Underbara Jonas Gardell. Tack för att du får mig att gråta, tänka och bli arg. Den absolut viktigaste svenska produktionen jag sett är nu slut, men jag hoppas ringarna på vattnet fortsätter i evighet.
Jag grät floder när de kom in för att hämta den döde. Ett mänskligt öde reducerat till avfall i omvärldens ögon. Allt på grund av människors rädsla och okunskap.
Dessa två egenskaper är det farligaste som finns. Jonas Gardell har genom sin brutala, vackra, tankeväckande miniserie startat något som kanske kan bidra till att åtminstone en del personer vågar ifrågasätta sina värderingar och fördomar. Jag hoppas verkligen det.
Själv är jag nästan mållös. Hittar inte riktigt ord för att beskriva vad jag känner. Är uppriktigt ledsen och förbannad och jag skäms över att vara en del av ett samhälle som fortfarande förminskar grupper av människor till ingenting eller ännu värre. Diskriminering och utanförskap är fruktansvärt oavsett varför det sker och jag önskar att man när den värsta chocken lagt sig kunde ta upp debatten på allvar. För det händer fortfarande, varje dag. På olika sätt. Överallt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar