Det går framåt :)

Från köplats 399 igår till 292 idag. Woop! Det går framåt. Hoppas det inte dröjer8 veckor innan den nya luren kommer. I den här takten har jag den ju jättesnart, men det är klart, det är ju förmodligen bara en uppskattning av Halebop utifrån ett leveransbesked från Apple. Oavsett vad, hundra platser upp sen igår känns bra!

Sexan

Beställde en julklapp till mig själv idag. Har slutligen bestämt mig för att uppgradera till en ny mobil, med bättre kapacitet och större lagringsutrymme. Jag har tröttnat på att vara tvungen att radera bilder eller låtlistor för att ha plats med grejer i telefonen. Jag valde att byta leverantör från Telia till Halebop i samma veva, och jag tror det kommer bli jättebra. Telias nät är en förutsättning för att kunna ringa uppe i Norrbotten, iallafall om man vill att det ska funka så problemfritt som möjligt, och då är ju faktiskt Halebop ett alternativ då de använder samma nät. Som jag förstått det är de i princip samma bolag i grund och botten, så det känns ju bra, eftersom jag egentligen är rätt nöjd med Telia. Anledningen till att jag byter är helt enkelt en kostnadsfråga, jag får mer för pengarna hos Halebop.

Det är väntetid på telefonen, mellan 6-8 veckor, så jag hoppas få den till jul kanske. Woopwoop!

Turkos istället för rosa

Mera sportmode, fast den här gången är det inte rosa. En superskön, tunn running-tröja i ull/acrylblandning. Håller mig sval och torr, men ändå värmer den. Tröjan kommer från ett annat favoritfabrikat, Nike. Den var riktigt dyr, plånboken kved lite, men såhär i efterhand är den värd varenda krona. 

Nike 849kr på InterSport

Pink power

Jag har ju som ingen kan ha missat börjat träna lite. Förut kunde jag inte förmå mig att springa för jag tyckte det var det tråkigaste som fanns. Tråkigheten kom sig av att jag inte orkade springa särskilt långt och det gjorde mig omotiverad och uppgiven. Nu har jag kommit igång så smått med jogg/löpning, och till och med såpass att jag insett att jag behöver kläder som är anpassade efter väder och vind. Förut visste jag inte riktigt vad jag behövde, men nu märker jag ganska snabbt vad som funkar och inte. I början av veckan åkte jag med Daniel till Kungens Kurva, och då passade vi på att besöka XXL-sport i Heron City. Där hittade jag ett par vintertights från Asics som jag tidigare ratat för att jag tyckte att de var lite för dyra, men nu kostade de 299kr istället för 699kr. Mycket bra! Jag köpte även ett par handskar som är vindtäta och som har smartphone-touch på tummar och pekfingrar, skönt att slippa ta av sig vantarna när man ska fixa på telefonen. Handskarna kostade 149kr, också från Asics. Förra vintern fick jag en Asics windstopper-tröja av Daniel, och nu i höst har den verkligen kommit till användning. Superskönt material, som värmer utan att man blir svettig. Ja, inte svettigare än man blir när man springer då, såklart. 

Man skulle kunna tro att jag var sponsrad av Asics, då jag till och med har deras skor att springa i. Om det ändå vore så väl, säger jag då... Icke det, men jag tycker deras grejer är bra, och de passar mig. Det enda som stör mig lite är att hela min outfit går i svart och rosa, och det känns lite tjejigt och förutsägbart. Det är riktigt svårt att hitta träningskläder för damer som inte är rosa eller har detaljer i rosa. Varför är träningsvärlden så stereotyp?

En femtedel

Igår gjorde jag pass 20/100 och det var ett tungt, och aningen oinspirerat pass, sent på kvällen på utegymet nere vid Årstaviken, det som ligger närmare Liljeholmskajen. I söndags sprang jag mina första fem kilometer, på en helt okej tid, även om det också gick tungt. Jag måste tajma bättre med mat innan träning, för att känna sig mätt när man ska springa är inte ett dugg roligt. Urk. 

Det känns som att träningen ger resultat, även om det sker i små steg. Igår jämförde jag med mått jag tog i våras, kanske i mars nån gång. Min rumpa har minskat med 2cm, min midja med 8cm(!), fast där måste jag ju ha mätt fel. Kan ju inte ha varit på samma punkt jag mätt... Nåväl. Vaderna minskar och ökar i omfång, och låren också. Men på vågen händer inte mycket. Fast det kanske är sunt? Att det inte blir några dramatiska förändringar, menar jag. Hållbar förändring måste få ta tid. 

De hundra passen har jag övergett i tanken, jag är nöjd om jag får till fyra givande pass per frisk vecka. Det ger mig ett resultat på ca 60 pass innan årsskiftet och det tänker jag vara nöjd med. Skulle det bli färre så är det inte hela världen. Jag har insett att jag inte kan köra på hur hårt som helst. Jag får lätt ont i leder och muskler, även om jag stretchar ordentligt. Jag behöver vilodagar då jag inte gör nåt utöver den vardagsmotion jag får på jobbet till exempel. Jobbet brukar ju innebära runt 20000 steg så det är väl inte fy skam iallafall. Nu är det uppstigning och frukost!

16/100

Kommer nog inte hinna med 100 pass innan nyår. Känns inte superviktigt heller, utan jag vill hitta rutiner som fungerar för mig, som gör att träningen blir av, och så vill jag gärna se att jag förbättrar mina resultat och prestationer. Idag sprang jag 2,5km utan att stanna, och det har jag aldrig gjort förr. Detta trots att jag var beredd att ge upp efter 4 minuter, då mina luftvägar drog ihop sig alldeles och det pep när jag andades ut. Men jag bet ihop och fortsatte springa, och jag stannade inte förrän jag var hemma igen. Jag ökade till och med på slutet! 

Ny bästa snittid/km: 6.23min/km. 

Förut kunde det ta mig nästan en halvtimme att tillryggalägga 2,5km, eftersom jag oftast fick gå större delen av sträckan, men ikväll tog det mig bara en kvart. Och jag har mer att ge, bara min kondition blir lite bättre!

WTF?

Shit! Vad hände? 

Klockan är tolv och jag har just vaknat. Jag har enligt min Polar Loop sovit i 12h40min. Galet. 

Jag skyller det på gårdagens överdos av aktiviteter och frisk luft. 

Grisberg, folkrace och hästar

Idag har varit en lång och skön dag, fullspäckad med aktiviteter. Steg upp strax efter klockan sex för att vid sju skjutsa mamma till en buss hon skulle åka med, och sen tog jag bilen till elljusspåret på Grisberget. Där sprang jag två rundor på den kortaste slingan, vilket blev ca 4km. Det tog precis under en halvtimme, 29 minuter, vilket inte är nåt fartrekord men inte snigelfart heller. Efter en kortare stretchstund åkte jag hem till huset, åt frukost och sen begav jag mig till Rönnberget. Där hoppade jag in i Sofies bil och hon, jag, Pernilla och lilla Melina åkte upp till Älvsbyn för att kolla på folkrace. Både lillebror och Patrik körde, och brorsan tog sig till final, där han blev femma (eller var det fyra?). Kul men kallt om fötterna. Gummistövlar må vara bra på många sätt, men varma har ingen beskyllt dem för att vara. Efter tävlingarna for vi tillbaka till Rönnberget och åt lite. Sen åkte jag tillbaka till stan där jag försökte vila i typ en kvart. Sen åkte jag ut till Lakafors för att rida ut en stund med Jessica och Jossan. Jag fick rida på fjordingen Malte, som var jättesnäll och hyfsat lättriden för en nästan-nybörjare som jag. Det blev en del skritt, några galopper och ganska mycket trav. Jag lär väl veta att jag lever imorgon, misstänker jag. Nu har jag varit hemma hos mamma en stund, tagit en välbehövlig dusch och ett par mackor, och nu ligger jag i sängen och känner benen kvida av all träning. Gonatt!

O-o-ooh!!

Den 12e oktober är The Walking Dead tillbaka! Yey!!

Den bästa träningen är den som blir av

Efter fyra veckor av utmaningstiden avklarade ligger jag endast på 12 pass. Om man räknar bort veckan jag var sjuk blir det 4 pass i veckan, vilket jag ändå tycker är klart godkänt. Kommer förmodligen inte att komma upp i några 100 pass på det viset, men då må det väl vara hänt i så fall. 

Igår blev det dubbla pass, först benpass på gymet, sen en rask promenad hem (4km) och det kändes helt okej. Gympasset gick otroligt segt, kände mig tung och svag i kroppen. Tre minuter in i uppvärmningen ville jag lägga ner, men fortsatte ändå. Fick kämpa mig igenom varenda övning och det var jättetungt, kändes mycket tyngre än förra gången. Har dock träningsvärk idag, så trots att det känns tungt kan man få resultat, bara man ser till att träningen blir av :)

Åka hem :)

Jag har bokat en resa upp till Piteå, och jag åker redan på fredag!

Inte lika spektakulärt som förra höstens weekend i Paris men minst lika välbehövligt. Jag kommer inte att kunna åka upp över julen, så därför känns det bra att åka hem och träffa familjen nu istället. Vad vi sen hittar på till jul, ja det får bli en senare fråga. Orkar inte ha ångest över det redan nu. 

Kvalitetstid och träning

Inte meningen att det här skulle bli en träningsblogg, men det är det jag pysslar med mest just nu, alltså som är värt att skriva om. Förutom att träna jobbar jag, och så är jag ledig däremellan. Jag och Daniel jobbar om varandra den här månaden så det finns inte så mycket tid för att hitta på saker tillsammans. Vi tränar ju båda två så då försöker vi få till tider då vi kan träna ihop, vi äter middag hemma och vi kollar på film och serier när det inte blir för sent, ja det är ungefär vad vi hinner med. Skittråkigt, men vi försöker göra det bästa av det. 

Jag är äntligen helt frisk. Har haft tre lediga dagar nu (idag är tredje) och jag har både gymmat och konditionstränat. Nu har jag träningsvärk ungefär överallt och jag har bestämt mig sen tidigare att jag ska ut och röra på mig idag också. Springa eller gå vet jag inte riktigt. Jag har en hälsena som krånglar, och jag vet inte riktigt hur jag ska få ordning på den. Det känns med andra ord lite motigt, fast ändå lite kul, för det är ju faktiskt roligt att träna. Jag kämpar som vanligt med att hitta träning som jag tycker är rolig, men ju mer jag tränar desto mer nöje finner jag även i sånt jag tidigare tyckte var pest.

Mina svindyra inneskor från Asics måste jag nog tyvärr ge upp. Lästen är alldeles för smal för mina ankfötter och jag får så himla ont när jag har dem på mig. Det blir nog till att investera i nya uteskor till våren istället, för jag misstänker att det kommer behövas ett par Icebugs i vinter, om jag ska fortsätta träna såhär. Och då kan jag ju använda mina nuvarande uteskor inne, så länge. Inneskorna får nog vänta till nästa höst. 

Eller vi får se. Om jag ska börja köra pass kanske jag får tänka om. Så länge jag bara kör styrka så funkar det ju. 

Igår handlade jag nya runningbyxor och en reflexväst. Man måste ju se till att synas i höstmörkret :)