Vi kom fram till Pattaya ganska sent på kvällen så vi gick egentligen bara och la oss. I Pattaya bodde vi hos Petras pappa Christer och hans fru Noi. De hade ett jättestort hus med pool, och varje sovrum hade eget badrum. Som ett litet hotell.
Dagen efter åkte vi till Splashdown Waterpark Pattaya, en sorts actionpark med vattenrutschkanor och hinderbanor, typ WipeOut. Det var ganska roligt, men jag gjorde illa mig flera gånger. Den värsta gången var när jag åkte en rutschkana där jag tappade luften när jag slog i vattnet. Det var nog det obehagligaste jag varit med om. Jag fick verkligen ingen som helst luft, och jag låg i vattnet med panik, och tog mig ingenstans. Jag nådde inte repet de slängde ut, och vid sidorna fanns ingenting att ta tag i. Efter vad som kändes som en evighet återvann jag fattningen nog för att inse att jag var tvungen att slappna av för att få tillbaka luften, så jag la mig på rygg och flöt i vattnet, fokuserad på att slappna av i kroppen och minska paniken. Det fungerade litegrann och jag fick tillbaka tillräckligt med luft för att pipa ut lite ljud så att de runtomkring skulle förstå att jag behövde hjälp, men Daniel var vid det laget redan på väg. Han sprang runt till sidan av poolen och sträckte ner en hand till mig. Så fort jag fick tag i hans hand släppte paniken och jag kunde fokusera på att försöka få igång andningen igen. Jag har nog aldrig varit så rädd tror jag. Det gjorde dessutom riktigt, riktigt ont. Jag hade landat helt fel, typ ett rejält magplask kan man säga, så hela magen och min bröstkorg kändes som att nån hade hoppat jämfota på mig en stund. Nu, en vecka senare, har jag fortfarande lite ont i nedre delen av magens högra sida, och mina nedre revben på höger sida är troligtvis av. Jag är helt blåslagen. Så, det var en till viss del rolig dag. Alla hade kul, men jag hade ju helst undvikit alla blessyrer jag ådrog mig.
Sista kvällen i Thailand blev lite av ett magplask den med, med missförstånd, arga fruar, oroliga respektive och grabbar på vift på Walking Street i Pattaya. Inte den roligaste avslutningen, men sånt som händer. På dagen innan vi åkte badade vi lite och så gick jag och Caprice och letade shopping, vilket inte gick så jättebra.
Vi åkte taxi till flygplatsen, där väntade vi på att få checka in, och sen hade vi 13000 baht att spendera. Det gick sådär, för vi handlade så dyra grejer att de ville ge oss rabatt hela tiden. Jätteirriterande :) Jag handlade trosor i mängder och en weekendväska på Victorias Secret, och Daniel köpte en skinnplånbok på Hugo Boss. Sen fick vi skynda oss till gaten.
Vi mellanlandade i Dubai på vägen hem också, och det var stressigt vill jag lova. De släppte av oss mitt ute på flygfältet nånstans, och sen fick vi åka buss i typ en kvart-tjugo minuter. Sen skulle vi passera säkerhetskontrollen och sen hitta vår gate, som låg ungefär så långt bort den kunde ligga. När vi kom till gaten var det ca 5 minuter till boardingtime. Flighten till Stockholm var odramatisk, och vi var hemma i Årsta runt klockan två på dagen.
Vilken fantastisk semester vi haft!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar