Hmm. Den här personen jag hälsar på. Vet inte vad jag ska säga. Väldigt konstig. Tjatar på om att inget kommer hända mellan oss, att jag är mycket mer involverad i honom än han är i mig, att jag ska gå ut och ha roligt, att vi är totalt olika och inget har gemensamt. Ganska tröttsamt och så gör det mig lite ledsen när han säger så. Känner mig som en belastning. Nästan ovälkommen.
Han har säkert delvis rätt, hade kanske för höga förväntningar på saker och ting innan jag kom ner, men ändå inte, skulle jag säga. Jag har ju vetat från dag ett att vi inte har nån framtid och det har varit ok med mig. Hade dock förväntat mig att han skulle visa lite mer intresse för mig när jag ändå har åkt hela vägen hit för att umgås med honom. Så lite besviken är jag.
Har inte förberett mig mentalt för att gå ut och umgås med andra när jag är här, känner mig dessutom inte på topp rent självförtroendemässigt efter allt tjafs med B. Jag får ser hur jag gör. Vet inte om jag vill vara kvar hela resan. Funderar på att boka om hemresan. Har inte bestämt mig. Blir det inte bättre kanske jag drar hem tidigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar