Bryt ett ben

I onsdags var jag på en intervju för ett jobb som skulle vara så sjukt kul att få. Vi var drygt 60 personer som sökte tjänsten och nu är vi 4 kvar. Det betyder att jag har 25% chans att få jobbet. IIIIIK! Jobbet innebär mycket resande och mellan 60-80 hotellnätter per år. Jag kommer att spendera en massa tid i bilen på de norrländska vägarna. Kommer täcka hela regionen, från Gävle och Falun till Östersund och Luleå, och så alla städer där emellan (alltså alla städer där företaget är representerat). Det handlar om runt 15 butiker, allt som allt. Jag kommer utrustas med dator, skrivare, telefon och tjänstebil, och jag kommer typ inte ha nåt liv. Men det kommer säkert vara riktigt roligt, och en rejäl utmaning. Det känns lite som "Hur i hela friden ska jag fixa det jobbet?" men samtidigt så vet jag att jag skulle fixa det. Jag menar, man kan ju inte kunna jobbet förrän man lärt sig det. Det är helt normal att känna sig lite osäker innan man börjat jobba och blivit varm i kläderna.

Hursomhelst. Var på intervjun i onsdags, och den räckte i 4 timmar! Kom fram till Umeå vid 12 och var på kontoret ca 12.30. Började med att käka lite lunch - regionschefen (som höll i intervjun) bjöd mig. Mycket trevligt. Så vi började väl mer eller mindre intervjun redan då, men sen gick vi till hans kontor och satt och pratade, och gick igenom en massa uppgifter och pratade hit och dit om allt möjligt, både jobbrelaterat och annat. Vid 16.30 var vi klara. Då gick jag en sväng på stan och sen satte jag mig på bussen hem igen. Nu tänker kanske ni "4 timmar, jobbintervjun from hell!!" men det var inte så. Det var trevligt och lätt att prata. Samtalet flöt på helt otvunget. Och eftersom att regionschefen och regions-conceptcoachen (som skulle bli min titel ifall jag får jobbet) jobbar så tätt inpå varann hela tiden är det viktigt att man funkar ihop som personer. Och det kändes faktiskt jättebra. Det är nog den bästa intervjun jag varit på. Jag hade inte kunnat göra nåt annorlunda. Jag är jättenöjd. Om jag inte får jobbet så beror det antagligen på att nån annan funkade bättre ihop med RC och sånt kan man ju inte rå för. Personkemi är personkemi, mycket svårt att påverka, om inte omöjligt.

Men jag är sjukt glad att jag tagit mig så långt i rekryteringsprocessen. Jag håller alla mina tummar, men jag vågar inte riktigt hoppas. Kommer antagligen att bli sjukt besviken om jag inte får jobbet, men det är väl helt normalt, egentligen. Om jag inte brydde mig om hur det gick vore jag inte värd jobbet heller.

Nu är det tidig fredagkväll. Jag ska upp halvtidigt imorrn. Vi ska fira en kompis hela dan så det skadar nog inte att vara hyfsat utvilad, för det kommer verkligen att bli en heldag... Jag undrar om jag inte ska vara hemma hela kvällen. Kanske kolla en film eller nåt. Fast man vet ju aldrig. Rätt vad det är så ringer väl nån och försöker få med en ut på nå bus. Nåja. Jag ska iallafall lägga mig en stund på soffan och vila lite tv. Jag skulle egentligen varit ledig idag men blev inringd i morse. Så nu ska jag lägga upp mina fötter och krypa ner under en filt. MYYYYS!