Att inte enbart identifiera mig med mitt jobb får väl vara den lärdom jag drog av att bli av med tjänsten som RCC. Det var ett brutalt uppvaknande att inse att jag inte hade en aning om vem jag var, förutom i min yrkesroll. Det enda värde jag såg hos mig själv var det jag gjorde i butikerna. Gjorde inget på min lediga tid, inga hobbies, ingen träning, försökte träffa vänner men det blev nästan uteslutande i krogmiljö med alkohol i bilden. Ett finfint sätt att varva ner och ladda batterierna på... Söndagarna kännetecknades av ångest, inför att packa väskan igen och ännu en vecka av ensamma middagar och nätter på olika hotell.
När jag träffade Daniel var jag tveksam till en början. Jag tyckte att han var för ung och jag kände mig inte redo för ett förhållande. Hans beslutsamhet fick mig att trots allt välja att vara med honom, och såhär i efterhand är jag väldigt glad att det blev så. Vi har haft det riktigt bra tillsammans. Visst har vissa saker varit mindre bra, och vi har såklart stött på motgångar längs vägen, men i det stora hela har vi haft fem fina och roliga år tillsammans. Kanske var min första magkänsla rätt? Kanske var skillnaderna större än likheterna mellan oss? Men en sak är säker, jag hade aldrig velat ha vår tid ihop ogjord.
Nu har det gått en liten tid sen beslutet togs och jag känner mig tillfreds. Vi är på väg åt olika håll och vi kommer att ta med oss mycket ifrån vår tid tillsammans. Men det är dags att göra andra saker nu. Vad han vill göra vet jag inte, men jag vill vara närmare min familj, jag vill göra saker för MIN skull, saker jag tycker om och som får mig att må bra. Så det är vad jag tänker göra. Ska bara lösa en massa praktiska saker först...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar