Jag tror att det är torsdag

Jag är inte helt säker men det borde vara torsdag. Idag får vi ännu bättre priser i butiken och antagligen ännu stökigare, ännu mera folk och mycket mer att göra. Har varit kvar på jobbet till 19.45 två dagar i rad nu och dessutom gått in tidigare två morgnar. Sammanlagt i betald tid utgör det nästan en hel arbetsdag extra, och det bara på två dagar. Visst, jag hade ju inte fulla 8-timmarsdagar innan, men tanken är ju att jag ska göra min kontrakterade tid per vecka (30tim) och lite till då under semestertider, och det fördelat under 6 dagar den här specifika veckan. Nu blir det lite mer. Men det blir ju lite mer pengar också, såklart. Men jag klagar inte, inte ännu iallafall. Än så länge är det roligt. Om bara kunderna kunde fatta hur mycket tid det tar för oss att bara städa upp efter dem... Det är som att ha ett gäng småbarn i åldern då allt ska kastas på golvet och man springer runt och bara plockar, plockar och plockar. DET TAR ALDRIG SLUT!

Igår hade jag en kund som handlade tre par skor av mig i kassan och jag hjälpte henne även lite extra med att hämta ett par som hon behövde jämföra med innan hon bestämde sig. Strax innan stängning kom hon tillbaka för att köpa ytterligare ett par skor och då stod jag i kassan igen. Hon kände igen mig och jag henne och så sa hon:

- Men du har väl haft rast? Du har inte stått här hela tiden väl?

Och då blev jag lite glad, för hon hade märkt att vi hade jättemycket att göra och att vi sprang som tättingar fram och tillbaka i butiken och mellan butiken och lagret för att hinna hjälpa så många som möjligt och hon verkade uppriktigt bekymrad över ifall vi hade hunnit ta nån rast eller inte. Det är de små ögonblicken och händelserna som gör att man känner sig uppskattad. Sånt man minns.

Tyvärr är det oftare man blir utskälld eller gnälld på, men det ska också tas med ett leende, hur svårt det än kan vara.

Nu är det dags att stiga upp. Idag är en lyxig dag för jag börjar inte förrän klockan 12!

Ledig, regn och lite krassel

Min fjärde lediga dag - och jag är fortfarande sjuk. Börjar dock känna mig bättre så det lär bli jobb imorgon. Har känt mig helt orkeslös nu i ett par dagar, men idag tänkte jag ge mig ut på stan i några ärenden, så får jag se hur det känns. Jag ska leta nya gardiner och nya kuddfodral till vardagsrummet och så ska jag leta lite nya böcker. Just nu är jag hänvisad till nån bok av Mari Ljungstedt och det är verkligen inte min typ av bok. Fördelen att jag somnar snabbt när jag läser i den. Det är dock inget vidare betyg för boken.

Idag regnar det katter och hundar, som engelsmännen säger, och vi har inget paraply. Jag införskaffade mig däremot ett par gummistövlar i förra veckan, vilka borde komma väl till pass en dag som den här. Så med andra ord borde jag väl leta upp ett paraply också.

Så. Off I go.

Krasselmaja

Idag är det midsommardagen och antagligen är det ganska många som har den där dagen-efter-feelingen idag. Jag har det inte, eftersom det gick väldigt lugnt till här och jag var ju dessutom lite off på grund av det där med pappa som åkte ambulans och blev kvar på sjukhuset över natten. Pratade med honom i morse och han verkade må bra. Han väntade på provsvaren från läkarna. Han trodde att han skulle få åka hem idag, så det känns ju bra på ett sätt, även om det är jobbigt att inte få några direkta svar vad det kan bero på.

Så jag är inte bakis, inte lika orolig längre men däremot känner jag mig väldigt hängig. Har i sedvanlig ordning sett till att bli sjuk lagom till min ledighet. Öm i kroppen, utan ork, pipig andning, nosen rinner och näsdukarna avverkas på löpande band.

Snart är det dags för middag: ugnsstekt lax på en bädd av citron- och tomatskivor, kokt potatis, småbladig sallad och turkisk youghurt. Mums!

"Glad midsommar!"

Skulle man kunna ha sagt. Eller för de allra flesta är det nog en glad midsommar. Det var det även för mig tills för en stund sen. Bikinin är på och jag ligger i min solstol på balkongen, himlen är klarblå och solskyddsfaktorn insmord.

Men pappa ligger på sjukhuset, igen. Han tuppade av, igen. Han fick åka ambulans upp till PÄS, igen. Antagligen för att hållas kvar för observation över natten och sen skickas hem efter att proverna inte visat nåt, igen. Jävla skit.

Hatar att bo så långt ifrån familjen. Känner mig ledsen och orolig, samtidigt som jag vet att det inget finns jag kan göra, inte ens om jag vore på plats. Men då skulle jag ju iallafall kunna krama pappa och min skärrade lillebror som alltid får vara klippan som stormarna sköljer över... Vilken tur att han har Pernilla så han inte behöver ta itu med allt ensam.

Bevis

Ville egentligen få med bilden i förra inlägget men med ny telefon är det inte helt enkelt. Nu så kanske...

Ledig

Och utomhus gör sommaren sitt bästa för att övertyga. Jag är tveksam men det finns tecken på att den försöker iallafall.

Torsdag = REA-dag

Idag drar det igång. Sommarrean. Inte bara hos oss utan rent allmänt. Vissa kedjor har redan startat men generellt är det den här veckan som gäller. Ska bli skönt att äntligen få lite "ordning" i butiken, även om det innebär kaos på grund av alla människor som kommer röja runt inne hos oss. Idag på morgonen ska det lappas priser, hängas skyltar och fyllas upp. Det blir nog bra. Lär bli en del spring idag. Hoppas det iallafall. Så. Därför.

UPPSTIGNING!

Skitmorgon

Det var bara det jag ville säga.

Ledig dag innan mastodontveckan

Jag jobbade igår. Var schemalagd till 14.00 men kom inte ifrån förrän 18.30. Inte realistiskt att man ska hinna exponera om damavdelningen på så kort tid, även om Zara hade fortsatt ensam till 17.00 som det var tänkt. Vi jobbade båda två från kl 8.00 och vi var inte 100% klara när vi gick vid halv sju. Jag var så himla trött när jag kom hem. Jag åt middag med D, kollade på första halvlek i sverigematchen och sen gick jag och la mig. Jag sov innan klockan var 21.30.

I morse vaknade jag runt halv nio och idag har jag för ovanlighetens skull känt mig ganska utvilad. Har inte fått jättemycket gjort här hemma dock, men litegrann. Jag har plockat in ren tvätt i garderoben, bäddat sängen och rengjort råttburen. Jag har även försökt få tjejerna att simma lite men jag vågade inte ta i så mycket vatten så det blev mest att de vadade lite. De verkade iallafall inte tycka att det var lika farligt att bada i en bunke som under kranen i tvättstället, för det gillar de inte alls. Kanske är det ljudet de ogillar? Nåja, rena blev de iallafall.

Imorgon börjar min lååånga arbetsvecka, 9 dagar på raken. Kul. Har frågat om det går att lösa på nåt sätt och de skulle se över det. Nästa tisdag till exempel, då ska jag bara jobba 3 timmar. Känns ju rätt meningslöst att vara tvungen att stiga upp tidigt och åka till jobbet för så kort tid. Efter de 9 dagarna är jag istället ledig i fem dagar, vilket känns skönt såklart, men lite konstigt. Nåväl. Det går väl jämnt upp i slutändan.

Första gången

Igår kväll när jag gick och la mig slog det mig att det var första gången jag var själv hemma sen jag och D flyttade ihop för två år sedan. Jag har aldrig varit ensam i den här lägenheten. Jag är i princip aldrig ensam. Jag var ju mycket själv förut, men det var ju i jobbet, aldrig hemma. Det är rätt skönt faktiskt :)

Jag har spenderat min nyvunna ensamhet med att göra absolut ingenting. Inte duschat, inte brytt mig om hur jag ser ut, inte diskat, inte lagat nån egentlig mat, inte varit ute och sprungit, inte varit nånstans. Nåt jag har gjort är att jag tittat på några avsnitt av Sons Of Anarchy.

Och jag tror jag ska fortsätta med det.

Det funkar ju!

Jajamensan, nu är jag up and running. Får se hur länge det dröjer innan jag vänjer mig vid den här manicken :)

Testar iPhone-bloggeri

Kollar om adresserna funkar som vanligt eller inte...

Skickat från min iPhone

Jey!

Nu är jag sjuuuukt ledig! Jätteledig! I två dagar. Daniel är hemma hos mamsen i Jönköping i helgen och jag kunde inte vara ledig idag så han fick åka själv när han for i morse.

Det betyder att jag inte orkade laga mat hemma ikväll - vilket i sin tur bäddade för skräpmat. Min kväll ser alltså ut såhär:

Mjukisbyxor, pizza och Flashdance (filmen alltså).

Sen ska jag sova, sova och sova - tills jag vaknar av mig själv. Japp.

Trött inifrån och ut

Just idag är jag lite less på jobbet. Känns som att vi går lite på knäna. Och till saken hör att jag känner mig väldigt trött, både i kroppen och i huvudet, och jag längtar efter att vara ledig ett par dar. Det har varit lite mycket nu, kollegor som är sjuka och inga extra som kan komma in. Plus att folk verkar köpsugna och vi har haft mycket folk i butiken hela veckan. Det är ingen total katastrof, men det ser inte bra ut i butiken och det är inte så roligt att veta att kunderna antagligen reflekterar över att det ligger mer skor på golvet än vad som står i hyllorna.

Vi får väl se om vi hinner ikapp innan vi går hem.

Jag är bortskämd

Ja, vid 17.30 kom så paketet. Bröt ihop i telefonen när D ringde hem. Kände mig ganska löjlig och ganska hemsk, men det blev bara för mycket. Fattar inte varför jag reagerar så starkt på att min födelsedag/lediga dag blev "förstörd".

Nåväl. Paketet kom och jag kunde äntligen börja göra mig klar, men duschen fick jag hoppa över. Sen kom D hem och då kändes allt bättre igen. Det blev PAKETÖPPNING..! Jag vet inte om D är sjukt snäll eller galen, det lutar åt det senare tror jag. I vilket fall så fick jag så fina presenter att jag blev helt mållös.

Först fick jag en jätterolig bok med olika stilar och tips på hur man får till rätta känslan och frisyren med inspiration av olika stilikoner (typ Marilyn Monroe, Jackie O, Debbie Harry m.fl.). Sen fick jag en epilator, och för er som inte vet vad det är så ersätter den rakhyveln när jag piffar mina sommarben. Testade den i morse och ja, det gör ONT, men det går över på nolltid. Och den var väldigt effektiv.

Sist, men definitivt inte minst, så fick jag den present som övertygar mig om att det handlar om att D är galen och inte bara väldigt snäll: en iPhone 4 S. Sjukt snällt och jag visste inte vad jag skulle säga. Jag sa att han var galen.

Efter jag sagt det några gånger åkte vi till Bröderna Olsson's och åt födelsedagsmiddag och firade att vi varit förlovade i ett år.

I slutändan blev det en bra födelsedag, om än det till en början såg lite mörkt ut.

Men som sagt, killen är galen...

MEN ÅÅÅH!

Fortfarande inget paket. Det här är nog en av mina tråkigaste födelsedagar nånsin. Jag är så less på att vänta på vad det nu är jag väntar på, och jag hade gärna velat ta en dusch och fått känna mig fin och nyduschad på middagen ikväll, om det nu blir nån. Jag är så frustrerad att jag nästan känner tårarna komma. Det här ska ju vara MIN dag, istället sitter jag bara och väntar och kan inte göra nånting alls.

På min första lediga dag på en vecka, som dessutom är min födelsedag, hade jag tänkt ta mig ut och springa en sväng på morgonen, ta en dusch, göra mig fin i lugn och ro och kanske gå runt på stan ett tag medan jag väntade på att D skulle sluta jobba. Men inte det. Besviken är inte rätta ordet. Frustrerad är som sagt närmare sanningen, fast lite besviken är jag nog.

Måste göra mitt bästa för att släppa det tills D kommer hem. Vill inte förstöra kvällen med ett dåligt humör...

Segt

Sitter då och väntar på den här leveransen som jag inte vet vad det är. Klockan är snart två och ingen budkille...eller tjej. Suck.

Pratade precis med D och tydligen kan de komma allt mellan 9.00 och 19.00. Jag kan bli sittande här ett tag... Lite frustrerande att jag inte ens kan gå och duscha eftersom jag inte vet när de dyker upp. Svårt att göra sig i ordning för kvällen också...

Det var inte riktigt så här jag hade tänkt mig att jag skulle spendera min födelsedag...

Ja, asså...

Jo, jag fyller år idag.

Att fylla år nu, när man som jag passerat 30-strecket, är liksom inte lika spännande som det var när man fyllde säg 10, 15 eller 20. Då kunde man knappt sova för att man längtade så mycket - igår gick jag och la mig halv tio, somnade halv elva. Man kunde gå och räkna ner i flera veckor, dag för dag tills det var dags, och idag känns det som "Det var nåt särskilt idag, det är jag helt säker på, men vad var det..?".

Då cirkulerade hela dagen runt att man skulle bli firad först hemma, sen skulle klasskompisarna gratulera och sjunga för en, sen var det fika och kanske kalas hemma...

Idag ska jag titta på två avsnitt av Sons Of Anarchy, duscha, pilla naveln och vänta på nån budkille som ska leverera "nåt" (en present till mig som jag såklart inte vet vad det är), åka iväg och äta middag med min bättre hälft när han slutar jobba. Jag har blivit gratulerad redan, innan han åkte till jobbet, och tydligen finns det presenter, men de ska visst öppnas ikväll. Och några vänner har redan hunnit skicka grattishälsningar på Facebook.

Det kanske egentligen inte är så stor skillnad nu mot då. Men det känns annorlunda. Inte lika magiskt...