Återblick

Har suttit och läst igenom gamla blogginlägg och konstaterat att mitt lilla sammanbrott i slutet av sommaren har byggts upp under väldigt lång tid. Jobbmässigt är det ju ganska lätt att se under hur lång tid det byggts upp, men rent känslomässigt tror jag att det byggts upp under lång, lång tid. Jag har inte haft tid eller ro att lägga saker bakom mig utan jag har istället kastat mig med huvudet före in i nya situationer, utan att låta tillfogade sår läkas. Nu är min situation stabil, både hemma och på jobbet, och jag har blivit en snudd på tråkig människa. Jag spenderar mesta tiden hemma när jag inte jobbar. Nu har jag tid att ta tag i eventuell träning, men det blir liksom inte av. Men snart kanske.

Idag är jag seg och har bara ätit frukost och suttit framför datorn. Men det käns ju rätt skönt att göra det faktiskt. Det är något som är väldigt skönt med att bara känna en ro i att vara hemma utan att få ångest för att man inte gör nåt, och det är nånting som jag inte kände förut. Jag var så rastlös och hade inte tid att stanna upp och känna efter hur jag mådde eller vad jag behövde.

Idag mår jag bra, och jag behöver inte göra nånting. Men jag ska kanske fixa med lite gardiner här hemma. Kanske.