Somewhat instabil

Eller borde man skriva labil i såna fall? Eller betyder det att man är lite lätt "galen"?

Hur som, känner mig inte riktigt som mig själv för tillfället. Sårbar, lättretlig, ensam, sällskapssjuk samtidigt som jag bara vill vara själv. Otrygg och lite lätt orolig. Okunnig och ute på hal is. Det känns som om jag måste omvärdera min person. Jag är inte längre samma som jag varit i hela mitt liv... Eller jo, men jag har helt andra förutsättningar plötsligt. Det borde vara uteslutande bra, egentligen, men jag vet inte riktigt hur nånting kommer att bli ännu. Det kommer antagligen att lösa sig när jag kommit på plats i min nya stad och när jag börjat komma i ordning hemma. Hoppas jag.

Jag vet inte. Folk jag möter säger alla samma sak; "Vad trött du ser ut" - och det kanske jag är. Fast inte i ordets rätta bemärkelse. Jag är liksom trött i förskott, för det är så mycket som jag borde göra så att jag hinner göra allt jag ska. Innan jag flyttar. För jag kommer ju inte vara hemma så mycket under september. Jag tror jag är lite stressad över flytten. Det är mycket som händer nu, så det bidrar ju också förstås.

Jag drömmer skumma grejer på nätterna också. Att jag gör graviditetstester som visar att jag är gravid - vilket inte kunde komma mer olägligt om det var på riktigt. Även om jag vet att det bara är en dröm så är det skitjobbigt. I natt drömde jag att jag var ihop med en superfin kille (jag har aldrig sett honom i verkligheten utan han var helt och hållet en konstruktion) och att...jag minns inte vad det handlade om. Men känslan när jag vaknade var att jag verkligen ville att det skulle vara som i drömmen. Vad fan - jag vill väl inte ha nån kille? Eller vill jag det, undermedvetet?

Läste nånstans att man i sina drömmar egentligen spelar alla roller själv, så med andra ord var jag ihop med mig själv, vilket i sin tur borde betyda att jag tycker så mycket om mig själv att jag inte vill vara med nån annan..? Jag vet inte, för mig går det resonemanget inte riktigt ihop egentligen. Oh well.