Nu börjar saker falla på plats, och den värsta, förtvivlade ledsenheten börjar avta. Det känns verkligen som att vi tagit rätt beslut. Det är ju såklart jättetråkigt att bryta upp ifrån varandra, vi har ju trots allt delat fem år av våra liv, men det känns ändå okej. Jag har nånstans börjat blicka norrut så smått, och för varje dag som går känns det mer och mer riktigt. Det enda som egentligen står i vägen för en flytt är sysselsättningen. Vill inte flytta hem till Piteå och ställa mig i arbetslöshet. Hade jag jobb skulle jag nästan kunna flytta imorrn (eller nja, kanske inte, men ändå). Jag vill ju inte säga upp mig heller, inte utan att ha ett jobb. Karens hos A-kassan och sånt skit. A-kassan förresten. Det vill jag i mesta möjliga mån undvika. Usch.
Idag fyller Daniel år, och jag hade köpt en present till honom som jag var rädd att han inte skulle gilla, men det gjorde han. Skönt! Både för mig och för honom, för nu slipper han frysa. En ny vinterjacka fick han, en sån som han aldrig nånsin skulle kommit på tanken att köpa själv. Han skulle hellre lägga pengar på att försöka avskaffa vintern...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar