Att ha ont eller att ha ont på RIKTIGT

Kollade förresten mitt inlägg från förra gången jag fick sån galen huvudvärk och då var det i höger sida, den här gången var det vänster.

På ett sätt lite lugnande att det inte var samma sida, om man tänker tumörer, aneurysmer och hjärnblödningar. På andra sätt inte lugnande alls, eftersom smärtan är så oberäknelig och kommer så plötsligt.

Ena sekunden sitter jag typ och sover och allt är frid och fröjd. I nästa sitter jag som fastnaglad i stolen och försöker andas bort smärtan. In genom näsan - ut genom munnen - blundar och försöker att inte tänka - pressar huvudet hårt mot väggen - trycker handloven mot ögat som känns som att det ska hoppa ur skallen på mig - håller huvudet i händerna och kämpar med tårarna - sätter mig upp och försöker slappna av trots att det nu strålar ut inte bara över pannan utan i hela överkäken och ner i nacken - pressar tummarna hårt, hårt mot tinningarna och mot ögonhålorna, så det gör ont och smärtan får mig att slappna av en smula. I ca 3 sekunder. Påminner mig själv att jag måste andas lugnt och försöka slappna av för det verkar vara det enda som hjälper lite. Sen börjar det om och proceduren fortsätter i ca 10-15 minuter.

Sen får jag dras med en fysisk och mental utmattning under ett dygn eller så, kombinerat med vad som kanske kan beskrivas som efterskalv, en huvudvärk som molar i bakgrunden och som till och från blir lite starkare, men som inte ens är i närheten av den ursprungliga.

Man kan ibland få frågan hur ont nånting gör på en skala från 1-10, och jag har i mitt 35-åriga liv aldrig upplevt en smärta som varit värre än denna. Att sparka i lilltån eller att klämma fingrarna hamnar kanske runt 7 på min skala, och vanlig huvudvärk kanske på 3 medan det här hamnar på 10 eller åtminstone 9,5. 10 ska väl egentligen motsvara en smärta som man inte klarar av, och det gör jag ju uppenbarligen. Knappt.

Håll tummarna för mig imorgon kväll runt 20.35.