Ja jag har åkt på semester till Fuerteventura. Hade hoppats på lite sol och värme men det har hittills inte direkt infriats. Luften är varm men det är mulet och det blåser hur mycket som helst. Ligger med shorts, skjorta, linne och närmast kroppen en bikini, men jag fryser ändå. Snart måste jag ta på mig byxor och det känns inte roligt alls. Lite besviken.
Nu har jag varit hemma i nästan en månad. Jag har mest jobbat sen jag kom tillbaka från Lanzarote. Vi hade firmafest men jag var nykter, då jag hade en tatueringstid dagen efter. Gjorde en ganska stor tatuering hos Ed och jag är väldigt nöjd med den. Ed och hans familj har flyttat från Piteå till Fuerteventura (av alla ställen) och de två veckorna innan han och Brian åkte (de andra flyttade redan i juni) umgicks vi ganska mycket han och jag. Vi har pratat om att hänga nån gång i ett par år, och nu - då han var på väg härifrån - fick vi äntligen tummen ur... Typiskt. Jättekul att lära känna en ny kompis, men jättetråkigt att han var tvungen att åka så snart.
Des är hemma men jag har inte hunnit träffa henne så mycket, mest på quiz på Pensionatet. Vilket är kul, men jag hade sett fram emot att hinna hänga lite mer med henne. Johan har jag knappt sett i sommar, också mest träffat honom på quizet. Jonny har varit en liten bubblare, en kär vän från förr. Annars har jag umgåtts en del med Pernilla, brorsans fantastiska livskamrat. Träffat Jessica en gång och det var jättetrevligt, även om vinet vann över mig den kvällen.
Var på partaj hos Uffe i torsdags och det blev ganska stökigt. Två av mina kollegor försökte leka äktenskapsmäklare mellan mig och en ny kollega till oss. Awkward. Han var rätt full och ganska på. Jag skrattade mest åt alltihop. Han verkar vara en trevlig kille, men han verkar gilla att va rejält full. Tveksam till det.
Jo. Jag har haft ganska fullt upp den här veckan med både jobb, fixa hemma och så att vara social på kvällarna. Så jag har varit ganska trött också. Igår tänkte jag helt enkelt bara vara hemma, kolla på serier och göra ingenting. Började kolla på nya säsongen av House of Cards och lyckades inte ens se ett helt avsnitt innan jag slocknade i soffan. Vaknade två timmar senare och tänkte att det antagligen skulle bli en lång natt när jag redan sovit så länge. En lång natt bäddar å andra sidan för ett ypperligt tillfälle att få läsa böcker utan att somna. Jey!
Fast jag somnade såklart efter ett par kapitel.
Men när jag sov så drömde jag om två män, en ljus- och en mörkhårig. Ingen jag känner utan rena fantasifoster. De var båda attraktiva, i min ålder, singel och intresserade av mig. Drömde om kyssar, armar som höll om mig, händer som letade efter varandra. Det var så mysigt! Och sååå tråkigt att vakna.
Lite för bra för att vara sant...
Ja. Vad ska man säga? Dagarna efter jag flyttade ut från B var inte superbra. Jag swipade lite på Tinder, bara för att jag kände mig så jävla ouppskattad och ledsen, och jag swipade slut på alla karlar på Lanzarote. Är det ens möjligt? Hursomhelst.
Dagen efter plingade det till i telefonen. Jag hade fått en "superlike" av någon. Det visade sig vara en kille som bodde på grannön, Fuerteventura. Vi pratade lite och kom överens om att ses på torsdagen och dricka lite kaffe, och sen ta det därifrån beroende på hur det kändes. Så på torsdagens morgon tog jag bussen till Playa Blanca där jag hoppade på färjan över till Fuerteventura. När jag en dryg halvtimme senare var framme fick jag ett meddelande "I'll be right there, I drive a big, black van ". Det var ingen lögn. En stund senare dök en stor, svart van upp med en glad italienare bakom ratten.
Vi gick till ett kafé i Corralejo och tog en kaffe som sen blev två, och vi bestämde oss för att fortsätta umgås resten av dagen. Vi åkte till en liten strand norr om El Cotillo, där sanden var helt vit. Vi badade, solade och pratade, och sen åt vi jättegod lunch på en restaurang som låg precis på stranden. Här var jag tvungen att bestämma om jag skulle åka tillbaka till Lanzarote eller bli kvar över natten, eftersom sista färjan går 17.30. Simone erbjöd mig ett eget rum i huset där han bodde, så jag bestämde mig för att stanna. Efter det åkte vi till en annan strand söder om El Cotillo. Den stranden var jättelång och vi promenerade längs med hela stranden och tillbaka. Vi badade lite i de ganska stora vågorna och sen la vi oss i ett vindskydd och pratade bort hela eftermiddagen. Eftermiddag blev kväll och vi gick och tog en öl innan det var dags för middag. Middagen åt vi på en fin restaurang vid havet och jag hade verkligen jättetrevligt. Efter middagen åkte vi till huset i Lajares där han bodde med två andra, en kille och en tjej, och tre hundar. Låg och lyssnade på musik och pratade tills det var dags att lägga sig.
Sov länge och när jag stigit upp var det dags att åka in till Corralejo igen. Drack lite kaffe innan vi skiljdes åt, och sen gick jag och åt lite frukost/lunch på ett ställe i hamnen. Sen passade jag på att bada lite på en av de små stränderna som finns här och där i Corralejo. När jag skulle hoppa på färjan träffade jag Simone igen. Han hämtade sin son som bor halva tiden på Lanzarote. Vi vinkade hej då, och det var det.
En riktigt bra dejt. Från Tinder. Vad är oddsen?
Det har varit en helt okej semester trots allt skräp. Idag är jag dock ganska låg, antagligen för att det är sista dagen och hjärnan automatiskt försöker summera mina veckor här, och med facit i hand har jag definitivt haft bättre veckor tidigare. Sen jag flyttade ut från B har jag egentligen haft en ganska bra vecka, men grejen med honom spökar lite fortfarande. Vi haft inte haft nån direkt kontakt sen jag flyttade ut, och det känns inte jättebra. Inte jättedåligt heller men definitivt inte bra. Känner inte att jag vill ha så mycket kontakt med B men det vore skönt att känna att vi kan höras då och då. Att vi inte är osams.
Jo. Har inte hört av B sen morgonen då jag flyttade ut. Mycket märkligt känsla då man hörts varje dag i typ ett halvår och sen bara slutar tvärt. Menar inte att jag vill ändra på det, bara att det känns konstigt.
Okej. Ny dag och nya tag (typ). Känner mig fortfarande ledsen och lite vilsen. Konstigt att vara så långt hemifrån, ensam, utan skyddsnät. Försöker att inte tänka på det så mycket men det är i princip omöjligt. Ligger som en mörk skugga över allt. Hoppas det känns bättre imorgon.
Hade min första surflektion idag. Svårt och ganska jobbigt, men ganska roligt också. Lyckades nästan ställa mig upp helt en gång. Måste bara få till rörelserna så det flyter bättre. Men jag är ganska slut efter 1.5 - 2 timmar i vattnet. Får se hur det går imorgon.
Myggorna kalasade på mig när jag var ute med JJ härom kvällen, och nu får jag betala priset för att inte ha köpt och använt myggspray. Inte kul. Känns som att mina vader brinner.
Ikväll tänkte jag leta mig ner till Rocas Blancas en sväng, prata lite med Leo kanske. Och så äta något, förstås.
Tänkte ev gå förbi B's lägenhet också och prata lite med JJ innan B kommer hem från jobbet. Får se hur jag gör...
Det blev ingen billig semester. Lämnade B's lägenhet idag och tog in på ett hotell istället. 4000 kronor för en vecka. Men jag tror det kommer kännas värt varenda krona jämfört med att känna mig miserabel i en hel vecka till.
Känner mig ledsen. Väldigt ledsen. Måste försöka ta mig i kragen och göra det bästa av den här värdelösa situationen. Skulle vilja att det här aldrig hade hänt men nu är det som det är, och av ren självbevarelsedrift fann jag det bäst att plocka ur mig själv ur ekvationen.
Spiken i kistan var när han sa att pga allt vårt tjafs så är han inte attraherad av mig längre. Vilket är ok, om det är sant. Men han hade ju kunnat vara lite ärligare om det, och inte låtit det bli jag som tvingade fram det ur honom. Han önskade mig lycka till att hitta nåt annat boende under tiden jag var här, han trodde inte jag skulle göra det. Han verkade helt säker på att jag skulle bo kvar hos honom resten av veckan. Inte en chans att jag låter mig själv vara kvar i en så destruktiv situation om jag kan undvika det. Att dela säng med någon som egentligen inte ens vill ha mig där, som undviker att ta på mig, titta på mig och tala till mig... Nej, fy fan.
Kallade honom för feg, och det tycker jag verkligen att han är. På så många sätt. Sjukt feg.
Innan han gick hemifrån idag kramade han om mig och sa "Förlåt om jag förstörde din semester, det är ok om du skyller på mig ". Och det gör jag, till stor del. Han har betett sig som en förstklassig idiot. Alla kategorier.
Inte roligt att lämna allt på det här viset men jag vet inte annars vad jag skulle ha gjort...
Så ledsen nu.
Hade svårt att somna inatt. Klockan hann bli 6 på morgonen undan jag somnade. Vaknade vid 9, somnade om efter 11 och vaknade vid 14. Nu ligger jag här. Tankarna maler. Vet inte riktigt hur jag ska tänka och känna. Jag känner mig ledsen och besviken. Lurad. Ointressant. Oattraktiv. I vägen. Handlingsförlamad. Men mest ledsen.
Vet inte om jag orkar ta upp hur jag känner med B, av den enkla anledningen att det antagligen inte skulle göra någon skillnad. Det skulle bara bli ytterligare en kväll med argumentationer som i slutändan skulle lämna oss på samma plats som vi startade på. Förutom att jag förmodligen skulle känna mig ännu mer värdelös än innan.
Han skräder inte orden.
Jag vet inte om jag ska stanna hela resan ut som planerat, då jag inte vet hur jag ska göra för att mentalt ställa om mig till att ha kul utan B, strunta i vad han tycker om mig, bara sova här och undvika att umgås med honom överhuvudtaget. Vilket antagligen skulle vara det bästa. Han bryr sig ändå inte.
Hmm. Den här personen jag hälsar på. Vet inte vad jag ska säga. Väldigt konstig. Tjatar på om att inget kommer hända mellan oss, att jag är mycket mer involverad i honom än han är i mig, att jag ska gå ut och ha roligt, att vi är totalt olika och inget har gemensamt. Ganska tröttsamt och så gör det mig lite ledsen när han säger så. Känner mig som en belastning. Nästan ovälkommen.
Han har säkert delvis rätt, hade kanske för höga förväntningar på saker och ting innan jag kom ner, men ändå inte, skulle jag säga. Jag har ju vetat från dag ett att vi inte har nån framtid och det har varit ok med mig. Hade dock förväntat mig att han skulle visa lite mer intresse för mig när jag ändå har åkt hela vägen hit för att umgås med honom. Så lite besviken är jag.
Har inte förberett mig mentalt för att gå ut och umgås med andra när jag är här, känner mig dessutom inte på topp rent självförtroendemässigt efter allt tjafs med B. Jag får ser hur jag gör. Vet inte om jag vill vara kvar hela resan. Funderar på att boka om hemresan. Har inte bestämt mig. Blir det inte bättre kanske jag drar hem tidigare.
Nu är jag här. Var lite rädd för att det skulle kännas konstigt att träffa B igen och ja, rädslan var väl befogad. Det känns konstigt. Det är roligt men ganska jobbigt. Tror han fått för sig att JAG tror att vi ska bli ihop. Att jag har mycket mer känslor för honom än han har för mig. Fast jag tror att det är precis tvärt om.
Däremot är jag känsligare, framför allt vad gäller andra tjejer han träffat och pratar om, men det är ju nåt helt annat. Jag vill bara att han ska tona ner det lite medan jag är här. Snacket. Inte så att han träffar andra nu när jag är här. Vill bara känna att det är jag just nu, utan att bli påmind om det liv han lever när jag inte är här. Jag menar, jag vet ju ändå. Jag vet vad han jobbar med och vad han har för inställning till kvinnor och förhållanden. Jag vet att inte det här kommer leda nånvart och det gör mig ärligt talat inget, men jag skulle gärna ha det mysigt så länge det varar, utan en massa tråkiga distraktioner. Jag är fullt inställd på att jag kommer vara lite ledsen när jag åker härifrån, men det har jag ju vetat hela tiden.
Vi grälade igår, om precis det jag skrivit här. Och han sa att han var kär i mig, vilket jag har lite svårt att tro. Men när jag ifrågasatte sanningen i det så fortsatte han säga det, flera gånger. Han slängde även ur sig i ilskan att det skulle bli jobbiga 15 dagar tills jag åker och sen stormade han ut. För att fem minuter senare komma in igen och pussa på mig och torka mina tårar som såklart dök upp som ett brev på posten.
Bergochdalbana.
Behövde ju övernatta nånstans igårkväll så jag testade Jumbo Stay, vandrarhemmet här på Arlanda. Helt okej faktiskt. Sov i ett rum med fyra bäddar, men vi blev bara två som sov där. Min rumskompis hette Michelle och kom från Nebraska, men hon bodde i San Fransisco. Mycket trevlig och vänlig kvinna. Det slutade med att vi bytte kontaktuppgifter och jag har numera nånstans att bo om jag åker till SF. Hon bor inom gångavstånd från Golden Gate Bridge och 10 minuter från stranden. Låter ju magiskt! Kanske min nästa resa? Norwegian flyger ju direkt dit... ✈🌉😎
Oj vad länge sen jag skrev nåt här. Ligger i en säng på Jumbo Stay på Arlanda och väntar på att det ska bli imorgon. Imorrn åker jag till Lanzarote. Ensam. För att hälsa på en bekantskap jag gjorde där i julas. Ju mer jag tänker på det desto skummare känns det, fast ändå inte.
Hmm.
Att längta efter något som man vet är under en begränsad tid, och som sedan har liten - eller närmare bestämt ingen - sannolikhet för en uppföljning eller möjlighet att bli nåt mer.
Bitterljuvt är bara förnamnet.
Större delen av tiden längtar jag mest och struntar i hur det blir sen, men idag känner jag mig lite mer tankfull. Lite mer realistisk. Undrar hur jobbigt det kommer kännas när det är över?
