom har vi blivit tillsagda att låta våra varor stå och låna ut vår personal till andra butiker om det krisar. Det är ju för fasen kris överallt..! Hos oss också. 

Roligt. 

Morgontrött och lite arbetsless

Ojojoj, vad jag känner mig trött idag. Helt mosig i huvet. Nåja, det får lov att gå. Räknade efter lite i almanackan och jag har inte två dagars sammanhängande ledighet förrän jag går på semester den 17e augusti. Tjohoo! Det är bara att bita ihop och gilla läget. 

Ledig måndag, igen.

Det ÄR ganska varmt ute, men det blåser ju som bara den. Försökte ligga ute och läsa/sola på balkongen en stund men fick ge upp för att jag FRÖS. Det som skulle vara finväder idag. Jag vill reklamera.

Har städat råttburen idag, ett par dagar senare än jag hade tänkt. Var tvungen att åka och handla fler mattor att ha i buren så att vi kan tvätta de andra, och jag skulle egentligen gjort det i fredags, men då fick jag rycka in och jobba när folk var sjuka, och i lördags hann jag inte efter jobbet. Så igår efter jobbet åkte jag iväg till IKEA och köpte två uppsättningar mattor. Det har visat sig fungera ganska bra med mattor i buren. Juni är ju väldigt dålig på att gå med sina bakben och framför allt det ena verkar hon mest släpa efter sig. Det är som att hon inte riktigt orkar lyfta det framåt när hon går, som att musklerna är försvagade. Hur som. Mattorna gör att hon inte halkar som förut och hon tar sig fram lättare i buren. 

För min egen del tror jag mattorna är bättre för min allergi, och det är ju såklart positivt. 

I övrigt verkar Juni må ganska bra. Hennes tumörer växer, men inte jättefort ännu, och bakbenen verkar iallafall inte bli sämre. Hon är piggare, äter bättre och har gått upp lite i vikt sen vi återinförde barnmat på menyn igen. Nu väger Juni 337g och Kitty 357g.

Att tiden börjar rinna ut har vi ju redan konstaterat, men självklart ska tjejerna ska få ha det så bra som möjligt tills det är dags. Små bebisarna. 

MRT-resultat

Jag glömde, jag har ju fått svar från min magnetröntgenundersökning som jag gjorde i måndags. Ingenting verkar vara trasigt i min axel. Jag har däremot en liten förkalkning intill nåt som heter tuberculum majus, som efter vad jag förstår (utifrån lite googlande) är ett senfäste på framsidan/utsidan av axeln. Denna typ av förkalkning kallas för "kalkaxel" och beskrivs som "mycket smärtsam i sin akuta fas" och "patienten kan vara svår att undersöka på grund av intensiv smärta och mycket begränsad rörlighet". No shit, Sherlock. 

Man vet tydligen inte exakt vad det beror på när man drabbas av kalkaxel, men den akuta varianten tros vara på grund av överansträngning, vilket känns rimligt i mitt fall. Smärtan uppstår tydligen när kroppen försöker göra sig av med förkalkningen, med inflammation som följd. Den akuta fasen klingar av successivt och är i princip borta inom två veckor. 

Man kan även ha detta kroniskt men det har ju inte jag, tack och lov. 

Jag har drabbats av detta två gånger. Första gången var på sommaren 2006, när jag jobbade på H&M i Umeå. Då blev jag sjukskriven i två veckor och jag hade rejält ont de första fem dagarna och sen blev det bättre ganska snabbt. Andra gången var nu i juni, då jag från att vara smärtfri på morgonen gick till att vara sömnlös på grund av en intensiv vilovärk och en obefintlig rörlighet i armen när jag försökte röra den bakåt, på bara några timmar. Knaprade 1 Pronaxen per dag+2 Alvedon fyra gånger om dagen, utan att jag märkte någon egentlig smärtlindring. Efter två dagar träffade jag läkaren och fick utskrivet långtidsverkande Alvedon som jag fick ta 2st tre gånger per dygn och den natten fick jag äntligen sova. Jag blev sjukskriven två veckor även denna gång, men jag var tillbaka på jobbet efter 7 dagar, eller nio om man räknar dagarna innan läkarbesöket.

Nå. Inget var trasigt. Det var bara det jag skulle säga. 

MRT-recension

Det var inte så läskigt. Det var mest trångt. 

Jag fick gå in i ett litet omklädningsrum och ta av mig allt utom trosorna, och så fick jag ta på mig en sån där jätteful men magiskt mjuk sjukhusskjorta. Sen fick jag lägga mig på en höj- och sänkbar brits utanför maskinen och sköterskan bredde om mig med varma handdukar. Det fanns kudde för huvudet och en under knäna också. Hon trädde på en spole på armen som skulle undersökas och så pallade hon upp min arm så att den låg i rätt läge inför undersökningen. Sen fick jag ett handtag till en ringklocka som jag skulle använda om jag ville henne nåt under undersökningen och sen tog hon på mig hörselkåpor där hon sen slog på musik. Efter det kördes jag in i själva röntgenmaskinen. Röret man åker in i var ganska smalt, kanske runt 60-70 cm i diameter. Det var kanske 1,5 decimeter till "taket". Det var trångt som sagt. 

När väl undersökningen började blev jag förvånad, för jag trodde det skulle vara bullrigare. Jag fick nästan kämpa för att hålla mig vaken, då jag höll ögonen slutna för att slippa tänka på hur trångt det var, och jag märkte att jag ryckte i benen när jag höll på att slumra till. 

Efter ungefär en halvtimme var jag ombytt och klar igen. Magnetröntgen var inte alls så läskigt som jag först trodde. 

MRT-väntan

Sitter och väntar på att göra en magnetröntgenundersökning av min axel. Det känns läskigt. Tror inte de kommer hitta nåt trasigt, men man vet ju aldrig. Det är inte resultatet som känns läskigt utan själva undersökningen. Jag har ju aldrig gjort en sån förut. Undrar vad de kommer att hitta? Och jag undrar hur det kommer att kännas att ligga i maskinen? 

Jag återkommer med en utvärdering lite senare. 

Sol och effektivitet

Så vad har jag gjort idag då? 

Konstaterat att jag har en liten inflammation i min tatuering, men det är väl inte så konstigt egentligen. Det var samma sak när jag gjorde tatueringen på revbenen, alla tre sittningarna. Det är dock inte infekterat så det lägger sig nog snart, bara kroppen kommer över den värsta chocken. 

Nåväl. Idag var det, ja. Vaknade runt nio, åt frukost och lassade in grejer i tvättmaskinerna. Kollade på film medans tvätten blev klar, och sen gick vi ut i solen. Promenerade till Liljeholmskajen där vi låg och läste och solade på bryggan ett tag. Idag har det varit 29 grader varmt. Det är JÄTTEVARMT när man måste ha på sig en kofta för att skydda en nygjord tatuering. Bara så att ni vet. Sen var det dags för mat och då lyxade vi (typ) till det, och gick på O'Learys vid Liljeholmstorget. Det var gott och jag blev mätt. 

När vi kom hem rensade jag garderoben, la in tvätt, dammsög madrasserna och bäddade rent, och Daniel svabbade av balkongen och tog upp solstolen från källaren, sen diskade han och tog en dusch. Efter det var det min tur att hoppa i duschen, men först rensade jag avloppet. Blä! 

Nu är det dags att sova. Men det är verkligen en skön känsla när man vet att man varit grymt effektiv! Godnatt!

Juni-rapporten

Skruttfian verkar lite piggare idag. Hon klättrar fram och tillbaka i burenoch nu är hon uppe på den högsta plattformen. Och snabbt gick det! Men faktum kvarstår, knölarna är kvar och bakbenen fungerar inte som förut. Tiden och lillans allmäntillstånd får avgöra hur länge hon får vara kvar hos oss. 

Handikappanpassning - check!

Nu har vi precis fixat klart buren till tjejerna. Vi har lagt in mattor och vi har gjort alla ramper mindre branta, och alla hängmattor och sovplatser är bara några centimeter från underlaget. Funderar också på att sätta in en extra hängmatta/skyddsnät så att de inte kan ramla hela vägen till golvet om de är på den högsta plattformen. Vi har även gett dem barnmat, sån på burk, då vi misstänker att Juni har lite svårt med torrfodret. Vi har också valt att spärra av buren så att de bara kan vara i den övre halvan av buren. Detta för att inte Juni ska vara hänvisad till nedersta botten, jättelångt från sin pigga syster när hon klättrar upp till hängmattan under taket högst upp. 

Juni har fler knölar i juvret än jag kände igår. Minst fyra stycken varav två stora invid bakbenen. Hon åt med god aptit av barnmaten, men hon blir så trött hela tiden. Minsta ansträngning kräver en liten stunds vila. Ibland till och med en tupplur.  Vi får nog helt enkelt ställa in oss på att bli en råttis fattigare inom kort.  

Men i skrivande stund har krymplingen släpat sig uppför den nedersta rampen och genom plaströret och har kurat ihop sig i den blå kojan :) Än finns det vilja i tanten!

Handikappanpassad bur för gamla råttor

Kitty har däckat i hörnet och Juni undrar vad jag pysslar med

 

Juni äter lite till. Laxpasta är en favorit!

Typiskt

När man åker till IKEA enkom för att handla dörrmattor till råttorna, mattor som ska underlätta för en gammal dam med slöa ben och göra att hon halkar mindre, och så är mattorna slut... Köpte andra mattor, så det löser sig nog, men visst är det typiskt? 

Och jag tänker på Juni och tycker att livet är orättvist. Båda våra råttor är väldigt snälla, men Juni har alltid varit den gosigare av de två. Skulle inte vilja att det var Kitty istället, nej usch, vill att båda ska dö samtidigt, av ålderdom, i sömnen. Eller inte alls.