Flyttgrubbel

Visst är det väl märkligt vad en natts sömn kan göra? Att från att igår inte alls ha varit på topp till att idag känna att det är rätt okej att vara jag? För i ärlighetens namn så känns det fortfarande inte superbra med allt, men det känns betydligt bättre än det gjorde igår.

Jag ska visa min lägenhet för en tjej idag. Nu är jag verkligen på väg att flytta. Läskigt. Till Umeå, som jag inte alls trivts särskilt bra i de senaste gångerna (somrarna) jag bott där. Jag kommer ju förstås ha en superfin lägenhet (ifall ni missat det) och det känns bra. Men det är den sociala biten jag är mera orolig för. Visst, jag har väl allt som oftast inte några problem att klara mig i sociala sammanhang, men det jag är orolig för är att jag inte kommer ha några direkta sociala sammanhang att ens oroa mig för att inte klara mig i. Kommer ju resa typ 4 dagar per vecka. Hur ska jag hinna lära känna nån? Suck.

Nu måste jag städa lite. Sen ska jag in till butiken och jobba lite, fixa lite papper, skriva reseräkning för denna veckas Umeå-vistelse, sen ska jag sluta vid 15-snåret för att gå hem och visa lägenheten för den här tjejen som eventuellt ska flytta in efter mig.

Utöver det har jag ingen aning om vad helgen bär i sitt sköte. Planerna för lördagen ställdes in, och jag kommer att lämna Piteå igen på söndag, runt 12.45 (mest troligt) för att åka ner till Sundsvall. Där kommer jag stanna till på torsdag då jag tar mitt pick och pack och åker till Myran i H-sand i några dagar. Måndagen därefter tar jag bussen till Sundsvall igen för att på tisdagen köra norröver igen, nu med min tjänstebil, en Renault Megane 1.6 5d E85, som ser ut så här: