Passen har inte blivit lika många eller lika intensiva den här veckan, och igår höll jag mig bara runt knuten. Mitt sjätte pass bestod av att jogga uppför trapporna i dungen bakom vårt hus, och jag hade bestämt mig innan för att köra de femtio trappstegen tio vändor. Efter fem var jag redo att ge upp. Efter sju tänkte jag nästan gå hem igen, men så tänkte jag att jag skulle gå på vilja och envishet, och tro det eller ej - jag klarade det! Släntrade sakta hemåt, flämtande med svetten drypande, och sen säckade jag ihop på golvet i vardagsrummet, efter att ha varit ute i bara tjugo minuter.
Där på golvet kände jag efter en stund en välbekant raspighet i halsen och ett plötsligt behov av att svälja hela tiden, och jajamensan! Förkylningen hade kommit som ett brev på posten! Kunde nästan känna hur det blev värre för varje timma, och sen på kvällen hade jag lite feber, huvudvärk, och snuva. Halsontet gör att jag hostar lite, men det är inte den där skrälliga förkylningshostan man kan ha ibland. Idag är det samma lika, ont i halsen, snuvig, fryser, men positivt är att jag inte har särskilt ont i huvudet iallafall, vilket känns bra! Träna känns dock uteslutet, då jag blir helt andfådd bara av att gå sakta uppför de två trapporna till lägenheten. Kanske kan få till en långpromenad senare i helgen om jag tar det lugnt och vilar kroppen nu. Ska ju jobba i helgen också, så vi får väl se hur det känns.
Ikväll ska vi gå ut och äta för att fira en jobbarkompis som fyllde 30 igår, men jag tror inte det blir nån lång kväll, måste hem och sova så jag orkar jobba imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar