Idag är det ännu en ledig måndag. Bestämde mig igår för att ge mig ut på en liten motionsrunda på morgonen idag, och i vanliga fall är jag ganska bra på att hitta på orsaker att låta bli när latmasken sätter klorna i mig. Men idag åt jag en liten kvarg, drack ett glas vatten och sen gick jag ut. Det blev en runda på drygt 4 km, och jag fixade inte att springa hela vägen, men ungefär halva. Träffade en kompis längs vägen och stannade och pratade en stund, och efter det kom jag inte riktigt igång igen. Och springa kanske är att ta i, jag lufsar mest fram, inte mycket snabbare än jag promenerar, men pulsen och syresättningen blir en annan. Hur som helst, skönt att ha tagit mig ut på en runda, nu ska jag bara försöka se till att det blir fler. Hade gärna velat hoppa på en sån där utmaning med 100 pass innan årsskiftet, men jag är rädd att min värdelösa karaktär skulle stjälpa mig, och då tror jag att misslyckandet skulle kännas jobbigt.
Fast frågan är om det egentligen skulle göra nåt om jag inte hann med 100 pass? Är det verkligen ett misslyckande om jag till exempel skulle lyckas göra 80 pass istället för 100? Nej, för alla pass räknas, alla gånger man gör nåt istället för att låta bli är att lyckas! Det är 114 dagar kvar. Nu kör vi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar