Besserwisser

Det är ju inte ofta jag blir irriterad på folk, jag menar RIKTIGT irriterad, sådär så det hänger kvar långt efter man blev irriterad från första början. Men ibland händer det. Jag inser såklart att vissa människor kanske inte kan hjälpa att de är som de är, men tålamod räcker bara tills det tar slut. Och när det tar slut...ja då får man bara vara glad om det inte är en person man behöver träffa ofta. 

Jag tycker inte om mig själv och hur jag blir runt såna människor. Jag lyssnar inte på vad de säger, och pratar jag med dem så svarar jag som bäst på frågor, men kan inte komma på ett enda vettigt samtalsämne. Jag har svårt för människor som är extremt diskussionsbenägna, när diskussionen egentligen bara går ut på att de vill tvinga på andra sina åsikter, utan att lämna öppet för att lyssna på andra. Att sedan "veta bättre" än alla andra är ju också en oerhört sympatisk egenskap... Jag vet att jag själv kanske ibland uppfattas som en person som tror att jag kan och vet allt, men så är inte fallet. Jag är bara intresserad av väldigt många saker och lägger oviktiga fakta på minnet när de presenteras för mig. Jag har inget behov av att veta bäst, och jag påstår inte heller att jag sitter inne med några absoluta sanningar om saker och ting, vilket är kärnpunkten i det här inlägget. När någon påstår sig veta exakt hur något är, sanningen, och sen försöker pracka på mig sina åsikter utan att lyssna på nån annan än sig själv...näe, då blir jag irriterad på riktigt. 

Jag har fula sidor jag med och det står jag för. Men jag vill ändå tro att jag åtminstone lyssnar på andra och är öppen för att ta till mig andras åsikter.

Suck.