Frisk nu?

Min förkylning gör sig fortfarande lite påmind, men nu tror jag att jag kommer att orka träna ett pass utan att jag vill lägga mig ner och självdö. Därför har jag stämt träff med Daniel när jag slutar jobba och vi ska gå iväg till gymet. Det blir första gången sen jag pajade revbenen. Ska bli spännande att se hur det känns, både under själva träningen och efteråt. Jag känner ju fortfarande av revbenen ganska mycket. Kan inte ligga på höger sida några längre stunder, höga byxor och liknande kan rentav göra  ont ibland, om jag sitter ner länge känner jag ett molande obehag. Det är de saker jag kommer på såhär på rak arm. Men vi får väl se ikväll hur det gått. Oavsett hur det går ska det bli kul att gå och träna med Daniel, han är bra träningssällskap. Sjukt fokuserad. Vilket inte jag är alltid...

6/100 och förkyld :(

Mina första pass i den här 100-utmaningen har satt sina spår. Förutom att jag kände mig sjukt nöjd med mig själv efter att för första gången lyckats springa ca tre kilometer på raken så har jag dragit på mig nån sorts överansträngningsgrej eller nåt i min högra fotled. Inte skönt alls, och det begränsar mig nåt kolossalt. Mycket frustrerande när jag helst av allt skulle vilja springa varje dag, så att jag får in springet i benen, så att säga.

Passen har inte blivit lika många eller lika intensiva den här veckan, och igår höll jag mig bara runt knuten. Mitt sjätte pass bestod av att jogga uppför trapporna i dungen bakom vårt hus, och jag hade bestämt mig innan för att köra de femtio trappstegen tio vändor. Efter fem var jag redo att ge upp. Efter sju tänkte jag nästan gå hem igen, men så tänkte jag att jag skulle gå på vilja och envishet, och tro det eller ej - jag klarade det! Släntrade sakta hemåt, flämtande med svetten drypande, och sen säckade jag ihop på golvet i vardagsrummet, efter att ha varit ute i bara tjugo minuter.

Där på golvet kände jag efter en stund en välbekant raspighet i halsen och ett plötsligt behov av att svälja hela tiden, och jajamensan! Förkylningen hade kommit som ett brev på posten! Kunde nästan känna hur det blev värre för varje timma, och sen på kvällen hade jag lite feber, huvudvärk, och snuva. Halsontet gör att jag hostar lite, men det är inte den där skrälliga förkylningshostan man kan ha ibland. Idag är det samma lika, ont i halsen, snuvig, fryser, men positivt är att jag inte har särskilt ont i huvudet iallafall, vilket känns bra! Träna känns dock uteslutet, då jag blir helt andfådd bara av att gå sakta uppför de två trapporna till lägenheten. Kanske kan få till en långpromenad senare i helgen om jag tar det lugnt och vilar kroppen nu. Ska ju jobba i helgen också, så vi får väl se hur det känns.

Ikväll ska vi gå ut och äta för att fira en jobbarkompis som fyllde 30 igår, men jag tror inte det blir nån lång kväll, måste hem och sova så jag orkar jobba imorgon. 

3/100

Tidig morgon, målet var att jogga tre hela kilometer utan att behöva växla till gång, men det blev nog runt två bara. Resten promenerade jag, tillsammans blev det 3,3 km. Kroppen känns sliten, och jag måste nog göra nåt annat än att springa de närmsta dagarna. Min högra fotled värker, liksom runt fotknölen på insidan, och baksida lår på vänster sida känns stum. Låret har jag nog slarvig stretching att tacka, men foten vet jag inte. Imorgon är jag ledig så då kan jag åka till gymet en sväng. Kontrollerade rörelser i lugnt tempo. Är dock lite rädd för hur det ska gå med mina revben, för de är ju fortfarande inte som de ska...

2/100

Igår gjorde jag mitt andra pass i 100-utmaningen. Det känns idag, vill jag lova. Träningsvärk överallt utom i axlar, armar och rygg. Jobbade hela dagen (gjorde ca 21000 steg) och när jag kom hem åt vi middag och kollade på Idol. Efter det tvekade jag om jag skulle ge mig ut på en runda eftersom det var så mörkt, men då erbjöd sig Daniel att följa mig och då kändes det bättre. Så vi drog på oss träningskläderna och reflexerna och for ut och sprang en sväng. Jag sprang mina första 3 km!! Så långt har jag aldrig sprungit förr! Sen fick jag lov att promenera resten, så det blev fem kilometer totalt. Nästa gång tar jag med mig Bricanyl. 

När jag la mig i sängen stod stegmätaren på 28800, och jag hade gjort 170% av dagens aktivitetsmål. Fy fan vad jag e bra!

Och vilken jättesnäll sambo jag har som drar på sig träningskläderna och följer med mig ut i mörkret för att han inte vill att jag ska misslyckas med mitt mål. Trots att han förmodligen bara kände sig knappt uppvärmd när jag var helt slut... 

100 pass innan 2015 - here we go!

Idag är det ännu en ledig måndag. Bestämde mig igår för att ge mig ut på en liten motionsrunda på morgonen idag, och i vanliga fall är jag ganska bra på att hitta på orsaker att låta bli när latmasken sätter klorna i mig. Men idag åt jag en liten kvarg, drack ett glas vatten och sen gick jag ut. Det blev en runda på drygt 4 km, och jag fixade inte att springa hela vägen, men ungefär halva. Träffade en kompis längs vägen och stannade och pratade en stund, och efter det kom jag inte riktigt igång igen. Och springa kanske är att ta i, jag lufsar mest fram, inte mycket snabbare än jag promenerar, men pulsen och syresättningen blir en annan. Hur som helst, skönt att ha tagit mig ut på en runda, nu ska jag bara försöka se till att det blir fler. Hade gärna velat hoppa på en sån där utmaning med 100 pass innan årsskiftet, men jag är rädd att min värdelösa karaktär skulle stjälpa mig, och då tror jag att misslyckandet skulle kännas jobbigt. 

Fast frågan är om det egentligen skulle göra nåt om jag inte hann med 100 pass? Är det verkligen ett misslyckande om jag till exempel skulle lyckas göra 80 pass istället för 100? Nej, för alla pass räknas, alla gånger man gör nåt istället för att låta bli är att lyckas! Det är 114 dagar kvar. Nu kör vi!

Sol, bad, regn, tatueringar och skygglappar

Hela augusti har passerat utan ett enda inlägg här. Det har inte berott på att inget hänt eller inget funnits att skriva om, det har bara inte blivit av. 

Vi har haft semester i två veckor, Daniel och jag, och de första tio dagarna var vi uppe i Piteå och hälsade på. Det fina vädret bjöd på sol och bad och ljumma kvällar. Det blev bad i älv, hav och pool, äta pitepalt, fika, grilla, äta kräftor, tatuering, och så umgicks vi med alla mina nära och kära. Sen tog vi bilen ner till Jönköping över helgen där vi hälsade på Daniels mamma och hans bror. Vi höll på att regna bort. 

I helgen som var stundade i vanlig ordning den årliga tatueringsmässan på Münchenbryggeriet. Lefthand Tattoo var där och jobbade och jag fick äntligen avsluta min överarm. Tatueringen är inte helt läkt ännu, så vi får väl se om det är nåt som måste fixas till i efterhand, men i det stora hela är jag jättenöjd och glad att det äntligen ser ut som att allt hör ihop lite mera. 

I övrigt är jag bara så hejdundrande less på allt som har med höstens riksdagsval att göra. Missförstå mig rätt, jag är inte obrydd utan bara såååå trött på alla rubriker, debatter, all smutskastning, all rapportering, på alla som frågar hur man ska rösta och som vill diskutera politik. Jag TYCKER att det är viktigt, men jag vill i ärlighetens namn bara att det ska vara över, så att man slipper de aldrig sinande spekulationerna, opinionsmätningarna och all propaganda som slår emot en överallt. Jag är givetvis också nyfiken och spänd över vad resultatet i valet ska bli, precis som alla andra. Men personligen tänker jag nog ta skygglapparna på fram till kl 20.00 den 14e september. Ja, förutom när jag ska rösta då såklart.