En femtedel

Igår gjorde jag pass 20/100 och det var ett tungt, och aningen oinspirerat pass, sent på kvällen på utegymet nere vid Årstaviken, det som ligger närmare Liljeholmskajen. I söndags sprang jag mina första fem kilometer, på en helt okej tid, även om det också gick tungt. Jag måste tajma bättre med mat innan träning, för att känna sig mätt när man ska springa är inte ett dugg roligt. Urk. 

Det känns som att träningen ger resultat, även om det sker i små steg. Igår jämförde jag med mått jag tog i våras, kanske i mars nån gång. Min rumpa har minskat med 2cm, min midja med 8cm(!), fast där måste jag ju ha mätt fel. Kan ju inte ha varit på samma punkt jag mätt... Nåväl. Vaderna minskar och ökar i omfång, och låren också. Men på vågen händer inte mycket. Fast det kanske är sunt? Att det inte blir några dramatiska förändringar, menar jag. Hållbar förändring måste få ta tid. 

De hundra passen har jag övergett i tanken, jag är nöjd om jag får till fyra givande pass per frisk vecka. Det ger mig ett resultat på ca 60 pass innan årsskiftet och det tänker jag vara nöjd med. Skulle det bli färre så är det inte hela världen. Jag har insett att jag inte kan köra på hur hårt som helst. Jag får lätt ont i leder och muskler, även om jag stretchar ordentligt. Jag behöver vilodagar då jag inte gör nåt utöver den vardagsmotion jag får på jobbet till exempel. Jobbet brukar ju innebära runt 20000 steg så det är väl inte fy skam iallafall. Nu är det uppstigning och frukost!