Nu är jag här. Var lite rädd för att det skulle kännas konstigt att träffa B igen och ja, rädslan var väl befogad. Det känns konstigt. Det är roligt men ganska jobbigt. Tror han fått för sig att JAG tror att vi ska bli ihop. Att jag har mycket mer känslor för honom än han har för mig. Fast jag tror att det är precis tvärt om.
Däremot är jag känsligare, framför allt vad gäller andra tjejer han träffat och pratar om, men det är ju nåt helt annat. Jag vill bara att han ska tona ner det lite medan jag är här. Snacket. Inte så att han träffar andra nu när jag är här. Vill bara känna att det är jag just nu, utan att bli påmind om det liv han lever när jag inte är här. Jag menar, jag vet ju ändå. Jag vet vad han jobbar med och vad han har för inställning till kvinnor och förhållanden. Jag vet att inte det här kommer leda nånvart och det gör mig ärligt talat inget, men jag skulle gärna ha det mysigt så länge det varar, utan en massa tråkiga distraktioner. Jag är fullt inställd på att jag kommer vara lite ledsen när jag åker härifrån, men det har jag ju vetat hela tiden.
Vi grälade igår, om precis det jag skrivit här. Och han sa att han var kär i mig, vilket jag har lite svårt att tro. Men när jag ifrågasatte sanningen i det så fortsatte han säga det, flera gånger. Han slängde även ur sig i ilskan att det skulle bli jobbiga 15 dagar tills jag åker och sen stormade han ut. För att fem minuter senare komma in igen och pussa på mig och torka mina tårar som såklart dök upp som ett brev på posten.
Bergochdalbana.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar