Älskade, efterlängtade regn!

Jag har längtat efter regn i över en vecka nu. Luften har känts varm, kvalmig och dammig. Laddad på nåt sätt. Och nu ligger jag i sängen med fönstret öppet och jag hör regnet droppa på fönsterblecket, hör de större dropparna smattra på taket. Trädens blad viskar till mig i mörkret, lovar nya tag, nya krafter. Friskare luft och djupare andetag. Mera lugn, mera fridfullt på nåt sätt. 

Jag tycker så mycket om när det regnar. I hanterbar mängd iallafall. När hela somrar regnar bort i tio plusgraders värme, nej då är jag inte så förtjust i regn jag heller. Men den här sommaren har varit en bra sommar. Många soliga, varma, fina dagar. Inget att klaga på. Förutom att det varit lite för lite regn. Markerna är för torra, gräset blir brunt och träden ser lite trötta ut. Med regnet får allt en vitamininjektion. Även vi människor. Det blir lite lättare att andas, luften blir lite klarare och bekymmer känns inte riktigt lika bekymmersamma efter ett ordentligt regn. 

Jag älskar när det regnar!