lördag, juni 01, 2013

Stress stress stress

Jag har sprungit som en idiot idag. Skulle sluta vid fem men blev kvar till stängning en timme senare. Vi har varit fem personer 12-16, och jag skulle gått 17, som sagt. När min kollega gick hem vid fyra var jag ensam som försökte städa vår butik, och de andra tre stod i kassan med 8-10 meter kö, konstant. Jag hann inte städa alls, det enda jag hann göra var att lyfta upp skor från golvet i korgvagnar, så att de inte blev förstörda, för att så småningom försöka städa tillbaka alla skor på sina platser. Fast vissa hyllor var helt tomma, så det var inte helt enkelt att minnas vart alla skor skulle vara. Jag blev ju som jag nämnde kvar en extra timma och under den timmen var vi två som städade de sista 45 minuterna, och när jag gick vid stängning var våra vagnar tomma och vi kanske bara hade runt 10-15 kunder kvar. Undrar om det är såhär det kommer att bli i sommar, och framöver? Att man inte kan räkna med att de tider som står i schemat gäller? Jag tackar inte nej till mer tid, det är inte det jag menar, men det skulle ju kännas bra att veta i förväg. För det blir ett stressmoment när man vet att om man går hem på sin utsatta tid så sätter man sina kollegor i skiten. Och när man har hand om städningen av hela vår stora butik själv och inte ens HINNER MED att plocka upp skor från golvet efter alla kunder som bara lämnar skor överallt. Och du springer som en galning fram och tillbaka, du svettas som en gris på grund av den värdelösa (läs obefintliga) ventilationen, och sen kommer kunder fram och frågar om man kan springa in på lagret och hämta skor åt dem (eftersom jag ändå inte har nåt att göra), när du då tvingas hänvisa dem till kassan, så får du ett himlande med ögonen, världens djupaste suck, och nån kommentar om att det var ett konstigt system... Jamen, hitta på nåt sätt som fungerar bättre själv då..! Be my guest! 

I ett drömscenario hade vi haft en person till, varenda timme idag, för då kanske vi hade haft en sportslig chans att faktiskt serva våra kunder lite mer. Såna här dagar reduceras vi till kassörskor och städerskor, för det finns helt enkelt inte tid längre till att faktiskt vara de kunniga försäljare och yrkesmän vi faktiskt är. Tyvärr lär det inte bli så, utan det är så här vår framtid i butiken ser ut. Stress.

Inga kommentarer: