Återblick

Har suttit och läst igenom gamla blogginlägg och konstaterat att mitt lilla sammanbrott i slutet av sommaren har byggts upp under väldigt lång tid. Jobbmässigt är det ju ganska lätt att se under hur lång tid det byggts upp, men rent känslomässigt tror jag att det byggts upp under lång, lång tid. Jag har inte haft tid eller ro att lägga saker bakom mig utan jag har istället kastat mig med huvudet före in i nya situationer, utan att låta tillfogade sår läkas. Nu är min situation stabil, både hemma och på jobbet, och jag har blivit en snudd på tråkig människa. Jag spenderar mesta tiden hemma när jag inte jobbar. Nu har jag tid att ta tag i eventuell träning, men det blir liksom inte av. Men snart kanske.

Idag är jag seg och har bara ätit frukost och suttit framför datorn. Men det käns ju rätt skönt att göra det faktiskt. Det är något som är väldigt skönt med att bara känna en ro i att vara hemma utan att få ångest för att man inte gör nåt, och det är nånting som jag inte kände förut. Jag var så rastlös och hade inte tid att stanna upp och känna efter hur jag mådde eller vad jag behövde.

Idag mår jag bra, och jag behöver inte göra nånting. Men jag ska kanske fixa med lite gardiner här hemma. Kanske.

Fully equipped

Ja, jag längtar nog efter vintern litegrann. Har redan börjat tjuvanvända min nya, superfina, sköna vinterjacka även om det inte är riktigt nödvändigt ännu, temperaturmässigt. Har även investerat i ett par rejäla, varmfodrade skinnstövlar. Förra året missade jag helt det där med vinterskor och var ute alldeles för sent, vilket resulterade i att jag istället köpte kanske 3 olika (billigare) par, som inte var bra nån av dem. Här är mina vinterfavoriter i år:

Elvine Zelda 2299:-

X-it art.nr. 266119 1199:-

Vaknade just...

...och jag har en känsla i kroppen som jag brukar ha en gång per år, och det är när den första snön fallit. Jag har inte tittat ut genom fönstret ännu och antagligen finns ingen snö här utanför, men det är en mysig känsla. Det kan ha att göra med att vi ställt tillbaka klockan i natt eller att jag är leeeeedig idag. Oavsett vilket så är det en skön morgon att ligga kvar och dra sig lite.

*gäsp*

Ska strax stiga upp men sängen var lite varmare och lite skönare idag. Kanske för att det regnar ute. Kanske för att jag har jobb 9.00-21.10 framför mig. Eller så bara för att jag längtar efter att få vara ledig och få ligga kvar under täcket en stund. Eller så alla ovan nämnda anledningar. Men nu är det färdiggruvat - upp o hoppa!

I förskott

Sitter på lunchen och författar detta inlägg. För senare publicering. Vi har ingen täckning på jobbet, varken internet eller telefoni. Idag är en dag som inte kommer att gå till historien som särskilt minnesvärd, eller ens värd att göra en notis om, därför tänkte jag göra just det. Ville inte gå hemifrån i morse, men jag var tvungen för att inte komma försent. Hatar när det känns som att man skiljs osams. Nu är det nog ingen fara på taket, det var inget stort gräl eller nåt, men det lägger ändå sin prägel på dagen. O-roligt.

Nu är klockan 20.49 och jag kan meddela att fnurran på tråden är helt o-fnurrig nu. Nu gäller pizza, OnePiece och TV medan sambon roar sig på konsert. Imorrn blir det jobbmaraton - 09.00-21.10. Hej så länge!

Ledig?

Steg upp i ottan för ett återbesök hos ögonläkaren på SöS, hoppade min vana o-trogen över frukosten. Nu sitter jag i Ringens köpcentrum och har precis avslutat en latte och ostmacke-frukost där jag höll på att bita sönder en tand eller två på det goda brödet med hasselnötter (och hasselnötsskal) Heter det ens skal på nötter? Känns som att hjärnan tappat bort ett ord.

Nu öppnar butikerna och jag ska i skrivande stund fira att jag fått min första lön som timanställd genom att unna mig en ofta som jag spanat på i nån månad. Med andra ord, nu är min tid som extremt fattig över för den har gången. 2 månader går ganska fort ändå.

It's the end of the world as we know it...

När folk påbörjar meningar som "hur stort är universum" eller "vad innebär oändligt egentligen" så är jag den första att inflika att jag absolut inte vill delta i sånt - enligt mig - totalt meningslöst spekulerande. Detta beror dels på att jag inte kan få ihop ekvationen och tankevurporna som krävs för att diskutera, och dels på att jag blir oerhört deprimerad av tanken på hur betydelselös min existens egentligen är.

Nära besläktat med detta är mitt avsiktliga undvikande av filmer och böcker som berör universums expansion/kollaps, pandemier, kärnkraftsolyckor etc.

Jag mår helt enkelt väldigt dåligt när jag funderar på såna saker. Jag brukar drömma hemska mardrömmar om extremt starka ljussken som lyser upp himlen och därefter lastbilar med beväpnade soldater iklädda vita skyddsdräkter som kör in i samhället där jag bor och börjar fösa in oss i täckta fordon och så fort jag försöker få reda på vad som händer knuffar de oss bara vidare utan att säga vad som hänt.

Igår såg vi Melancholia. En mycket bra film som speglade hur psykisk sjukdom kan prägla en familj och syskonrelationer, och hur människor hanterar informationen att världen går emot sin undergång. När filmen var slut så jag till D att jag hade gjort det bra som lyckats se en hel film med kolliderande planeter som del i historien.

Inatt gick jorden under. I min dröm. Det var inte roligt. En meteor kraschade in i vår planet och skickade upp ett stoftmoln som skymde solen. Vi skulle gå mot en ny istid och det var inte säkert att den mänskliga civilisationen skulle överleva. Människor lämnade sina hem till fots för att söka sig till varmare breddgrader, och varefter tiden gick upplöstes alla lagar som formar vårt samhälle, både skrivna och oskrivna lagar såväl som människors moral och etik.

Jag var inte så utvilad när jag vaknade.

Iförd dessa...

...underbara sockar...

Höstrusk och soffhäng

Idag är det min fjärde lediga dag, av fem. Jag har inte gjort så jättemycket under min ledighet men det var ju faktiskt vad jag planerat så jag är mer än nöjd.

I lördags var D's mamma här från Jönköping och hälsade på en stund och vi åt en lunch/middag på restaurang Hjälmaren nere på hörnet. Schnitzeln var inte det godaste jag ätit, men det finns gott om andra bra matsalen här i krokarna så det gör inte så mycket. För er som gillar att kändisspotta kan jag berätta att Frank Andersson hängde i baren och såg ut att ha det rätt bra.

I söndags gick dagen i OnePiecens tecken, dvs jag var inte ens utanför dörren. Skönt.

Igår var det måndag och jag skulle till bödeln - förlåt - frisören. Väl där föll domen: Mitt hår var inte i så dåligt skick som jag trodde och därför putsade han det mest, vilket för en tjej som saknar sitt långa hår var underbara nyheter eftersom jag fick behålla det mesta. Plus att jag fick nåt som faktiskt liknar en frisyr.

Idag öser regnet ner, och i kombination med byiga sidvindar är det direkt obehagligt att vistas utomhus. Jag tog mig trots detta till Folktandvården i Solna för ett årligt besök och jag fick godkänt. De fixade lite tandsten, som jag alltid måste göra då jag har ett litet problemområde, och jag svär på att tandsköterskan slet med sig bitar ur mitt tandkött. Aj! Men i det stora hela ett lindrigt tandläkarbesök och nu är det ett år till nästa gång.

Som sagt. Vädret är inomhusväder och iförd dessa underbara sockar njuter jag av att höra regnet slå mot fönsterrutorna. Snart kommer sambon hem :)

Till en saknad vän

En gång i tiden delade vi allt. Vi visste allt om varandra. Men saker och ting förändrades, och vi gick åt skilda håll. Vi pratade knappt och vi umgicks inte på ett ganska långt tag.

En dag hade plötsligt tiden läkt de sår vi tillfogat varandra, och ärren hade bleknat till knappt synliga påminnelser om en tid som varit. Vi började prata igen och skillnaden var att nu hade vi inga krav på varandra. Men nånting hade ändrats. Du drog dig undan i långa perioder. Du kunde undvika att svara på sms för att plötsligt ringa upp och prata länge, länge. Och du brukade alltid säga att det var för länge sen sist. Senast vi pratade var i juni och då sa du att du ville träffa D, eftersom vi faktiskt varit ihop i 1,5 år utan att ni setts och vi bestämde att du skulle höra av dig, och att du skulle komma och hälsa på en månad senare. Du har fortfarande inte ringt. Jag har ringt och skickat sms men inte fått några svar.

Jag vet att du träffade en tjej i våras, en tjej som du gillar en massa, jag vet också att hon inte har det så lätt emellanåt. Jag vet att din bror ska bli pappa.

Jag vet inte om du vet, men jag är förlovad sen 4 månader tillbaka. Jag ville berätta det för dig då när vi pratade men jag ville inte ta det över telefon. Och sen dess har jag inte hört av dig. Jag ringde dig i slutet av sommaren när min tillvaro rasade, för att få ditt välbehövliga perspektiv och för att inte D skulle behöva bära hela mitt ledsna, osäkra lass själv, men du svarade aldrig.

Jag klarade mig utan dig. Men jag ville inte behöva göra det.

Jag vill så gärna berätta för dig att jag mår bättre nu, men jag vill inte riskera att mötas av tystnaden igen. Dessutom vet du ju inte ens att jag mått dåligt.

Jag förstår inte varför du försvann. Jag kan tänka mig en massa anledningar men ingen av dem är tillräckligt jobbig att höra, tillräckligt jobbig för dig för att du skulle undvika att berätta för mig.

Vart tog du vägen?

Gaaah!

Jag är så less och...less.

Teardrop - Massive Attack

Skön låt som jag glömt bort, trots att den är med i varenda avsnitt av House. Enjoy!

Fauna

Det verkar inte bli mycket gjort här i Årsta idag. Ska strax hälla i mig dagens tredje "hink" kaffe, och medan jag stod i köket och skulle fixa i ordning det så såg jag nåt som rörde sig utanför fönstret. En liten ekorre som hoppade runt på grenarna bakom huset. Mys!

Anledningen till att jag ens nämner det här är att jag bestämt hävdat att alla rådjur och ekorrar som Daniel sett här i krokarna varit fantasifoster, eftersom jag aldrig sett några. Men i förrgår såg jag en hare som hoppade förbi bakom vårt hus, och idag såg jag då den omtalade ekorren. Jag har faktiskt sett ett par rådjur, men inte lika många som Daniel. Han ser dem överallt. Men jag har sett en igelkott, och så en råtta. Jag tror att dessa fem utgör merparten av djurlivet här i Årsta, om man inte räknar med fåglarna då såklart.

Våra råttor är mycket gulligare än den jag såg ute. Men nästan lika stora :)

Mera strunt

Jag har hittills lyckats ta mig ur soffan, bytt ut OnePiecen mot ett par jeans och en tröja, suckat i uppgivet samförstånd emot spegelbilden som blickade tillbaka på mig - vi är rörande överens om att mitt hår för närvarande är - som man säger - ett hopplöst fall. Sen hamnade jag då i soffan igen.

Jag har ingen lust att göra nåt särskilt idag, men det känns inte jättekul att bara sitta hemma heller. Kanske skulle jag ha åkt in en sväng till Söder och handlat nåt att gnaga på till småtjejerna? Så kommer jag ut i luften en stund? Men först blir det en sen lunch för den större tjejen i familjen. Jäjä.

Typiskt

Börjar äntligen vara frisk, har bara lite envis snuva och eftersläntrande hosta kvar av förkylningen jag tampats med den senaste veckan. Men bara för att göra livet lite mer intressant och utmanande så vaknade jag med ett begynnande munsår och med en ilsket röd förlovningsring trots att jag tog av mig ringen inatt. Antagligen är det ett eksem jag fått då jag tvättar händerna rätt mycket på jobbet - och eftersom ringen är rätt bred så blir fukten kvar under ringen och i graveringen. Inte fint, och inte skönt. Det ser nästan ut som att jag bränt mig.

Check!

Sådärja. Nu har jag bokat en tid hos en frisör. På måndag sker det. Och som av en händelse så ska jag till tandläkaren dagen därpå.

Den här dagen spenderas hittills i soffan framför TVn, men kanske blir det en liten promenad senare. Jag är ju ledig så det spelar ju egentligen ingen roll vad jag hittar på :)

Gruvarbetare

Ledig idag. Undrar just vad jag ska hitta på idag? Jag borde försöka få en klipptid snart men jag gruvar mig. Jag tycker att det känns nästan lika roligt att gå till frisören som att gå till tandläkaren ungefär. Fast det är trevligare under tiden. Näe, vid närmare eftertanke tycker jag nog att det är lite jobbigare att gå till en ny frisör än till tandis. Riktigt ångestladdat.

För ett år sedan var jag beredd att göra nåt nytt, jag ville ha en förändring och ställde upp som "offer" i en frisyrvisning. Mitt hår blev lila/rosa och klippt i en värdelöst ful ickefrisyr, och en månad senare fick jag hjälp med att avfärga håret, men tyvärr fanns det inte så mycket kvar att rädda. Jag blev tvungen att klippa av nästan alltihop. Jag fick en riktig förändring, minsann...

Därför känner jag nu att jag är lite smått rädd för att gå till frisören. Jag har inte känt mig som mig själv på över 1 år nu och jag längtar efter att se mig i spegeln och känna igen mig. Att trivas.

Mitt hår börjar äntligen ha växt ut lite, såpass att jag faktiskt kan få ihop en liten svans i nacken och göra inbakade flätor och sånt, och jag skulle gärna bara låta det vara, om det inte var för att det är väldigt nött och ser förjävligt ut. Sååatteh...

Klipptid alltså?

*ynk*

Höst?

Det är definitivt höst nu. Gula löv letar sig in i lägenheten trots att vi bor 2 trappor upp, temperaturen utomhus ligger i skrivande stund på ynka 2 plusgrader. Det är bara en tidsfråga innan Kung Bore gör sitt antågande. Om en månad borde den första snön ha fallit även här i huvudstaden.

Fast jag gillar ju snö. Det är fint. Jag gillar dock inte att frysa, men jag har faktiskt fått en sprillans ny vinterjacka av min käre sambo så förhoppningsvis ska jag slippa frysa alltför mycket. Att vi flyttat hoppas jag också bidrar till kortare väntetider huttrandes på isande perronger. Pendeltåg är INTE roligt på vintern. Nu har jag bussar och tvärbana åt två olika håll - med anslutande bussar, tunnelbana och även pendeltåg. Och skulle det krisa och bli totalt snökaos så kan jag faktiskt promenera hela vägen till jobbet, även om det skulle ta en god stund.

Nu är det ca 40 minuter tills jag ska stiga upp. Har varit vaken sen 05.30 då D's väckarklocka ringde. Men det gör inte så mycket, jag hade nog sovit nästan klart. Så kanske man skulle ha stigit upp? Ladda för att få ordning på gårdagens kaos i butiken och för att möta dagens.
Varför plockar inte folk upp skorna och lägger tillbaka dem där de var? Vi spenderar hela dagen med att bara plocka upp skor från golvet, och vissa timmar är vi två personer som bara plockar upp och ställer tillbaka, men ändå ser det ut som kriget. Och sen klagar kunderna på att det är dålig service... Om vi fick ägna tiden till annat än att städa så skulle vi kunna ge bättre service. Nu försöker vi bara hålla oss flytande och butiken i någorlunda framkomlig skick.

Och förresten - vem tar med sig både mat och kaffe in i en butik och sätter sig och har typ picknick där i flera timmar? Jag fattar inte hur folk tänker.

Krasslig katt

Jo, så var det ju det här med förkylningen. Den är fortfarande kvar, och har inte avtagit nämnvärt. Igår när jag skulle lägga mig fick jag en inblick i hur missbrukare kanske känner sig när de behöver sin fix. Jag sprang omkring och sprutade luft i näsan i vild förtvivlan då min vanliga nässpray tog slut, och den svagare barnvarianten som jag brukar ha i slutet av förkylningen för att "trappa ner" också tog slut, och jag - efter en stunds febrilt letande i badrumsskåp, neccessärer, väskor och medicinskåp - hänvisades till den helt värdelösa saltlösningsvarianten, vilket i sin tur resulterade i en hyfsat öppen och en helt igentäppt näsborre, hela natten. Inte roligt.

Det första jag gjorde i morse var att gå de 75 metrarna till Apoteket och inhandla ny nässpray. Jag struntar i att jag kommer att få vänja av mig med nässpray om nån vecka, det är värt varenda sekund bara jag får sova ostört.

Jag är hemma från jobbet idag och kommer att vara det imorgon också, sen har jag en ledig dag på fredag, innan jag jobbar lördag och söndag. Med ändra ord borde jag hinna bli tillräckligt frisk tills det är dags för jobb igen.

Sen tänker jag hålla tummarna att jag får vara frisk resten av hösten.

En annan tråkig sak med att vara sjuk är att jag är tvungen att sitta inomhus och titta på det underbara höstvädret utanför. Strålande sol, klarblå himmel, höstlöv i alla kulörer från djupt grönt till guldgult och glödande rött. Det är så fiiint!

Nej - säger jag

Alltså, om man spelar Wordfeud med slumpmässiga motspelare, vad får den andre att tro att jag är pratsugen? Jag menar, ville jag småprata med fullständiga främlingar skulle jag väl söka mig till en dejtingsajt eller nåt?

Positivt besked :)

Träffade ögonläkaren på SöS idag. Hade en tid bokad 8.20 och jag åkte därifrån vid 8.30. Jag såg mycket bättre på tavlan än jag gjort under mina tidigare besök, till och med raden under det jag som mest klarat tidigare, vilket stämmer bra överens med hur jag upplever det med grumlingar och slöjor i synfältet, och läkaren så att inflammationshärden inuti ögat börjat få en pigmentering, vilket innebär att det troligtvis håller på att gå tillbaka. Flimret som jag sett i 3-4 veckor har också upphört. Plus att jag fick de korttidsverkande dropparna. Jey!

Nu är jag på väg hem för att kurera min nya förkylning - man måste ju passa på när man är ledig ;)

Förresten...

Om ni möjligtvis sådär runt 16.30-snåret såg en tjej i långt, mellanblont hår, randiga strumpor, jeansshorts, svart, stickad tröja och en svart "skinnjacka" trilla handlöst nerför två trappsteg och i hasten greppa tag i första bästa klädställning för att inte slå sig sönder och samman på stengolvet på H&M i Sergelgången - det kan ha varit jag. Kanske.

Söndagsmys

Hade tänkt mig OnePiece (tjatigt, jag vet, men det är världens skönaste och mysigaste softarkläder), varma mackor, te och senare lite kladdkaka. Och så kanske nån bra film till det också. Lät det bra eller?

Idag har jag jobbat i 3(!) hela timmar. Det var jättelugnt i butiken så jag fick gå hem lite tidigare. Det gjorde mig inget eftersom jag bara jobbade extra idag, jag har redan gjort mina 30 timmar den här veckan.

Imorrn och på tisdag är jag ledig, och som av en händelse så tänkte jag passa på att vara lite krasslig. Har misstänkt ont i halsen och en huvudvärk som kommer och går... En annan sak jag ska göra imorrn är att jag ska till SöS för ett återbesök, och jag tror faktiskt att mitt öga blivit bättre sen sist jag var där. Jag ser iallafall lite bättre.

Nu - OnePiece-dags!

Latmask

Idag är jag ledig. Det är städdag i bostadsrättsföreningen, men jag skolkar. Somnade strax före tolv igår kväll, men vaknade vid 3 i natt av att jag hade jätteont i benen. Gick upp och tog några värktabletter, men kunde ändå inte somna om. När Daniel vid halv sex steg upp för att gå till jobbet hade jag fortfarande inte somnat. Lyckades sen somna på soffan och fick några timmars välbehövlig sömn.

Idag hade jag tänkt bege mig ut i finvädret. Vi har ju nästan högsommarvärme här fortfarande, solen strålar, himlen är oskyldigt blå och träden har börjat svida om till höstskrud. Jag är bara så slö. För att gå ut så måste jag ju kliva ur min underbara, supersköna OnePiece, fixa håret, länsa garderoben och borsta tänderna. Skitjobbigt.

Jag får se hur jag gör.

Oktober

Oktober ser ut att kunna bli en trevlig månad - även om jag verkar vara en aning osympatisk...

Tvillingarna

Medan ditt sexliv fungerar bra hela månaden är det egentligen bara under den första veckan som du är riktigt sugen på romantik. Resten av tiden är du osentimental och rakt på sak, du struntar i stämning, komplimanger, allt finlir helt enkelt. För dig som söker efter en ny kärlek måste det säga klick i början av månaden, annars blir det i alla fall ingen seriös relation (däremot kan det bli ett riktigt kryddstarkt äventyr). Du har inte riktigt tålamod med andra människors känslor. Dessutom lyssnar du bättre när det som andra känner inte direkt handlar om dig.

Bästa chansen: Våg, Skorpion
Bästa stället: På jobbet
Bästa datumen: 16-17/10