Har försökt att komma i en trivselvikt i ett år snart, inte för att jag är stor eller nåt, men jag har velat hamna runt 60-63kg istället för 66-67kg. Det har gått hyfsat och jag har börjat träna och hade börjat se lite resultat. Så i slutet av november bestämde vi oss för att separera och nu säger vågen 62, och ibland under. Jag har inte tränat på över tre veckor, har inte haft nån ork varken mentalt eller fysiskt. Många av mina kläder är för stora, särskilt underkläderna. Har bara en BH som passar för tillfället, allt annat är för stort.
Kanske måste införskaffa en eller ett par nya så jag åtminstone kan välja färg? Tur iallafall att det är inne med tighta byxor med stretch, annars skulle jag inte ha nåt att ta på mig.
Det är en sak att vilja tappa några kilon. Då tänker man sig det över en längre tid, man hinner vänja sig och anpassa garderoben därefter. Men när det blir så här så hinner man inte med. Kroppen hinner inte med heller. Har inte fått i mig tillräckligt med mat under stora delar av den här processen, och därigenom har jag inte heller haft nog med energi för att fortsätta ta hand om mig själv med träningen, vilket är jättesynd eftersom jag kommit in i ett så bra flow.
Så ja, jättetrist att jag tappat bort träningen, men jag är samtidigt så glad över att jag äntligen lärt mig träna den här hösten! Jag vågar pressa kroppen, jag har lärt mig mer om vad jag klarar av. Jag kan och jag orkar en hel massa mer än jag trodde innan. Kanske är det så att kroppen behöver vila, kanske går min energi åt till annat just nu? Jag hyser stora förhoppningar om att återgå till att träna 3-5 dagar i veckan igen, bara det här får lugna sig och jag får hitta en vardag, nånstans.
