Älskade lilla Juni

Att vara råttägare är oftast bara roligt, men nu börjar det dra ihop sig till tråkigheter. Juni, mitt lilla hjärta, har en ganska stor knöl i juvret invid bakbenen, och en liten i "armhålan". Hon börjar också vara märkbart svag i bakbenen, ett tydligt tecken på en åldrande råtta, och har svårt att klia sig runt öronen. Hon har dessutom rasat i vikt de senaste två månaderna, från 450g till 330g. Kitty däremot är lika pigg och smidig som hon alltid varit, och väger nästan på grammet lika mycket som tidigare, 347g. 

Jag och Daniel har bestämt oss för att försöka göra tillvaron så dräglig vi kan för Juni, då vi misstänker att hennes dagar är räknade. Imorgon ska jag fixa med buren och försöka hitta lösningar som gör tillvaron för en gammal råtta så bra som möjligt. Att kunna gosa ihop sig i en hängmatta måste ju kunna få vara ett alternativ även om man inte orkar klättra så högt längre. 

Om Kitty blir ensam får vi se över en eventuell omplacering. Hon ska inte behöva vara ensam. 

Usch vad tråkigt det känns. Lilla, lilla Juni.