Trädtoppar, apor och dödsångest

Nu har jag varit hemma i några dagar, hunnit landa och dessutom jobba lite. Vi avslutade Koh Chang-vistelsen med en eftermiddag på Treetop Adventures, där man klättrar omkring på olika banor bland trädtopparna. Man går på hängbroar, åker linbanor och svingar sig i lianer. Det var riktigt roligt, men efter ett par timmar fick vi sällskap. Av myggorna. Shit vad jag blev myggbiten, och det kliar fortfarande jättemycket fastän det gått över en vecka. Efteråt åt vi lite på en restaurang nedanför djungeln, och sen klättrade vi tillbaka upp för att kolla på aporna. Det var hur många som helst, och i alla storlekar. De var precis överallt omkring oss, men på ett respektfullt avstånd. Riktigt mäktigt att sitta mitt i en apflock och få iaktta deras små maktkamper, vardagspyssel med varandra och så alla småapor och bebisar som busade runt bland hängmattor och linbanor. Dagen efter var det dags att åka till Pattaya, men först njöt vi av en dag på stranden, nästan längst norrut på Klong Prao. 

Vi kom fram till Pattaya ganska sent på kvällen så vi gick egentligen bara och la oss. I Pattaya bodde vi hos Petras pappa Christer och hans fru Noi. De hade ett jättestort hus med pool, och varje sovrum hade eget badrum. Som ett litet hotell. 

Dagen efter åkte vi till Splashdown Waterpark Pattaya, en sorts actionpark med vattenrutschkanor och hinderbanor, typ WipeOut. Det var ganska roligt, men jag gjorde illa mig flera gånger. Den värsta gången var när jag åkte en rutschkana där jag tappade luften när jag slog i vattnet. Det var nog det obehagligaste jag varit med om. Jag fick verkligen ingen som helst luft, och jag låg i vattnet med panik, och tog mig ingenstans. Jag nådde inte repet de slängde ut, och vid sidorna fanns ingenting att ta tag i. Efter vad som kändes som en evighet återvann jag fattningen nog för att inse att jag var tvungen att slappna av för att få tillbaka luften, så jag la mig på rygg och flöt i vattnet, fokuserad på att slappna av i kroppen och minska paniken. Det fungerade litegrann och jag fick tillbaka tillräckligt med luft för att pipa ut lite ljud så att de runtomkring skulle förstå att jag behövde hjälp, men Daniel var vid det laget redan på väg. Han sprang runt till sidan av poolen och sträckte ner en hand till mig. Så fort jag fick tag i hans hand släppte paniken och jag kunde fokusera på att försöka få igång andningen igen. Jag har nog aldrig varit så rädd tror jag. Det gjorde dessutom riktigt, riktigt ont. Jag hade landat helt fel, typ ett rejält magplask kan man säga, så hela magen och min bröstkorg kändes som att nån hade hoppat jämfota på mig en stund. Nu, en vecka senare, har jag fortfarande lite ont i nedre delen av magens högra sida, och mina nedre revben på höger sida är troligtvis av. Jag är helt blåslagen. Så, det var en till viss del rolig dag. Alla hade kul, men jag hade ju helst undvikit alla blessyrer jag ådrog mig. 

Sista kvällen i Thailand blev lite av ett magplask den med, med missförstånd, arga fruar, oroliga respektive och grabbar på vift på Walking Street i Pattaya. Inte den roligaste avslutningen, men sånt som händer. På dagen innan vi åkte badade vi lite och så gick jag och Caprice och letade shopping, vilket inte gick så jättebra. 

Vi åkte taxi till flygplatsen, där väntade vi på att få checka in, och sen hade vi 13000 baht att spendera. Det gick sådär, för vi handlade så dyra grejer att de ville ge oss rabatt hela tiden. Jätteirriterande :) Jag handlade trosor i mängder och en weekendväska på Victorias Secret, och Daniel köpte en skinnplånbok på Hugo Boss. Sen fick vi skynda oss till gaten. 

Vi mellanlandade i Dubai på vägen hem också, och det var stressigt vill jag lova. De släppte av oss mitt ute på flygfältet nånstans, och sen fick vi åka buss i typ en kvart-tjugo minuter. Sen skulle vi passera säkerhetskontrollen och sen hitta vår gate, som låg ungefär så långt bort den kunde ligga. När vi kom till gaten var det ca 5 minuter till boardingtime. Flighten till Stockholm var odramatisk, och vi var hemma i Årsta runt klockan två på dagen. 

Vilken fantastisk semester vi haft!

Koh Chang

Nu har vi varit på Koh Chang i nästan en vecka och imorgon blir sista dagen på ön. Sen följer vi med familjen Bäckman till Pattaya där vi ska bo hos Petras pappa. Här på Koh Chang har vi faktiskt inte gjort nästan nånting alls. Under Songkran kände jag mig lite seg och mådde lite illa ett par dagar, men Daniel härjade med ungarna och var med i det gigantiska vattenkriget som utspelades längs vägarna. Vi körde moppe den första dagen och vi blev mer eller mindre dränkta. En dag åkte vi med Bäckmans till Bang Bao, en fiskeby som numera mest är en shoppingby. Sen vi var här förra året har man verkligen piffat till piren rejält. Man hade byggt tak över vissa delar och satt upp "staket", fast inte i trä utan i betong. Även fyrtornet hade fått en ansiktslyftning. En dag promenerade vi längs Klong Prao upp mot floden där vi bodde förra året, och vi åt på Tiger Hut och sen gick vi till den lilla baren utan namn och där hängde vi hela eftermiddagen. Efter ett tag kom Ian, som vi bodde hos på Baan Rim Nam, med sina hundar Santa och Brownie så vi gick ner och hälsade och han verkade komma ihåg oss. Nu är klockan strax tio och det börjar vara dags att stiga upp. Idag kan det hända att vi klättrar lite i träd...

4 april - Angkor Wat, mer tempel och en kväll på stan

Idag var det så äntligen dags för mig att få se Angkor Wat. Jag var lite rädd innan att jag skulle ha för höga förväntningar och att jag kanske skulle bli besviken, men jag oroade mig i onödan visade det sig. Det var magnifikt, storslaget, makalöst och helt fantastiskt! Vi hade bokat en guide för hela dagen, bara jag och Daniel, och det är nåt jag verkligen kan rekommendera, för att gå omkring ensamma hade inte alls gett oss samma behållning. Vi besökte även Angkor Thom, den gamla, kungliga huvudstaden, som även den innehöll ett tempel som jag tror hette Bayon. Sen åkte vi till ett tredje tempel, Ta Prohm, där delar av Tomb Raider spelades in. Och som avslutning åkte vi till ett yngre, litet tempel som jag glömt vad det hette, men det var också fint. Det fanns otroliga figurer karvade i stenen i det templet. Jättefint! 

Efter alla tempel hade klockan blivit runt två på eftermiddagen och vi åkte hem till hotellet, slappade och badade lite, och sen gick vi ner till Old Market där vi strosade runt och kollade på butiker och folk, tog några öl och åt middag. Inte mindre än fem gånger blev Daniel erbjuden att köpa kokain eller hasch, trots att det är olagligt. Undrar om det bara är så rent generellt, eller om hans tatueringar drar till sig den sortens uppmärksamhet?

Bilder från tempel och annat kommer att läggas upp när vi kommit hem igen. 

Koh Samet

Nu är vi på Koh Samet och här har vi varit de sista fyra nätterna. Vi bor på ett ställe som heter Samet Ville Resort, som ligger på Ao Wai, en av de mest avlägsna stränderna längst söderut på den här lilla ön. Resorten är gammal och lite sliten, och "trädgården" är lite väl vildvuxen för att egentligen kunna kallas trädgård, vi bor typ i djungeln. Vi har råttor, ekorrar, vanliga små och så jättestora geckoödlor, massor av olika insekter, myror, fjärilar och stooora spindlar, sjungande paddor och så har vi sett ett par ormar. Ormarna var vi lite oroliga för, men det visade sig när vi frågade på resorten att de är ofarliga, och att den som vi såg som var 70-90cm lång var en stor orm, och att de inte brukar bli större. Vi har dock blivit bättre på att lysa upp promenadvägarna framför oss på kvällen, man vill ju inte kliva på nåt. 

Vi har inte gjort så mycket här, mest tagit det lugnt och slappat, badat lite och läst lite böcker. Maten här på resorten är ingen direkt höjdare och det finns inga andra restauranger i närheten så på kvällarna åker vi oftast in till "stan" och äter och strosar runt i butiker. 

Igår skulle Max börja med sitt dykcertifikat och vi andra bokade en snorkeltur där vi även skulle få gå i land på ön Koh Mannai där de har ett räddningscenter för havssköldpaddor. Ön donerades 1979 av drottning Sirikit för att man skulle skapa en plats där skadade och sjuka sköldpaddor kunde tas om hand. Man föder även upp sköldpaddor och låter dem växa till sig lite innan man placerar ut dem i havet. Detta för att försöka öka chanserna för arternas överlevnad. 

Det var häftigt att se sköldpaddorna på så nära håll, även om de låg i bassänger. Många hade blivit av med ett eller flera av sina ben i olika olyckor, några hade infektioner som behandlades, andra såg friska ut men kanske hade varit sjuka tidigare och behövde återhämta sig lite. Det fanns även bassänger där de hade bebissköldpaddor i olika åldrar, från riktigt små upp till 6-7 månader gamla. Sen fanns det ett par som förmodligen skulle bli föräldrar, för de låg ensamma i en bassäng med en konstgjord strand där honan kunde gå upp och lägga sina ägg. 

Den här anläggningen är inte så välbesökt, för den ligger inte så nära nånting annat och det går heller inga turer dit utan man måste beställa en båt som tar en dit. Vi valde att kombinera turen med lite snorkling, då vi ändå skulle åka ut på havet. 

Efter Koh Mannai åkte vi till en ö som hette Koh Talu där vi snorklade en god stund. Det var riktigt fint, dock inte så mycket fisk men ändå helt okej. Stranden och miljön runt omkring var jättevacker, kritvit sand, svarta klippor, klarblått hav och himmel. Där åt vi också vår lunch och roade oss med att titta på alla kaniner i olika färger och storlekar som hoppade runt överallt. Vet egentligen inte vad kaninerna gjorde där men de såg i huvudsak ut att vara välgödda och må bra. Några var jättetama medan andra var lite skyggare. 

Efter lunchen åkte vi till ett annat snorkelställe, men där var det bara Caprice, Jossan och Amanda som var nere i vattnet och matade fiskarna. Vi såg på från båten. Jag hade blivit ganska röd av solen redan och vågade inte utsätta mig för mer sol. 

Hela dagen blev ganska spontan, vi hade ju inte planerat att åka ut och snorkla, men det kanske var just det som gjorde att det blev så lyckat. Det var en jättefin dag!

5 april - Tempel, fjärilar och minor

Idag var vår sista dag i Siem Reap och vi hade lite mindre grejer på agendan men det lyckades bli en ganska fullspäckad dag iallafall. 

Vi blev upphämtade lite senare, runt 07.30, och så åkte vi ut mot Lady Temple, eller Banteay Srey som det heter. 

På vägen dit stannade vi till vid Angkor Butterfly Center, och där fick vi en liten rundtur i fjärilsfarmen innan vi fick strosa runt och försöka fånga fjärilar. På bild då, såklart. Det var en liten trädgård med massvis av olika fjärilar, blommor, trollsländor och små ödlor som rasslade runt i vegetationen. Tyvärr krånglade min kamera när vi var där, så det blev inte så mycket bilder som jag hade önskat, men jag knäppte några fina bilder med mobilen. Efter en stund kom vår chaufför och sa att vi skulle åka vidare mot templet. Jag blev lite besviken för jag gillar verkligen fjärilar, men nu skulle vi ju få se det vackraste templet, enligt både vår chaufför och guiden vi hade dagen innan. 

Banteay Srey är ett mindre tempel som ligger i ett lummigare område omgivet av djungel, fält, ett litet berg och vatten. Templet var inte så restaurerat utan mycket låg som det hittats. Det var ett väldigt vackert tempel med många fina figurer och etsningar. Det ringades in av en liten vallgrav med en mur utanför. Runt om templet fanns jättestora träd. På vägen från templet kunde man promenera längs en stig där det fanns olika utsiktsplatser. Det var jättevackert och väldigt avkopplande, och skönt att vandra i skuggan av de enorma träden och lyssna till cikadorna som spelade.  

Efter templet besökte vi ett museum, Landmine Museum. Det var ett litet museum/barnhem som startats av en man, Aki Ra, som på egen hand bestämde sig för att försöka rensa bort landminor i Kambodja. Från början var han ensam och använde pinnar och tänger för att hitta och desarmera minorna, men nu är de fem organisationer som samarbetar för att säkra landsbygden från minorna. Varje år skadas människor, även om siffrorna sjunker varje år. Förra året skadades runt 85 personer av minor i Kambodja. Året dessförinnan ca 200. Jag kan minnas lite fel här så ta mina siffror med en nypa salt. En siffra jag minns var dock att 1 av 250 invånare i Kambodja är ett offer för minorna. Aki Ra och hans fru började ta hand om barn som skadats av minorna som sina egna och så startades barnhemmet. Idag bor 32 barn på barnhemmet, samtliga på ett eller annat sätt skadade av landminor. De är helt beroende av donationer och en organisation väl värd att sponsra, om man har några slantar över. Det finns tusen och åter tusentals minor kvar i marken i framför allt norra Kambodja och det kommer att ta otaliga år att göra landsbygden minsäker, om man överhuvudtaget någonsin lyckas helt.  

På kvällen åkte vi till Floating Village, men det har jag redan berättat om i ett tidigare inlägg. 

5 april - Oplanerade grejer

Nu blir det okronologisk blogg igen. Har en massa att skriva om men det får komma lite senare. 

Ikväll skulle vi åka till Floating Village på sjön Ton Le Sap, vilket vi också gjorde. Där kollade vi på en hel by med 7000 innevånare som alla levde mer eller mindre hela sina liv på vattnet. Det finns ca 80000 människor som lever på Ton Le Sap, i olika små byar. De lever, älskar och dör på vattet, de gifter sig, de går i skolan, de handlar sin mat. De lämnar vattnet för att handla med olika varor, som fisk och ved, för att gå i skolan när de inte är småbarn längre, och för att begrava sina döda. De är många som förolyckas ute på sjön och lämnar efter sig barn som inte kan försörja sig. De tas om hand av skolorna, som är mer eller mindre beroende av donationer från turister, vilket vår guide inte hymlade med alls. Så vi donerade 20kg ris till en av skolorna, och träffade några av barnen som får sin mat därifrån. 

När vi åkte med båten från byn drog det ihop sig till åskoväder. De mörkblå molnen tornade upp sig över hela horisonten och så började det blixtra. När vi kommit närmare land var ovädret över oss och det regnade sidledes och väldigt, väldigt snabbt. Blixtarna ljungade och det började kännas lite läskigt. När vi klev av båten ville grabbarna ha pengar, vilket jag tycker känns helt okej om man vet om de innan, men nu kändes det lite som att vi blev lurade. Men det är skitsamma. De var trevliga och det var intressant. Som sagt, det började åska och storma rejält, och trots att vi sprang uppför landgången var vi helt dyngsura när vi kom upp till bilen. Nu var vi glada för att vi valt det dyrare alternativet med bil istället för tuk-tuk. När vi kört en bit sa vår chaufför att han inte vågade köra längre på grund av vinden, han var öde för fallande träd och för att förstöra bilen i den dåliga sikt och usla föret, och jag klandrar honom inte, jag hade inte heller velat köra vidare under de förutsättningar som rådde. Vi sa att det var okej att stanna, att vi lika gärna kunde äta middag på landsbygden som inne i stan, och efter en lit stund stannade han till vid en av hans vänners restaurang. När vi kom in i restaurangen hade familjen fest och vi blev inbjudna. Frun i huset lagade extra mat och de bjöd på öl i mängder. Efter nån timme lugnade regnet ner sig lite, men vi satt kvar ett tag till för det var så trevligt och de var så gästvänliga. Men efter ett tag var det dags att tänka på refrängen så vi hoppade i bilen igen och åkte mot stan, efter att vi kollat med vår förare så att han inte drack mer än han borde. 

Efter ett tag var vi tillbaka i stan, med ett helt oplanerat äventyr i bakfickan. Utan åskstormen och det ymniga regnandet hade vi aldrig stannat hos den där familjen, och då hade vi antagligen bara ätit på stan och fått och lagt oss. Nu fick vi en upplevelse utöver det vanliga, nåt man aldrig hade kunnat planera. Den perfekta avslutningen på en kort vistelse i ett hittills underbart land. 

3 april - I Siem Reap

Idag kom vi till Kambodja. Vi passerade visumkontroller, passkontroller och tull utan problem. Han som jobbade i tullen ville bara att vi skulle läggs en lapp i en låda så att han kunde fortsätta Facebooka eller vad han nu gjorde. På flygplatsen blev vi ståendes en stund i den tryckande (40 graders) värmen och väntade på vår transport till hotellet, som aldrig dök upp, så vi tog en taxi istället. Framme på hotellet slappade vi lite vid poolen och sen gick vi på en jättebuffé där de dansade traditionell kambodjansk dans, som egentligen är små berättelser där dansarna är utklädda till olika mytologiska figurer och personligheter.

Efter dansen och maten kröp vi till kojs, eftersom vår taxichaufför och en guide skulle hämta oss redan klockan sju på morgonen för att ta oss till Angkor Wat och några andra tempel.

2 april - Tempel och tricks

I Bangkok hade vi bestämt oss för att turista lite. Vi tog en båt några stationer till Grand Palace och de stora templen Wat Phra Kaeo, där man kan se "The Emerald Buddha" som egentligen är av jade - inte smaragd, och Wat Pho där man kan se "The Reclining Buddha". Bilder kommer senare. Direkt när vi klev av båten vid palatsområdet blev vi mer eller mindre påhoppade av folk som sa att templet var stängt och att vi kunde åka lite tuk-tuk runt på olika ställen. Jag hade läst om detta stax innan vi åkte så vi förstod att de försökte lura oss. Samma sak hände när vi gick från det ena templet till det andra. Inget av templen var stängt. Riktigt fula tricks som man som lite okunnig turist lätt går på. Vi gjorde en tidig kväll eftersom vi skulle upp till flyget dan därpå. Kambodja!

1 april - Framme!

Första morgonen i Bangkok. Har just vaknat (igen) och ligger och lyssnar på tuppen, de andra fåglarna och morgonljuden utanför. 

Gårdagen spenderades till stor del på resande fot, då vi mellanlandade i Dubai, och sen landade vi i Bangkok ungefär klockan tolv, alltså mitt på dagen. Där passerade vi immigrationskontrollerna (efter viss förvirring, orsakad av för mycket tänkande) och sen hoppade vi på pendeln till Phaya Thai. Därifrån åkte vi tuk-tuk till Khaosan-området och vår gata Soi Rambuttri. Vi checkade in 14.20, vilket känns helt okej, om man tänker på att vi på lite drygt två timmar hämtat bagage, passerat passkontroller, köpt biljetter och sen transporterat oss från Suvarnabhumi Airport till hotellet i Khaosan. Vi promenerade och handlade lite på Khaosan Road och sen åt vi lunch/middag på ett ställe nära hotellet. Efter det inspekterade vi poolen på taket, tog en timmes tupplur, och sen gick vi ut och traskade runt kvarteren som ligger åt andra hållet, mot vattnet till. Fast vi hittade inte vägen ner till floden. Kändes onödigt att börja freestyla och knata genom mörka parker. Åt lite kvällsmat och tog ett par öl, innan det var dags att knyta sig för kvällen. 

Jag kommer inte överens med ACn här på rummet. Den har två lägen: AV och PÅ. Har inte lyckats hitta nån fjärrkontroll. När den är på blir det frostvarning, och är den av så känns det som om man ligger i ett växthus och försöker sova. Så jag har väl klivit upp uppskattningsvis 4-5 gånger och slagit av och på strömbrytaren, som sitter vid dörren. Jey för en god natts sömn!!