Jag tror att det är torsdag

Jag är inte helt säker men det borde vara torsdag. Idag får vi ännu bättre priser i butiken och antagligen ännu stökigare, ännu mera folk och mycket mer att göra. Har varit kvar på jobbet till 19.45 två dagar i rad nu och dessutom gått in tidigare två morgnar. Sammanlagt i betald tid utgör det nästan en hel arbetsdag extra, och det bara på två dagar. Visst, jag hade ju inte fulla 8-timmarsdagar innan, men tanken är ju att jag ska göra min kontrakterade tid per vecka (30tim) och lite till då under semestertider, och det fördelat under 6 dagar den här specifika veckan. Nu blir det lite mer. Men det blir ju lite mer pengar också, såklart. Men jag klagar inte, inte ännu iallafall. Än så länge är det roligt. Om bara kunderna kunde fatta hur mycket tid det tar för oss att bara städa upp efter dem... Det är som att ha ett gäng småbarn i åldern då allt ska kastas på golvet och man springer runt och bara plockar, plockar och plockar. DET TAR ALDRIG SLUT!

Igår hade jag en kund som handlade tre par skor av mig i kassan och jag hjälpte henne även lite extra med att hämta ett par som hon behövde jämföra med innan hon bestämde sig. Strax innan stängning kom hon tillbaka för att köpa ytterligare ett par skor och då stod jag i kassan igen. Hon kände igen mig och jag henne och så sa hon:

- Men du har väl haft rast? Du har inte stått här hela tiden väl?

Och då blev jag lite glad, för hon hade märkt att vi hade jättemycket att göra och att vi sprang som tättingar fram och tillbaka i butiken och mellan butiken och lagret för att hinna hjälpa så många som möjligt och hon verkade uppriktigt bekymrad över ifall vi hade hunnit ta nån rast eller inte. Det är de små ögonblicken och händelserna som gör att man känner sig uppskattad. Sånt man minns.

Tyvärr är det oftare man blir utskälld eller gnälld på, men det ska också tas med ett leende, hur svårt det än kan vara.

Nu är det dags att stiga upp. Idag är en lyxig dag för jag börjar inte förrän klockan 12!